Tillfällen jag missat

Nu kommer möjligen de som (tror) att de känner mig att dra på munnen lite grand, jag är inte speciellt blyg, eller tillbakadragen. Bara ibland, när det gäller motsatta könet. Det har jag alltid varit, och det har (misstänker jag) bidragit till att jag har många många nära tjejkompisar. De värdesätter jag mycket, kanske ibland alltför mycket. Men jag värdesätter dem.

Det jag missat är liksom presumtiva tjejjer, eller förhållanden. Den första hette Margareta. En mycket vacker tjej i nian. Som jag liksom inte fattade att han faktiskt gillade mig, på "det" sättet. Och ändå fanns en liten molande misstanke.

Sedan brukar liksom då alltså fundera över vilka jag "missat", och då vill jag påpeka att jag inte (enbart och mest) tänker på sex. Utan bara "missat" för att jag inte tror att tjejjerna var (och möjligen är) intresserad av mig.

Varför, kan man undra, är det då så viktigt? Ja. Det kan man verkligen fråga sig. Det är nog saknaden på erfarenhet från möjliga relationer gissar jag. Som jag då trodde i min vildaste fantasi inte VAR möjliga. Hon var en av nians vackraste tjejjer, DET hör till historien. Jag var väl - torde beskrivningen vara - rultig.

Nu är det inte så att jag sitter och gråter tårar över dessa presumtiva missar (ha!) utan jag bara konstaterar och undrar lite över vad som hade blivit. Margareta är en som sagt, det finns flera. Men jag tänker inte namnge dem...de håller jag för mig själv.

Som sagt. Jag värdesätter enormt mina tjejkompisar. Otroligt berikande, och där ligger väl "vinsten" antar jag. Att min fokusering på att verkligen vilja ha en tjej (kvinna) som vän gör att jag blir litad på, eftertraktad som fikakompis, efterlängtad när jag inte "hört av mig".

Den känslan överglänser allt annat. Jag börjar tro det faktiskt.