Upplevelsetrettondagsaftonsfest.

Vilken grej. Fiiiiiina grejjjjjer, som en kollega, kund och kompis i Helsinborg säger.

Conny T som kär i sig själv "finns mitt ego kvar" liksom att bli kär i. Allt till Trollflöjtens musik, och nästan dödad av draken.

Draken bestod av i längdordning ställda korister. Huvudet på draken var Juha T. Vidare Conny T i små stycken betitlade "fetichisten" och "transvestiten" översatta från möjligen spanska, mina hjärnanteckningar är något suddiga, enbart för att de är suddiga. Inget annat. Och bland annat för att de var just...översatta.

Helene Rs expose över tre kvinnor i franska operor...alltså...jag menar...funnes det ord skulle jag skriva dem, men det finns det så klart inte - då skulle inte musiken skrivits. Vilket för övrigt gällde alla framföranden som kom slag i slag. Allt utspelat i en realisering av Hans-Åkes dröm. "Jag sover dåligt, men visst drömmer jag bra?".

Jag håller med.

Ett utdrag ur Lars-Erik Larssons Förklädd Gud.

Pärlfiskarna med annorlunda koreografi; Conny T och Daniel R, onödigt vackert pianospel, premiär för Linköpings Näsflöjstorkester, uruppförande av ett pianostycke samt ett sångstycke för bariton med pianoackompanjemang, Figaros Bröllop utfört förnämligt av operagruppen vars namn är just Figaro. Återsåg Olle R, och en hel del andra jag inte väntat mig se på en fest. Men det är klart, 120 personer...då känner man ju "någon".

Bluebird briggen av Hill, eller är det möjligen Hull, det kanske är en ketch. Nä, det är det inte. Men vem bryr sig i princip en kväll som denna. "Jag glömde texten men jag är bland vänner så vad gör väl det?" sjöng Helen med bortglömd efternamnsbokstav.

Helen, vars efternamnsbokstav som sagt tyvärr suddats ut av hennes bländande skönhet, i underbara sånger som berör.

Innan festen konsultation med Karin Ö runt blomsterinköp samt utförandet av blomsterutdelningen. "Ganska bra" sa' hon.

Små varma kommentarer från körsångarvänner. Underfundiga ibland och diskreta gester att jag ska minsann förpassa mig ut i köket efter vatten till just dessa nära vänner. "Du kan vara med" säger mannen som var kär i sitt ego till grekisk bussresenärskamrat när hon påpekat att vi inte "ska stå där och hångla".

Margaretha F har sin röst kvar. Så det så. Det VET jag. Träffade henne runt åttiotalet, och jag minns känslan av den.

Tangodansare, improviserad dans, mästerligt utförd. Salsa - också här improviserad dans. Det syns, på dans på dans. Och på leendet hos den kvinliga delen av paret; måhända kvinnorna i publiken ser improvisationen (bäst) på den manliga delen av paret - hur ska jag kunna veta det...

Tapto på trumma. Med pinnrörelser och allt.

Några barn, ett barn som var just Conny Ts ego i Trollflöjtsparafrasen.

Berörda människor, i en realiserad dröm. Ser fram emot nästa dröm Hans-Åke.

Upplevelsetrettondagsaftonfest.