Livet är som livet är.

Idag var sonen lite ledsen, icke något betyg i NO. Men men, rektorer kan man också ta i örat.

Så gjordes.

Rektorer förstår dock inte att man gör det. Tar dem.

I örat

Men det förstår sonen, han sover nu. Vi tror på honom, han tror på sig. Vad rektorn tror funderar faktiskt ingen av oss över alls.

Ericsson borde inte ha stoppats.
Suck. Man tar sig för pannan.
I Sverige får liksom inte något bara vara. Det ska tyckas om allting, eller rättare sagt det ska redovisas att det ska tyckas.

Rollodexen går varm.

Lagt in det sista golvet. Det är inte dumt, små kvartslister pryder vissa delar. Fint. Och en ny guldlist i trappen.

Med en centralplacerad tumme blir man väldigt glad. Trodde inte jag skulle klara fyra rum.

Gubbarna i hovrätten har gjort det igen! De generar sig inte. Tänker på den senaste lindringen i domen gällande den 4-åriga flickan. Sundsvalls hovrätt var det denna gång. Som visade var skåpet står.

4-åringen blev inte kränkt. För hon sov, och dessutom är det på det viset, om ni inte visste det förut, att en fyraåring inte förstår att hon blir kränkt.

Men vadnu? Vart tog barnen väge...i sammanhanget...Vad var det som händ...jag förstår inte, är det inte så att... Men jag bara alltså måste...Hur tänker de egentligen...hovrätterna. Svea hovrätt nu senast som slår fast att det inte är så kränkande med en våldtäkt om man är barn som när man är vuxen.

Jag undrar jag...vad som skulle hända om de homosexuella började våldta. Bara lite. Och bara jurister, höga jurister, i hovrätten exempelvis.

Lokaltidningen diskuterar om cheerleaderserna...hmmm...nå ja... om tjejjerna på LHCs matcher ska få finnas eller inte. Och i Norrland körs en farmor och barnbarnet ihjäl. Straffet som den fulle föraren fick blev 1,5 år. Jag menar. Men alltså. Vad gör lokaltidningen.

Det går inte ihop, det stämmer bara inte. En farmor kan bara inte vara skyldig till att hon blir påkörd. Men det anfäktade advokaten till det fyllot som körde på farmor med barnbarn (båda dog tragiskt nog). För oss humanister som inte skiljer på människor via kön ter det sig mycket märkligt. Den döda farmodern lastas, till viss del, för ett brott begången av ett fyllo bakom ratten. Sanslöst. Torde mana till eftertanke.

En kvinna, i 20-års åldern, nyttjade tre pojkar i åldrarna 12 till 15 år. Hon fick fängelse i 1,5 år! Jag som inte trodde män kunde våldtas, och tänk...jag tänker liksom lite grand, vem tusan anmälde henne? Inte någon av pojkarna kan jag tänka. Låt vara att 12 år är och förblir pedofili. Men i alla fall. Tänk er in i det omvända... Tre pojkar nyttjar en kvinna. Brukar de bli dömda överhuvudtaget?

Frågade de förresten pojkarna hur de var klädda? Brukar de kanske gå hem till ensamma kvinnor kvällstid? De kanske gjort det förut. Funderade någon i rättsalen ens över frågeställningarna som funnits i ett omvänt mål? Kanske uppfattade kvinnan pojkarnas ståndpunkt (ber om ursäkta, jag kunde inte låtabli) som ett ja?

Det brukar sägas att kvinnan inte borde varit klädd på ena eller andra sättet. Eller att hon nog, (SÅ det SÅ) lever ett promiskuöst liv i största allmänhet. "Det vet man väl" om man tillhör rättsväsendet på något vis "hur kvinnor är".

Jag undrar hemma på kammaren vilket som är värst, att kvinnor som tar hand om sina barnbarn båda blir dödade av fulla män bakom ratten, eller att en kvinna som troligen halvt (troligen helt och fullt om jag tänker tillbaka på min tonårstid) medgivande av pojkarna nyttjar dem.

Lagen är lika för vissa. Apropå ingenting så tycker jag advokaten som försvarade fyllot hade lite väl många "så att säga" när han intervjuades i TV. Det har jag aldrig aldrig hört någon annan i yrket säga, de brukar vara verbala, vältaliga, med alla mackor i lunchboxen och på spåret. Denne advokat var långt därifrån. Så klart, han hörde ju (kanske först då) hur otroligt dumt det lät.

Och vart tog vägtrafikförordningen vägen? Man ska framföra sitt fordon så att man i alla lägen skall kunna stanna.

Det sorgliga är att feministiskt initiativ verkar rämna i fogarna. Vem ska man då vända sig till?

Blir illa berörd av misshandel och brott mot äldre personer, det är så fegt. Stryk skulle de ha, förövarna alltså. Av söner och döttrar till de som de åsamkar lidandet. Barnbarnen kunde i vissa fall vara med på ett hörn, och slänga blöjor på dem...

Man kan undra varför, Katrina svepte in över de svartas amerika, de fattiga sveptes med, de vita och rikare drog ifrån sta'n. Nu när de rika åker tillbaka tittar de inte ens åt de svarta, fattiga som hankar sig fram på motorvägarna. Om de så är barn, eller gamla.

Islamisterna torde rikta sin ilska och eventuella jubelkör åt något annat håll, inte åt att fattiga svarta redan utslagna medmänniskor dör en fasanfull död. Det märkliga med ett sådant förhållningssätt är att de snarare närmar sig Mr President Bush än tvärtom.

Gjorde ett litet besök i Stockholm igår, en gammal god vän hade vernissage. Vi köpte två tavlor. Fina var de. Och sedan, som om det inte var nog, så vann sonen en tavla på efterfesten som dock var på en båt och inte på en balkong. Chardonnay i kartong lyste med sin frånvaro.

Fina tavlor är de. Hon bor på Mallorca, och har målat livet där från olika håll och vinklar. Höns, flickor på cyklar, i butiken, klädstreck (de är fina).

Curry Melin har dött, eller Krydd-Emil som Pekka Langer sade. Curry Melin var nog en av de första meteorologerna som blev känd, tror jag. Pohlman kom väl efter honom.

Alltså. Redan när jag gick på proppen, alltså propdeutisk kurs på LiTH, så klagade lärarna på våra dåliga kunskaper i matte. Detta var år 1976, undrar om det inte redan då började naggas i kanten på kraven i Matematik. Men bråkräkning...(det ser ut som brå-kräkning...nå)...det kunde vi minsann. Det var snarare trigonometri och lite integraler och sådant som vi troligen slarvat över på gymnasiet.

Nu är det väl lite lite så att matte kanske inte är så viktigt som man kan förledas tro. Men på en ingenjörsutbildning torde så vara fallet. Men jag menar inte i största allmänhet.

"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Så heter en bok av Liza Marklund och Lotta Snickare. Det verkar vara en intressant bok. I Liza Marklunds fall mer intressant, eftersom hon uppmuntrade, får man väl säga, att hennes dotter medverkade i en nakenscen.

Men det kanske är sådan hjälp som avses. Eller så är det något jag som man missuppfattat när det gäller synen på kvinnor och bilden av kvinnan.

Man lär sig saker genom att läsa DN, just DN verkar ha en idé om hur man ska och hur man vill informera oss samhällsmedborgare om ditten och datten.

Tänker på Dödsskallelägret. Det visar ju sig att en av de som blev dömda i misshandeln mot Marcus Gabrielsson förvånande nog var ledare på detta läger. Eller ska man kanske skriva icke förvånande nog. Det säger mer om IK Södras ledning än något annat.

Eller brist på ledning förresten, menar jag så klart.

Marklund, Guillou och Mankell. Tre böcker på sex dagar. Vilken var bäst? Ja, alltså jag pratar om "Den röda vargen", "Tjuvarnas marknad" samt "Kennedys hjärna".

Mankell talar ju om ett väsentligt och upprörande bekymmer, dvs den om uppkomsten av Aids och ifall någon testar bromsmediciner på människor (fattiga, så klart). Och den misstanken har man ju haft länge, Roy Andersson hade den för länge sedan i boken "Vår tids rädsla för allvar". En underbar bok. Och boken är spännande, det är den.

Marklund är ju Marklund. Bra.

Men Guillou är suverän! Hans teckning av överklassen är knivskarp, och tänk. Jag tror det är precis så där som han skriver. De ser på världen på detta vis. Inte alla men i stort sett alla. Och tanken han väcker är lysande. En bok att förundras över.

Livet på landet är få förunnat, men inte så få såg jag i tidningen nyligen. 50% av någon utvald population har sommarstuga. Det är som det är med det.

Det är som det är med annat också.

Vi köpte tomater i närheten idag. Goda tror jag.

Avgrundsdjup klyfta. Så får man nog benämna det avstånd som är mellan folks uppfattning om diverse juridiska spörsmål och domarnas, lagmännens och hovrätternas dito.

Domen är anskrämlig, och att tingsrätten inte ska leta sanningen sade en professor i processrätt vara ganska vansinnigt. Jag håller med.

Ska man skratta eller gråta, över domen mot de tre personer som misshandlande kocken i Stockholm. Han var i den situationen vi alla förr eller senare hamnar i, ska man säga till när någon inte beter sig som folk eller ska man inte säga till. Säger man till riskerar man att få ett huvud mindre, bokstavligt talat. Huvudet var sparkat loss från sina fästen via halskotorna.

Ska man skratta eller gråta. Kanske man ska vara lite lite tillfreds över tanken att om någon gör ens närstående något, så leta upp de personerna sent en kväll, ta livet av dem, och neka. Så går det bra. I alla fall för dig som mördare.

Den fläskkotlettskammade advokaten försvarade en av personerna, är det någon man är innerligt trött på att se i media så är det han. Han verkar dessutom endast försvara samhällets bottenskikt eller i gränszonen därtill, de människorna verkar liksom känna till honom och vad han kan.

Ett stilla regn, det är befriande på något vis. Stod just på altanen och så kom det, alldeles efter dels en liten hunds förb...e skällande, dels en stor hunds dito. Och, inte att förglömma efter några grannars grälande på gatan. Fjantigt. Genmäl ljöd mellan husen, långt ifrån morgon mellan fjällen.

Ett stilla regn, det är befriande på något vis.

Rubriken på Expressen idag tar priset. Det är inte ens idé att skriva till dem, har provat förut. Av kvällstidningarna tar de priset. Kvällstidningar står ju förresten numera för en slags journalistik, tidigare angav de utgivningstidpunkt.

"Ulf Larsson slogs blodig" står det. Av vem frågar sig vän av ordning. Av scenen är det något förvånande svaret.

Christopher Gillberg, ni vet han med DAMP-teorierna, som inom parentes bara finns i Sverige. Och ni vet, han som tillsammans med frun förstörde 22 hyllmeter - tjugotvå hyllMETER - forskningsmaterial för att inte riskera integriteten. Hos vem då frågar man sig. Det hade säkerligen gått att avidentifiera materialet meter för meter.

Han ojjar sig i DN idag. Debattartikel, som säkert inte kommer att stå oemotsagd.

Walter, en vandrande linköpingsprofil har somnat in. Walter kom hit till Linköping som många italienare under femtiotalet (tror jag) för att arbeta på Saab. De senaste åren stötte man på honom på stadens kafeer titt och tätt. Lite trassel med att gå hade han mot slutet.

Vila i frid Walter.

Och sedan låter han barnen dofta på Champagne. Lysande. "Dofthandikappade" vill han inte att barnen ska bli.

Richard Juhlin - han med Champagne-boken ni vet. Han är modig han. Lyssnar på hans sommarprogram i efterhand, bara pratet då av någon obskyr upphovsrättsanledning.

Nå. Han sade bland annat att man inte kan säga att man inte tycker om hundägare och rökare. Det går ju inte att säga i ett sommaprogram. Sade han.

Gamla goda vänner, det finns inget som de, eller dem kanske det ska vara. Vem vet, och vem bryr sig just nu... De kom från Provence, stannade i några timmar hos oss. Vi åt, vi drack vi talade. Om livet, kärleken, världen och döden.

Vad mer kan man begära av livet. Det är underbart, eller ybaderbart som det blev från början eftersom detta skrivs på altananen (altanabeb) en sen kväll. Tangenterna sitter inte där de borde. Så att säga.
Bå. Fast Nå. Heter det.

Kram på er.

Barn med uppgivenhetssymptom, så betecknas de apatiska barnen på regeringens hemsida.

Vi empatiska medborgare har varit uppgivna länge, alltför länge, i detta ärende. Apatiska blir vi dock aldrig. Det märkliga är ju faktiskt att regeringen snarare är att betrakta som apatisk än empatisk.

Och att nu ändra terminologin till uppgiven i stället för apatisk är inte särskilt sympatiskt än mindre empatiskt.

Läste just kultur-delen i DN, den är bra, nästan varje dag. Wayne's har ju dessutom DN som service till sina fikakunder...nå.

Där stod det om mobile clubbing, alltså en företeelse i stil med flash mobs, men vid mc samlas man på en plats, en bestämd tid på gatan. Och så dansar man, till sin egen musik som man har i luren.

Det lustiga med den ideen är att jag hade den för ett tjugofemtal år sedan när WalkMan blev populär. Föreslog då att man skulle samlas på Vallfarten, visserligen inomhus, annars är ideen exakt lika. Folk tyckte det var en festlig ide, som inte genomfördes. Tänk om den gjorts då i stället. Då hade jag varit 25 år före tiden. Så att säga.

Kultur det är viktigt det.

Vill bara stillsamt men ändock allvarligt menat undra om det inte finns anledning att ägna sig åt andra saker än att anmäla riksteatern till riksrevisionen, det har en centerpartist nu gjort. Sedan går väl han på semester...

Här i kommunen Linköping har vi en maktfullkomlig, inte enligt mig utan enligt ledamöter, ordförande för kulturnämnden, centerpartistisk sådan. När jag tillskrev honom om öppettider på biblioteket svarade han lite underligt och påhoppande och på ett sätt som inte inbjuder till medborgardialog.

En tanke börjar gro att kultur är alltför viktigt för att överlåtas åt politiker, i alla fall de centerpartistiska.

Det var väl använda skattepengar att låtsas starta ett kulturparti. Att diverse politiker, eller snarare diversepolitiker, fniss, yvs över ert så kallade tilltag är beklämmade att se. De har säkerligen stått bakom och för beslut som kostat oss mycket mer pengar, drar mig till minnes Yvonne Ruwaidas taxiresor för några år sedan. Listan kan, förstås, göras avsevärt längre.

Expressens patetiskt bloggande journalister är perifera företeelser man kan bortse ifrån. Som alltid, och skaran som anser det är i växande.

Jag betalar hellre till detta än till andra saker i vårt samhälle, oskäliga ersättningar till felaktigt dömda i förhållande till offren till exempel.

Slutsatsen den intelligenta betittaren drar är att det uppenbarligen inte finns det så mycket att skriva om från Almedalen, vilket i sig är beklämmande.

Man snubblar alltid på viktiga saker, om man ser till att snubbla på dem. redan 1972 etablerade Berit Ås, en norsk socionom fem härskartekniker, som är de tekniker som människor använder för att behärska och förtrycka andra människor.

Mer att läsa på http://www.revo.se/harskartekniker.htm, bl a.

Ledaren i Sverige när det gäller gnäll-radio, eller Ring P1, innehåller ibland guldkorn. Som i morse när någon klok person informerade om att det är märkligt att ROT-avdrag går bra, men inte hushållsnära (hushållsnärmare?) tjänster.

Det är märkligt att det som är traditionella manssysslor subventioneras men det är ett förbaskat liv om traditionellt kvinniliga sysslor.

I SVT2 igår, söndag, visades "Flickan på cafét", apropå G8-mötet i Skottland denna månad. Man kan inte se denna lilla TV-film utan att påverkas. Den ställer saker och ting på sin spets, på ett finurligt och lite arbetssamt sätt.

P1-programmen "Stafetten" och "Samtal pågår" är program som är mycket tänkvärda, båda är dialoger mellan personer, som om sutte man i närheten och lyssnade på ett samtal. Att bjudas in på detta vis till samtal är en förmån, och så långt ifrån kvällstidningsrubrikerna man kan komma.

En lisa för själen.

Idag läser JK Lambertz en saga för barnen på Kisa torg. Man undrar hur den går.

Det var en gång ett land som hetter Svedala, i Svedala levde olika människor, en del våldtar och en del blir våldtagna. De senare är oftast tjejjer, ja, unga tjejjer som inte är kvinnor än. De förra är oftast i plural, det betyder att de är fler än en.

En gång hände det sig att en flicka uppgav att hon blivit våldtagen av fyra, eller kanske fem män. De hette Jeroboam, Rehoboam, Salamanazar och lille Knut, eller som de kallade sig Jerre, Rerre, Salle och Knutte. Flickan uppgav att de fyra, eller om de nu var fem, våldtog henne.

Tidningarna i landet fick nys om saken, de gjorde stor affär av detta, man kan ju inte menade de och många andra gå omkring i vårt land, bjuda tonårsflickor på spetsad Coca-Cola och sedan våldta dem. Hur skulle det se ut om vi betedde oss så i landet sade tidningarnas reportrar. Alla i landet tyckte att det var fasansfullt det som hänt flickan.

Tiden gick, lagen hade sin gång och efter många månader kom juristen Sixten fram till ett beslut, det tog lång tid, för det svårt för juristen att bestämma sig, han fick fråga många kompisar innan han kunde bestämma sig. Hur som helst, till slut gjorde han det, då kom den snillrike juristen Sixten fram till att två av dem var inte skyldiga. De andra två hade inte våldtagit flickan, bara lite.

Inte nog med det Sixten dömde ut en summa pengar som flickan skulle få, det var 300 pistoleros, det var mycket pengar på den här tiden.

När Sixten tänkt lite till så tyckte han nog att Jerre och Rerre också skulle ha lite pengar, så de fick 600 pistoleras. Voffo då då? Jo, sa Sixten, de har fått utstå så mycket i tidningarna. Därför ska de ha mer pengar än flickan som bara blev lite våldtagen. Flickan blev jätteledsen, och alla andra i landet blev arga. Sixten förstod inte varför, han hade ju bara läst lagen och bestämt saker. Tyckte Sixten.

Sedan levde Jerre och Rerre lyckliga i alla sin dagar.

Vart flickan blev av? Det vet jag inte så mycket om, jag har inte tänkt så mycket på henne faktiskt. Men det kan man ju undra, var hon blev av, vad gör hon nu?

Varför ska man få skadestånd för att man förekommit i media? Gräsrötterna har redan förstått att det var våldtäkt, det var vad gemene man menar med våldtäkt. Är man fyra-fem män i ett rum med en 13-åring och kroppsvätskor återfinns både här och var i rummet så var det våld.

Och flickan, eller rättare sagt barnet, var inte med på det. Om sedan rättsystemet misslyckas med att döma dem berättigare inte till skadestånd. Tingsrätten hade inte samma uppfattning som hovrätten, kanske det är så att hovrätterna är längre från den allmänna rättsuppfattningen.

230 000. Fy fan.

Det slog mig just. Det måste bero på två saker, alltså att inte Ekot tar upp genmodifierade grödor. Eller kanske det beror på tre saker, nå.

1. De har sommarvikarier, att presentera en statsvetare som valforskare kan ge en vink om att så är fallet.
2. Ämnet är för svårt, i allmänhet för journalister, och i synnerhet för sommarvikarier. Inget ont om dem alltså. Jag bara filosofierar.
3. Det är ett ämne som Naturbruk ska ta upp, inte Ekot.

Under midsommarhelgen var det lite underligt på nyheterna, Fabian Bengtsson. Vem är intresserad av honom? Inte jag, faktiskt inte någon jag pratat med om det. Visst, tråkigt att bli kidnappad. Så...men nyhet, hur hans pappa lät? Om den så kallade kvällspressen med Expressen i spetsen (den är värst) ägnar sig åt sådant, det må vara hänt. Men P1, och Ekot.

Är inte allmänintresset högre för genmodifierad majs, av Monsanto? Som i någon rapport visat sig ge förhöjda värden av något i blodet, på försöksdjur. Skulle man inte rapportera om det i stället på P1, Ekot, i stället för Fabian Bengtsson.

Fy Fabian för Bengtsson.

Hur kan man samlas utanför en tingsrätt, Göteborgs i detta fall, och applådera en professoer som förstört 22 hyllmeter forskningsmaterial om DAMP? Det är ofattbart, jag får, som barnen mina säger, damp på 'rom.

Och däri ligger väl professorns verkliga bidrag till mänskligheten, på det språkliga planet.

Well well, cykelställ. Man kan undra över vägvalet. Det verkar ju dock som om EU kommit till vägs ände. Så klart. Det vore väl konstigt annars om det i en demokratisk omgivning ginge att ordna något över gräsrötternas huvuden.

Javisst ja! Glömde bort det. Idag hände det. Jag fick napp! På kastspö, under mitt snart 48-åriga liv har jag inte förut fått det. Lite spännande. Men jag tyckte synd om 'an, abborren. Lite. Gösta, vår katt, ville inte ha den. Konstigt, kanske det berodde på de 3-4 möss som trängdes i hans mage.

Sommarpratarna är igång, en hade en genomgång av hur det var att gå in i väggen. Jaha. Vem är intresserad av det? Väggen månne.

Jan Berglin, tecknaren med de underfundiga figurerna i Corren, SvD och en del fler tidningar, han hade också ett sommarprogram. Mycket bra, det går fortfarande att lyssna på SRs hemsida. Underbart. Tänkvärt. Och underligt nog inte så mycket om hans yrke, lärare (tänk om man haft honom i något ämne!) och tecknare.

Jag har inte det minsta intresse av Fabian Bengtsson. Inte ett dugg, kvällspressjournalistiken har tagit sig in på Sveriges Radios ekoredaktion. Det är anmärkningsvärt, och kan möjligen skyllas på sommarvikarier.

Samma kategori kallar statsvetaren Holmberg för valforskare... Man häpnar.

20 000:- i månaden, en vanlig månadslön kanske i Sverige. Det höjs lönen med för våra EU-parlamentariker.

Stackars stackars vår VD, kunde man läsa idag i lokaltidningen. De är stygga mot lille VeddeliVDen tyckte styrelseordföranden och vice styrelseordföranden i Stångåstaden, usch och fy. Dom är dumma mot han.

Osså jämför de lönen med den lön som andra gubbar har som gör samma jobb som han gör, men i en annan stad. Usch så tråkigt...de ska ju jämföra med alla andra gubbar och gummor i den här sta'n juuuuu.

Hybris, något annat ord finns det inte för namnsättningen av diverse företeelser i Linköping. Kungsträdgården. Det heter en gräsplätt i anslutning till konsert och kongress. Stadens storstadskomplex har inga gränser, Linköping har kopierat uteserveringarnas glasfasader där det troligen är tänkt att de som inte har ska kika in på de som har, akvarier kallar jag dem.

Linköping har kopierat köerna till inneställena, kalkerad är också Stureplansgallerian i form av Gränden. Ett tag under någon vinter för inte så längesedan återfanns också en liten men dock, isbana på ett av våra torg.

Finns det inte rum för något eget? I staden där idéer blir verklighet bör det finnas med kreativitet och inte en drös urvattnade kopior?

Stora bilar. Det är dumt det.

Den blomstertid nu kommer. Så var det dags, skolan slutar. Det markerar ett avstamp i livet för vissa och man undrar stillsamt till vilket liv. Det är visserligen vacker väder och så, men jag tänker mer på framtiden. EU verkar knaka i fogarna, och arbete verkar vara en bristvara.

För två-tre år sedan sade min sambo att det där med EU, det kommer att gå i graven av sig själv. Och där ser man. Det blir nog så. Och så undrar de ansvariga vad de gjort för fel. Margot Wallström som annars är så sansad och eftertänksam skriver till och med på sin hemsida att "vi i EU". Men hallå! Det är ju vi i EU som sagt Non, Nee och No.

Hittade följande notering, som jag gjorde i något sammanhang på en Sveriges Radio-sida:
"Kineserna säger att man gör samma avtryck i sitt liv som om du doppar en hand i en hink med vatten och tar upp den igen, alltså i stort sett ingenting. I Anna Lindhs fall stämmer inte det, hon kommer för alltid att ha rört om i det politiska havet i världen. Och hon är saknad, bland många, men mest av sina pojkar och man."

Det är inte utan att man tänker på henne nu, vad hade hon sagt om "NEJ"-vågen i EU. Hade hon inte varit sansad och kommit med något klokt. Jomenvisst hade hon det.

Var mordet politiskt? Javisst var det det.

Det är rätt, tycker jag, att polismännen som brutalt misshandlade den 65-årige mannen förra året åker i finkan. Det är rätt, eftersom de bröt mot lagen, och det ordentligt om man är polis och ska vara trovärdigt vittne. Då ska man inte fabricera osanna intyganden. De kan, naturligtvis, inte vara kvar som poliser. Dessa personer ska man kunna lita på att de är i någon mening oklanderliga, de ska heller inte gå att muta.

Det är katastrofalt agerat av poliserna och ett större hot mot demokratin än Bo Svenssons uttalande om HD-domaren nyligen. Det tjafset får ju bara ta ett slut snart.

Il a dit "Non". Som sagt. Det blev ett nej, men det är säkert inte ett nej till EU (som det sades felaktigt när något översatte "l'Europe" i ett inslag på någon av nyhetsutsändningarna) utan till formerna för EU. För själva utformningen av hur vi ska samarbeta.

Det sade de Nej, till, så då får man ju fundera över formerna för samarbetet länderna emellan. Det borde vara enkelt att förstå.

En patient avled på US, fick inte hjälp trots akutremiss från annat sjukhus. Dåligt. Men inte förvånande, tragiskt så klart, men inte förvånande. Bort med landstingsnivån. Det börjar bli dags att rensa i pappersvändarträsket.

En sak förbryllar mig när det gäller rättegången mot toppchefen. På Correns hemsida står att läsa:

-- Han sa att han hade kontakter och att jag skulle dö. Under mina tolv år i yttre tjänst är det här det värsta jag varit med om.-- Han sa att han hade kontakter och att jag skulle dö. Under mina tolv år i yttre tjänst är det här det värsta jag varit med om.

"Det värsta jag varit med om"... Vän av ordning frågar sig nervöst om inte det, när man tänker efter, finns saker som är värre. Som att folk skjuter mot en, drar kniv, spottar på en, kallar en för gris. Jag vet inte, "det värsta jag varit med om" ska man tro på det?

I så fall rekommenderar jag skygglappar av.

"Man måste ta något slags ansvar för sitt liv innan det går åt helvete", ja, det tycker jag också. Sades i morse av sambon med tanke på den kvinno- och barnvåldsåtalade, det verkar ju lite som om tingsrätten nu är familjeterapeut.

Vad ledsen i ögat jag blir över den särskoleelev som kollrade bort sig i Stockholm. Konstigt och anmärkningsvärt att det kan hända. Jag trodde det fanns en person som tog hand om kön, det är väl väldigt logiskt.

Var de för få i personalstyrkan som åkte till kungliga huvudkommunen så är det den sändande kommunens politiker som ska skämmas. Och det inte lite det.

Var det tillräckligt antal personer i sällskapet så borde de tänka efter före.

Rättegången har börjat. Vilken då undrar man. Jo, en de många som handlar om våld mot kvinnor. Det börjar bli för vanligt nu. Inte bra alls.

Jag blir lika ledsen varje gång jag läser om det, man undrar varför säger ingen till?

Varför söker ingen hjälp?

Varför talar man inte med någon vän, ingen bekant, de ska man så klart inte blanda in i detta. Men varför. Varför är man så tyst i detta, alla parter alltså.

Varför märker ingen något, eller gör de det? Varför gör inte de något då?

Det är bara ett enda stor VARFÖR.

Jag blir lika ledsen varje gång.

Chokladligan kanske är lite för oskyldigt namn på en företeelse som blir mer och mer vanlig i vårt samhälle. Chokladligan placerar sig vid bankomater och kletar sedan ner sitt offer, farmödrar och mormödrar, med choklad för att distrahera. Företeelsen visar på att kvinnor inget är värda, män får göra vad som helst med dem. Tror de.

Vi män kanske är djur trots allt, det kan förhålla sig så att de flesta av oss har lärt oss leva med att vara djur, och vi begraver våra primitiva drifter i någon del av hjärnan som kan hantera dem.

Heder åt den kvinna som bet ifrån och skrek åt dem, hon var observant tant, homo observantus, kanske en ny uppblommande människoart?

Lagom lobotimering och kastrering?

Lämpliga åtgärder för förövarna i Linköping som två gånger våldtog en 16-åring samt för våldsmännen i Örebro och slutligen samma åtgärd för idioterna i Norrköping. Dessa, kära ROKS, varelser är trots DNA:t att betrakta som djur.

Jag skriver att jag tycker man ska göra det, så långt sträcker sig min förmåga. Jag skulle inte, om det kommer till kritan, utföra ingreppen. Men lusten skulle vara oändligt stor, min egen frihetslängtan sträcker sig dock längre, men det är inte tilltron till rättsystemet som får mig att avstå. Kan tänka mig att andra personer inte har några spärrar.

Jag gläppte (zappa säger en del) lite på TV:ns text-tvsidor på de olika kanalerna, två våldtäkter under helgen, i Örebro och Linköping. Det är för mycket nu. Det måste stävjas, frågan är bara hur gör man? Räcker mansgrupper som påvisar att vi män inte anser detta vara en väg att gå, eller ens fundera över.

Jag törs inte redovisa sambons förslag över åtgärder man ska vidta om man får tag i förövarna. För de är ju i plural nuförtiden, av någon anledning väl värd att fundera över.

Fornnordiske guden Balder var känd för sin godhet enligt sägnen. Undrar om de inte glömt bort just det på Balderskolan i Skellefteå. Milt sagt.

Ibland har man lust att skriva mail till personer som omtalas i media, och som varit mer än lovligt korkade. Men, det är bäst att låta bli. Man vill ju vara som Balder. Eller hur? I alla fall när det gäller godheten.

Jag är osäker på om nannyakuten behövs, och om nanny på Aftonbladet behövs. Men eftersom de kommit så finns väl (?) ett behov kan jag tänka. Eller är det så att vi nu överlåtit åt media att agera låtsasmamma, -pappa och -kompis (för det borde väl vara bland dessa grupper man letar kunskap om hur man tar hand om och uppfostrar barn?) för att vi inte vill, har tid eller ids fråga mamma eller pappa.

Det verkar också lite på mig som om experttilltron ökar i samhället. Det ska vara experter till allt, det fullkomligt gödslas med experter. Kanske finns det någon expert som kan bekräfta det...:-)

Stackars Martin. Men det är ju inte som tidningarna skriver att han missade första porten, eller åkte ur. Det var ju liksom fel förutsättningar från början, han var fel ute redan i startfållan, eller snarare i bussen på väg till backen.

Folket valde ju en låt i den svenska uttagningen, och "experterna" en annan. Sedan var väl svenska folket tillräckligt delade i lägren för att expertrösterna skulle slå ut folkliga favoriten. Och med tanke på att omröstningen sker endast med hjälp av folket i Kiev, så verkar det lite oeftertänksamt att anlita experter hemma i Sverige i den nationella omröstningen.

Lyssnar mycket på Monica Zetterlund idag. Inte dumt alls. Det är tragiskt att hon försvann från detta jordeliv på det sätt hon gjorde. Det finns mycket mycket mer otroligt bra musik bland hennes produktion än "Sakta vi gå genom sta'n", oändligt mycket mer.

Besökte för övrigt Jönköping i helgen, trevligt som tusan. Kikade på vackra hus i Lerhagen, lite märkligt att de finns där, de finns inte i min hemkommun, och då ska man komma ihåg att i min hemkommun har verkligen storstadskomplexet fäste.

Javisst ja, en vass penna har kommit fram. Evaemma Andersson på Aftonbladet, tidigare i Oskarshamnsbladet misstänker jag, en liten goggling ger i alla fall den bilden. Hon skriver vad hon tycker, och det är inte PK utan iPK. Det tycker jag om.

Missförstås som ung och arg, nåja, ung är hon förstås, men arg? Inte då.

Grattis Mamma! 85 år idag.

Göra fel och be om förlåt. Som det heter, inte förlåtelse, som troligen är något annat. Det går ju inte, inte när det gäller klasskassan heller, vad konstigt. Vem är förvånad. Snart ingen.

Så tröttsamt att höra centerpartiets partieledare Maud Olofsson föra en animerad diskussion om statistik, som ingen tidigare anfört anmärkningar emot. Visst, det är klart, saker och ting hänger förstås ihop och är uppenbart lite komplicerade, men att ohälsotal döljer brister i näringslivspolitik är ju effektsökeri.

Men det är klart, linjen är ju klar, och följer Lejonborgs tidigare uttalande som rörde om i grytorna rejält. Den avslöjar en brist på tilltro till oss gräsrötter som är beklaglig.

Man frågar sig nervöst vad det handlade om egentligen, mer än att få lite radiotid. Tack och lov tog det slut precis nu, annars hade jag bytt kanal.

Jag tittade lite grand på samtalet mellan Bildberg (tror jag hon heter, åklagaren) och domaren Ulla Hansson. Jag blev ytterligt förvånad när Ulla sade att hon inte letar efter sanningen. Det gör ju inte advokater eller åklagare heller. Möjligen gör journalisterna det, men jag tvivlar.

Vem är det då som letar efter sanningen vid rättegångarna? Det frågar man sig nervöst, jag har grovt missuppfattat domarnas roll i sammanhanget. Det är allvarligt att inte sanningen har någon representant.

Men det är väl som symbolen antyder, det ska vägas, med förbundna ögon. De har tagit fasta på just de förbunda ögonen verkar det som.

Varför i hela friden ska vi arbeta idag? Annandag pingst alltså. Är det meningen sedan att vi ska traska ut, med svenska flaggor och fira plötsligt svenska flaggans dag. För att fira att Gustav Wasa gjorde något 1523. Skulle inte tro det.

Det enda som kommer att hända är att vi nästa år (då 6/6 infaller på en tisdag) kommer att vara lediga lör-tis. Så en semesterdag förläggs till måndag, det blir ju en klämdag.

Vilket påhitt. Fy tusan.

Så var det bekräftat, Monica Zetterlund är död. Eller Zettica Monsterlund som min gamle trumpetlärare alltid sade. Hon är saknad, jag tror tametusan att jag tar ledigt på måndag och lyssnar på skivor, det är ju "röd" dag i alla fall...liksom.

Lingonriset är inte längre i cocktailglaset, och gud så tomt det blev. Fattigt, man saknar något.

Monica Zetterlund är troligen död, det brann i hennes lägenhet igår kväll. Man får helt enkelt gå hem idag, strunta i arbetet och lyssna på hela "Ett lingonris i ett cocktailglas".

Man ska ta och traska till tingsrätten, och titta. På riktiga svin, tänker på den man som för bensinpengar körde runt dottern. Det är min skyldighet som man att se riktiga svin, de finns inte längre på bondgårdarna utan i våra tingsrätter.

Jag förstår inte, marknaden svämmar över av mamma-böcker, pappa-böcker, tips råd och dåd om hur man ska hantera sina barn. Vad har hänt med människorna frågar man sig nervöst. Fattar de inget längre?

Till och med på TV, visserligen inte finansierad av oss själva, ser man program där föräldrarna uppenbarligen abdikerat från föräldrayrket. Osså tar de dit en slags expert på barn för att reda ut det.

Varpå kan detta bero? Är det fyrtiotalisternas barn som nu fått barn? Nä, det är för sent, eller kanske det är en del av förklaringen. Eller är det frukterna av den fria uppfostran som var så populärpå 70-talet. Där ligger den troligaste förklaringen, de som uppfostrades fritt vet inte själva, så klart, hur man sätter gränser. De gränser som våra barn så väl behöver.

Well, well cykelställ.

Dottern konstaterar att ishockeyspelarna rör på sig, de är som anställda sa' jag.

Det är ju tusan också, att man inte ska kunna säga till urinerande slynglar utan att mista livet. Helt otroligt att nattvandrarna inte sade något till förövarna. Det som det är sagt, det ondas framfart går inte framåt självt, det är de godas tystnad.

"Timeless journey" hade jag glädjen att bevista igår, Sharon Dyall, Louise Hofsten, Svante Thuresson, Pierre Swärd soul and jazz group with strings. Strings, det var Stockholms Strings, som inte bara spelade utan stod för uppmuntrande koreografi. Vissa delar fanns med bara i Linköping, eftersom detta var sista spelningen med just denna konstallation.

Var det någon resa då? Ja, i såväl i det yttre som i det inre. Sharon Dyalls tolkningar av låtar från ett otal gengrer är njutbara diamanter. Svante Thuressons feeling och låtval, ikväll Med bland andra Lars Färnlöfs Farfars vals, kom sig väl till uttryck och Louise följde sin pappas råd "Lär dig åtminstone en låt av Duke Ellington" med den äran. "Don't get around much anymore" med en ensam Louise och hennes munspel var enastående.

Ray Charles ler i sin himmel efter Pierre Swärds dynamiska hyllning av "Georgia on my mind". Det den mannen alltid kunnat göra med en B3-orgel är lika njutbart som beundransvärt.

Jag börjar bli väldigt betänksam över sakernas ordning här i Sverige. Gemene man har en känsla av att det finns en kantring av den nationalitet de som utför brott tillhör. Politiker och statistiken (om det ens finns någon trovärdig) påstår att det inte finns en sådan kantring, och ändå florerar det rapportering om Litauiska män som gjort ditten och jugoslaver som gjort datten.

Jag tror det är dags för slöddret, vilken nationalitet de än tillhör, att sändas ut ur landet eller ordentligt buras in. Men här, i denna problematik, finns en grogrund för söndrande främlingsfientlighet. Jag tror det är vi vanliga människor som måste säga "STOPP vi tolererar inte detta beteende i vårt land" oavsett hudfärg, religion och nationstillhörighet.

Lyssnade lite grand på riksdagens debatt idag. På P1, så klart. Det är det vanliga käbblet. Trött på det blir man, man undrar vad ont vi gjort för att förtjäna sådana politiker.

Så ska de tas. I en artikel i aftobladet skrivs det om ett försök till våldtäkt. jag gillar speciellt skrivningen "Hon riktade då några snabba slag mot hans huvud. När han inte gav upp skrek hon allt vad hon kunde i hans öra. I det läget tog han till flykten och rusade i riktning mot sjön Trekanten.".

Marknaden för 3G mattas av, står det att läsa i SvD idag. Vem är förvånad? De flesta av oss vill kunna prata i mobiltelefonen, vi vill kunna texta till varandra. Det räcker gott och väl, vi skulle kunna till och med kunna tänka oss att betala mer för att det ska fungera på ställen där det idag inte fungerar.

Ja, vad ska man säga. Ja, vad ska man göra. Måste man bli rasist för att det ska bli någon ändring på den kvinnosyn som våra invandrare de facto verkar präglas av. Jag vill inte tro det. Tänker på de sex män som höll en 15-årig flicka inlåst och utnyttjade henne.

Skulle inte tro att den nya lagen gör att de får skaka mer galler än tidigare. Det sitter i väggarna på tingsrätterna, hovrätterna och kanske HD, att flickor, kvinnor och barn får skylla sig själva.

Aldrig är väl nätet så bra som när man hittar gamla vänner på det. Häromveckan gjorde jag det. Underbart.

Instant messaging är nog här för att stanna. Just precis nyss så loggade sonen in på MSN Messenger (det finns flera produkter, men nu råkar vi använda den på jobbet, och de använder den i skolan också) och så hade vi en liten pratstund. Han på skolan, jag på jobbet.

Jag går i alla fall till fikat nu med ett litet leende på läpparna. Det gör nog han med, fast till nästa lektion.

Ickenyheter, eller vad ska man kalla det. Och en diskutabel redovisning. Av Schymans senaste alltså.

Det första man undrar över, som är mer notabelt än att Gudrun reser, är att fasta kostnader på drygt 200 000 det har väl i så fall varenda riksdagsman. 200 000 på tre månader (!). Gud bevare oss, det är inte många företag som skulle överleva med den overheaden.

Det som slog mig andra gången jag studerade den tjusigt utformade Notan var att årsavgifter för SAS och SJ var med. Var de periodiserade då månne? Skulle inte tro det.

Nä. Surt sa journalisträven om Gudrunbären. Hon är ju, som Herr Knutsson sade, teflonpolitiker, och det irriterar nog journalisterna, ända från fingrarna ner till trycksvärtan.

Jaha. Oaktsamhet i ämbetet, det torde väl bro-raset i Kil vara. När de väl kom fram så var bron redan rasad. Suck. Jag skulle skämmas ögonen ur mig. Samtidigt börjar man ju tänkta i banor av verktyg, hjälpmedel och så. Det kanske finns ett glapp där på marknaden; att kommuninnevånare som rapporterar fel, eller andra företeelser som kommunen (eller någon annan myndighet) borde sköta är säkra på att kommunen fattar vad det är som rapporteras.

E-faktura

E-faktura, ska det bli bankernas nya misslyckande tro? Likt Cash-kort, eller Usch-kort som jag döpte dem till. Det gick ju bra att lansera dem...

Det verkar som om samma misstag sker med e-faktura, ingenting kommer oss kunder till del, e-fakturan säljs in som bekvämlighet för min del. Men det måste ju tjänas pengar hos leverantörer och hos bankerna så klart. Men det ser vi inte något av i konsumentledet.

Förresten, när jag tänker efter.
Vem är förvånad.

Vad bra att FN ska granska motalafallet. Det dröjer visserligen men det gör inget tycker jag. Fallet kommer att granskas av FN om det följer barnkonventionen. Det är bra att det utförs.

Våren kanske kommer snart. Det verkar ju så. Inatt ska vi flytta FRAM klockorna, för man tar ju FRAM sina trädgårdsmöbler. Och med FRAM menar vi att klockan 2 blir klockan 3.

Jag vet inte, ska polisen som nu i Lindesbergsfallet, inte kunna hålla på sig lite. Det lilla jag vet om vapen är att om du har kniv är det väldigt svårt att kasta den så att skada uppkommer. Man gör bäst i att hålla sig på avstånd eller springa därifrån. Det senare kunde ju, så klart, inte polisen göra. Men att skjuta ner en knivman som dessutom står bakom ett staket är ju att ta i.

Man undrar stillsamt om polisen kan skydda oss medborgare längre.

Idag, på kvinnodagen tågade en hurtig Maud Olofsson runt och delade ut tårta till kvinnliga företagare. Det smärtar mig att se denna människa så totalt strunta i de reella bekymmer som kvinnor har i vårt samhälle, de våldtas, mördas och blir slagna.

Det vore mer beundransvärt att fundera över och debattera dessa problem i stället för att dela ut sötsaker till kvinnliga företagare.

Kultnämndens ordförande i Linköping får på nöten i pressen, det tycker jag man ska få om man uttalar sig som han gjorde. Dessutom tycker jag, och antagligen många fler väldigt illa om nerdragningen av öppettiderna på huvudbiblioteket.

Synd att det inte var rätt person som de tog igår, tänker på dubbelmördaren i Linköping. Det kanske finns fler tillfällen, vi får hoppas på det.

19 år sedan, som han mördades på öppen gata. Det är väldigt tyst om det nu, lite underligt. Jag börjar undra om inte det är polis-spåret som borde följts i alla fall. I Palmemordet alltså.

Framtidens media, har de någon framtid de som finns i dagsläget? Kolla på denna idé, som gör en prognos fram till 2014. Klicka på "Click here to view". Tänkvärda tankar.
http://www.idorosen.com/mirrors/robinsloan.com/epic/

HD tog inte upp fallet med motalaflickan som var inlåst med fyra män (fast de är ju pojkar och slynglar) i en lägenhet i Motala. Vem hade väntat sig det? Inte jag i alla fall. Domen har nummer 2815-04 förresten. Rekommenderar varje person som är intressad av våra barns väl och ve, såväl nu som efter den nya lagen träder in, att läsa domen. Och att läsa boken "Den onda cirkeln" av Görel Granström. Den kostar 113 kronor att beställa från Göta hovrätt. Det är värt pengarna att se på eländet. Faktiskt. Hur konstigt det än kan låta.

Jag sitter och funderar på att sända en bok ("Den onda Cirkeln" red. Görel Granström) den kan de ha som cirkulationsexemplar på Högsta Domstolen, grunnar på att sända den till en del personer i Göta hovrätt vars namn jag inte kan delge er här eftersom jag då åker dit för PUL med största sannolikhet. Förresten, de kan ha dem som cirkulationsexemplar där med. Det är inte för att jag vill spara pengar på att bara sända två exemplar, nä, det är bara för att jag inte vet mer än ett namn i Göta hovrätt.

Vice riksåklararen N N har utnämt mig och många andra till "den för stunden" upphettade (tror jag det var därav avsaknaden av citat-tecken) "massan". Hon sällar sig till skaran, där ett hovrättsråd ingår, han kallar oss för mobb. Man tar sig för sin medborgerliga panna. Kanske jag skrivit om det förut. Men det förtjänas att påpekas igen.

Det står helt klart sedan man läst domen i det uppmärksammade motalafallet att numera gäller muslimsk rättspraxis i detta land. Det är flickorna, tjejjerna, kvinnorna som får straffet. Förövarna, männen eller ska vi säga pojkarna går fria.

Uppfattningen att kvinnor och barn är lovligt byte delas uppenbarligen av det svenska rättsväsendet, behandligen av våldtagna barn och våldtagna kvinnor sitter i väggarna; hon har sig själv att skylla, hon skulle haft längre kjol (annars blir männen pilska och de kan de inte kontrollera), hon skulle gjort motstånd (och riskerat att dö) hon skulle inte druckit sprit. Men det var männen som är (eller borde vara) vuxna, det är de som ska säga "nej" oavsett hur sakförhållandena är.

Kraven på kvinnorna övergår mitt förstånd. Det är mannen som ska säga stopp. Det är mannen som ska vara vuxen i ett normalt umgänge med barn.

Det är dags att någon drämmer näven i bordet för snart införs och godtas stenkastning på kvinnor som har sex före äktenskapet i Sverige och skampålen dammas av. Det är bara det att de som de borde kastas sten på och sättas i skampåle går fria.

Det är dags att rensa i rättsapparaten, avståndet mellan vad vi, folket, och de, rättskiparna anser vara rättmätigt straff är för stort. Motalafallet visar detta med tydlighet.

Domen i motalafallet med de fyra fega gossarna som drogade och våldtog ett 13-årigt barn, den förändrade domen gör mig arg och ledsen. Och besviken. Det är för nedrigt dömt. Skillnaden är för stor mellan vad vi tycker och domarna anser.

De lyssnar inte på flickan, rättare sagt de väljer att inte lyssna på henne. Usch. Vi vanliga människor måste agera. Det är hög tid.