"Timeless journey" hade jag glädjen att bevista igår, Sharon Dyall, Louise Hofsten, Svante Thuresson, Pierre Swärd soul and jazz group with strings. Strings, det var Stockholms Strings, som inte bara spelade utan stod för uppmuntrande koreografi. Vissa delar fanns med bara i Linköping, eftersom detta var sista spelningen med just denna konstallation.

Var det någon resa då? Ja, i såväl i det yttre som i det inre. Sharon Dyalls tolkningar av låtar från ett otal gengrer är njutbara diamanter. Svante Thuressons feeling och låtval, ikväll Med bland andra Lars Färnlöfs Farfars vals, kom sig väl till uttryck och Louise följde sin pappas råd "Lär dig åtminstone en låt av Duke Ellington" med den äran. "Don't get around much anymore" med en ensam Louise och hennes munspel var enastående.

Ray Charles ler i sin himmel efter Pierre Swärds dynamiska hyllning av "Georgia on my mind". Det den mannen alltid kunnat göra med en B3-orgel är lika njutbart som beundransvärt.