Gamla goda vänner, det finns inget som de, eller dem kanske det ska vara. Vem vet, och vem bryr sig just nu... De kom från Provence, stannade i några timmar hos oss. Vi åt, vi drack vi talade. Om livet, kärleken, världen och döden.

Vad mer kan man begära av livet. Det är underbart, eller ybaderbart som det blev från början eftersom detta skrivs på altananen (altanabeb) en sen kväll. Tangenterna sitter inte där de borde. Så att säga.
Bå. Fast Nå. Heter det.

Kram på er.