Ickenyheter, eller vad ska man kalla det. Och en diskutabel redovisning. Av Schymans senaste alltså.

Det första man undrar över, som är mer notabelt än att Gudrun reser, är att fasta kostnader på drygt 200 000 det har väl i så fall varenda riksdagsman. 200 000 på tre månader (!). Gud bevare oss, det är inte många företag som skulle överleva med den overheaden.

Det som slog mig andra gången jag studerade den tjusigt utformade Notan var att årsavgifter för SAS och SJ var med. Var de periodiserade då månne? Skulle inte tro det.

Nä. Surt sa journalisträven om Gudrunbären. Hon är ju, som Herr Knutsson sade, teflonpolitiker, och det irriterar nog journalisterna, ända från fingrarna ner till trycksvärtan.