Landet i slutet av februari

Det är underbart på landet. Ibland så tänker man lite på framtiden på landet. Om sonen kommer att ha kvar landet när vi inte finns mer. Just nu är det så att funnes inte sonen hade vi inte haft landet; jag har inte kunskap och ork att kika på saker och ting som måste kikas på. Just ju kryggrundsavfuktaren som inte vill vara med. Troligen mest beroende på att en servicetekniker inte gjort sitt jobb. Sådant irriterar man sig mäkta på.

Fläskkotlett så klart. Blir det. Det blir det alltid när den här duon är på landet. :-) Det är inte fel.

Framtiden ska jag strunta i och göra potatisgratäng i stället. Så får det bli.

Ja, oj oj oj...inget händer i världen...

Nu ska det bli giftermål. Ett totalt ointressant sådant.

Och ändå översvämmas vi och kommer att översvämmas av bilder, spekulationer och "sanningar" om framförallt den nye prinsen. Det är lite så att prinsessan av folket gifter sig med en Clark Kent-kopia och lyxlirare med kändisgym. Jag bävar för den förutsägbara processen i kvällspressen. De måste jubla, deras upplagesiffror kommer ju att gå upp. Gör de inte det finns det fortfarande hopp för det svenska folket.

Det är ju pinsamma tv-sändingar nu på de flesta kanaler. TV4 tar priset. Nyss lästes det upp gratulationstelegram där man särskilt påpekade att det var tre utropstecken efter ordet Grattis. Men HALLÅ!

Jag tänker i alla fall äta min - andra faktiskt det brukar bara bli en - semla för i år. Men jag firar inte något annat än att det är fettisdagen idag.

Boken om Arkimedes blir det nog

Men mest blir det en kopp kaffe, eller en cappuchino i natt vid tolv. Det blir det. Lite nyfiken på hur mycket folk det kommer, det är jag också faktiskt.

Det kanske blir ett inköp till, av en Sven-Eric Liedman-bok. Minns inte vad den hette, och vet inte om jag vill ha en stor utgåva av den eller bara en pocket. Har två redan, i pocket. Borde upptäckt honom för längesedan. Men men...

Barnupprop - skriv på om du vill

Det finns här: http://sites.google.com/site/barnuppropet/ och det är många som har hörsammat uppropet.

Miljöbil innebär underliga samtal till verkstaden

Ringde till dem i förmiddags, lite underligt när man har en miljöbil som ska stänga av motorn vid rödlysen eller andra stopp.

- Hej, jag har problem med bilen. Den stannar inte när det är rött lyse utan motorn fortsätter att snurra runt.

- Det var ju lite underligt. Svårt att veta vad det kan vara så här tidigt, vi får nästan hoppas det blir något mer fel. Men vi kikar på det.

- OK. Det låter bra, kommer in på måndag så får ni se om det är någon notering i loggboken.

- Ja, det låter bra.

- Lite underligt att ringa till verkstaden och säga att motorn INTE lägger av vid rödlyse...

- Ja, jo, det är det ju.

Grått lite här och var

det konstaterade en god vän och jag för några timmar sedan. Men det borde gå att påverka tyckte vi, sms-samtidigt. Vännen med en promenad som för att betvinga det gråa kan man kanske tro - jag vet inte. Jag tog det grå med mig till landet och sitter där just nu. Med eld i spisen, och öl i glaset. Snart ska jag sätta på ugnen för att däri lägga lite potatis. Och palsternacka tror jag bestämt att det blir med.

Läser och begrundar DN. Intressant som alltid, SvD har vi just nu hemma och gör en paus i DN. Men jag vet inte...DN är nog kanske lite aningens bättre.

Sverker slutade i Domkyrkan idag, som präst, ska vidare till annan ny kyrka. Det var lite sorgligt, det var det. Men det blir nog bra det med. Så många i kören har jag aldrig sett förut, knappt 100 tror jag.

En väns kompis tipsade om personlighetstest, sådant kan jag bara inte låta bli...det roliga är att bland de yrken som föreslås kan jag tänka mig 90% eller så av dem. Funderat på flera av dem faktiskt. Och är ju ett av dem.

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Ingen Lerin-utställning blev det för mig

Det är ju liksom som det är ibland, men inget hindrade mig faktiskt. Eller ja, jo, kanske lite. Hade planer på att ta ut mina SJ-poäng och resa. Men det gick inte att beställa sådan resa med kort varsel. Verkar det som. Märkligt.

Skrev till SJ och frågade via deras webb-plats, svaret som kom var också märkligt. "Var snäll och ring oss". Eh. Jaha. OK.

Ingen Lerin i år då. Men, som en god vän sa "han lever ju än och det kommer fler tillfällen". Så sant så sant. Det ironiska är att jag ska till kungliga huvudkommunen nästa vecka. Båda utställningarna som jag vill besöka har då precis stängt - den andra var "Lura Ögat". Attans.

Läste att partikamraterna skyllde på Anna Lindh när USA och andra kritiserade egyptiernas utvisning som blev omskriven. Ruttet. Genomruttet.

Läste också Nicklas Ekdahls kolumn idag i DN. Bra skrivet, väldigt bra skrivet. Att man inte i affekt lämna en debatt som arbetsmarknadsministern gjorde, att man inte kan säga skitår om man är arbetsmarknadsminister. Och tänk, jag tror det är huvudet på spiken när Ekdahl skriver att Littorin hade en bra strategi för en högkonjunktur men nu har han ingen. Ingen alls.

Gud finns inte säger Ulvaeus

...och konstaterar "Njut av livet". Lite märkligt formulerat, men låt gå.

Den forne ABBA-iten kastar sig in i - med liv och lust - en alltmer intensiv debatt om Guds existens. Mångfacetterad sådan eftersom det diskuteras livligt sånggrupppen ABBAs texter, Guds extistens, föreningen humanisterna, religiösa friskolors existensberättigande och fritänkare.

Betittar debatten intresserat, bläddrade i boken som Sturmark skrivit som heter Personligt. Den är bra som tusan och ger en mycket mer nyanserad bild av de intervjuades livsåskådningar än jag trodde. I några av intervjuerna är man inte lika bestämd som Ulvaeus.

Reagerar lite på att man kan vara lika troende ateist och övertygad om att något inte finns som en del tungomålsbabblande frireligiösa är övertygade om motsatsen. Att tro att inte något finns kanske också är att tro. Liksom. Det finner jag intressant och funderar på att lusläsa Ludwigs Om Visshet.

En fråga som humanisternas ordförande ställde till Eva Dahlgren - inbiten humanist eftersom det inte kom något "tecken" från Gud när hon frågade honom - är också tänkvärd: Vad är det för ängel som går igenom rummet egentligen?. Ja, det kan man undra. Och kanske kom det ett tecken då. Vad vet jag. Evas svar minns jag inte, tror dock det finns att beskåda på någon internetsite. Häll på att skriva att svaret inte är så intressant. För Eva är det så klart det. Men frågan är intressantare.

Jag frågar mig vem är det ABBA tackar för musiken? Stickan? Sig själva. På den frågan får vi inget svar.

Tror (!) det är bäst att låta det vara osagt om Gud finns eller inte. Tycker mig se tecken på något sammanbindande, något kärleksband mellan människor. Som man kan kalla Gud. Skäggig gubbe på tron och dömande. Det tror jag inte på. Det undrar jag om något gör längre.

Janne Schaffer, gitarrist av - ursäkta - Guds nåde sade en gång "Musik - det är Gud". Jag undrar om inte det är själva svaret. På det mesta. Och att man ska fokusera på det som förenar i stället för skiljer oss människor åt. Inte så att man ska undvika att tala om det man är oense om, bara konstatera att man ibland är det.

Och så klart njuta av livet.

De är som hund och katt

heter det ju.

Ja, de är som hund och katt och deras dagböcker ter sig annorlunda. Fånga dagen, gäller för hunden (stunden?) och katten liksom filosoferar. Nu tror jag faktiskt att hundar gör det med.

Vill ni titta på underbara foton?
Kolla dessa då.

Lugnet före stormen eller carpa diamen

Ska man fånga dagen eller är detta lugnet före stormen. Snart har den långa ledigheten tagit slut, arbetet tar vid. Det har varit och är skönt. Leker med tanken att inte arbeta nästa vecka heller. Har inte bestämt mig än.

Dagarna har fyllts med samtal om allt annat än alldagliga ting, precis som livet ska vara. Kallprat orkar jag inte med, möjligen två meningsutbyten under ett inledande, trevande vänskapsmöte. Eller om det är spring runt den heta gröten, sällan dock. Kuta runt heta gröttallrikar kännetecknar inte min vänskapskrets. Det är pang på rödbetan. Som det heter.

Många matmetaforer, fatmetamorer. I alla fall två.

Ämnena som avhandlats är andra världskriget - vid ljugarbänken, tidningarnas tillförlitlighet - vid ljugarbänken, historia som skolämne - vid ljugarbänken, engelskans intrång i det svenska språket speciellt uttrycket "fit mama" - i boklådan intill ljugarbänken... , räntor på olika bankkonton - i hemmasoffan med sonen.

Det slår mig att det endast en gång under den här ledigheten avhandlats djupare mänskliga frågor om - nä, två kom jag på - val i livet och sakförhållanden. Få gånger alltså om man jämför. Det finns inget egenvärde i det, det är inte så jag menar, utan konstaterar bara att ledigheten har ägnats åt en mindre del.

Gott Nytt År!

Det kommer med storm. Det nya året. I alla fall i norrlan.d.

Oj, punkter som kommer på olika ställenoch mellanslag som inte är därdeska. Det är inte ett bra tecken. Eller täcken.

Ljugarbänken sista sittningen för året

Den skedde idag, var den finns låter jag vara osagt.

Det finns en ljugarbänk i stan - Linkeboda - där ett gäng sitter ute då och då. Olika antal, men totalt kanske 8-10 personer men inte samtidigt sittande, utan 4-5 personer mestadels, understundom 7-8 personer.

Filosoferande, ljugande, avhandlande, bollande, dialogiserande och samtalande om ämnen som faschinerar. Idag var det andra världskriget - lärde mig en hel del jag inte visste om detta krig, och att det "snart vänder" syftandes på att det går mot mörkare tider om sex månader, sisådär...

Ja, det var lite kallt. Det var det.

Telefonins historia

Ett kort program om telfonins historia, tänk vad man lär sig! 1881 öppnade den första telefonstationen i Köpenhamn, det kostade en avsevärd del av årslönen att ha telefon. Det var 28 personer som hade abonnemang på den första stationen. Senare kom även Helsingör med i nätet. Banker, affärsmän och någon till hade detta dåtidens nymodighet för kommunikation.

Det betyder ju, slår det mig, att dessa 28 talade enbart sinsemellan i ett antal år. Fördelen - som det sades i programmet - med Helsingörsstationen var att affärsmännen kunde sköta sina affärer i staden medan familjen var på nordkusten och förlustade sig.

Senare sändes telefoninstruktionsprogram på TV (!) hur man skulle göra vid telefonerande.

År 2004 gick antalet mobila abonnemang förbi de fasta, och programmet påstod att om 5-10 år finns inga fasta telefoner.

Jag undrar det jag. Det finns väl fortfarande ett behov att ringa till en plats? Eller gör det inte det? Har platsen liksom försvunnit och vi är endast personinriktade på ett sätt som världen inte tidigare skådat. Att ringa "Hem" eller till "jobbet" kanske kommer att tyna bort.
Men jag undrar jag.

Att ringa till en affär, till biblioteket eller simhallen torde väl inte minska. Men man vet aldrig. Öppettiderna konsulterar jag numera via nätet. Då undrar man om det finns andra skäl att ringa till banken - som inte är en plats längre utan en funktion - eller till någon annan plats.

För sällan

Man träffar en del vänner för sällan. Det gör man, och ändå så sitter man i soffan lite så där overksam och inte ser till att träffa dem.

Igår träffade jag ett par tre-fyra vänner som jag ser för sällan. Visst, ibland ses vi, men inte så där liksom länge och intensivt. Är inte mycket för nyårslöften men nästa år ska bli vännernas år. Det har jag bestämt.

Jag fyller kortlek då. Bara en sådan sak. UTAN JOKRAR! :-)

Pedagogiker betyder ordagrant ledsagare som följer barnen. Slaven som följde barnen till och från hemmet i grekland hette så.

Julen har varit här, nu kommer julefriden

På riktigt kommer den faktiskt efter julen tycker jag nog. Det är nu man riktigt ordentligt kan sitta ner, ta en espresso, läsa Sven-Eric Liedmans bok Ett oändligt äventyr. En bok som jag för övrigt borde sett när den kom men framförallt läst, den handlar om kunskap och dagens så kallade kunskapssamhälle. Ett ämne som låg - för tio år sedan - och ligger mig varmt om hjärtat.

Eller ska man skriva hjärnan, varmt om hjärnan...

Julfriden innebör också att man kan lyssna på nyinförskaffad skiva, ryska vespers som sjungs av King's College Choir, kungliga gymnasiekören. Kanske. Har aldrig begripit mig på dedära olika skoltypernas motsvarighet på svenska. Den kunskapen besitter jag inte.

Att veta och att kunna skiljer tyskan på lär mig Liedman. Samma sak gäller inom franska språket. Det är alltså skillnad på att veta en väg och kunna en väg. Det senare uttryckssättet innebär att man gått vägen själv, och kan den alltså. Att veta vägen innebär att man tillskansat sig redovisad kunskap om vägen via en karta.

Fridens liljor på er.

Julen är här

Mezzo - favvokanalen på TV - visade Tosca häromdagen. Underbart bra. Köpt lite böcker och sedan har jag...nä...vänta nu...sonen och dottern läser kanske detta. Så det får bli sedan.

Revbenspjällen är i ugnen, jag är på väg till fika med kompis. Det är som det ska vara. Man borde, som en annan vän gör, fundera lite över mål och mening. Det är sunt att ha ett slags bokslut. Nyttigt att reflektera.

Kontaminasammanblandningar

Nu kom volaker och konsontanterna på plast.

Skrev jag nyss. I ett fora.

Hjärta och hjärna

Så lika de orden är. Lärde jag mig idag av Daniel Tammet, som har Aspergers syndrom.

I tisdags lärde jag mig av Bodil Jönsson att de med Aspergers syndrom tidigare i skolan var frökens favorit. Han, eller hon, kunde ju så mycket. Och hade alla rätt på nästan allting. Pluggis.

Daniel Tammet sade också, vilket inte förvånade mig men Malou, att det var roligt att träffa Kim - mannen som är råmodell för Rainman - för att han har sådant hjärta. Vi vanliga dödliga ser inte hjärtat lärde han Malou.

Och påpekade att hjärta och hjärna är ju nästan samma ord. Tänk att det ska ta nästan 50 år innan jag fattade det...är svensktoppsskadad, hjärta - smärta, hjärna - gärna. Ingen annan koppling.

De rena smakernas kväll

Läste en blogg, minns inte vilken, men jag tror och hoppas att jag lade till den här till vänster. Den utmålade wasabi som japans ketchup. Vad sorligt om det är så, och samtidigt innerst innerst inne så känner jag att det faktiskt är så.

De rena smakerna av lac på ris. Den rena smaken. Av produkten, råvaran. Den har vi glömt i ketchuplandet Sverige. Ingen italienare har ketchup på pasta för att det "ska smaka".

Just nu stekte jag pancetta för att lägga som grund i en jordärtskockssoppa. Guuuud så gott att bara äta pancettan! Med liten zipp vitt vin. Alltså. Det är nära kulinarhimmelen.

De rena smakerna. Dit vill jag komma. Inget annat. Nakne kocken avklädd liksom.

FRA-lagen verkar fin i Danmark - grannlandet

Snart kommer väl någon och påstår att vår avstängda stationära dator fildelat. Det skulle inte förvåna mig. Antipiratgruppen i Danmark har ändrat sig, den som står för IP-adressen är inte ansvarig. Skadeståndskraven (från 100 000 DKK till 1,1 miljoner DKK) är för höga.

Och det viktigaste är att få stopp på den olagliga fildelningen säger de. Ingen vet om den ökat eller minskat. Antipiratgruppen avstod från kraven när en dansk familj meddelade att de inte haft datorn på ens under den tid som de påstår.

Beatrice Ask bedyrar att det inte kommer att hända i Sverige. Vi får väl se. Vi får väl se. Ska vi slå vad?

Det finns en månads respit tydligen där man som brottsoffer inte har en aning om att man är under lupp. Då kan det utföras en fysisk husrannsakan! Helt otroligt. Borde inte artisterna ägna sig åt att skriva musik, böcker och utforma konstverk i stället för att jaga de få, faktiskt tror jag det är få, som lyssnar olagligt på dem?

Är det stöld så är det straffrätt som gäller och inte civilrätt. Det lärde jag mig idag, det är ofattbart faktiskt. Om man talar om stöld i debatten innan så tror man ju att det är straffrätt och man har rätt till ett ombud. Men icke.