Lokaltidningen diskuterar om cheerleaderserna...hmmm...nå ja... om tjejjerna på LHCs matcher ska få finnas eller inte. Och i Norrland körs en farmor och barnbarnet ihjäl. Straffet som den fulle föraren fick blev 1,5 år. Jag menar. Men alltså. Vad gör lokaltidningen.

Det går inte ihop, det stämmer bara inte. En farmor kan bara inte vara skyldig till att hon blir påkörd. Men det anfäktade advokaten till det fyllot som körde på farmor med barnbarn (båda dog tragiskt nog). För oss humanister som inte skiljer på människor via kön ter det sig mycket märkligt. Den döda farmodern lastas, till viss del, för ett brott begången av ett fyllo bakom ratten. Sanslöst. Torde mana till eftertanke.

En kvinna, i 20-års åldern, nyttjade tre pojkar i åldrarna 12 till 15 år. Hon fick fängelse i 1,5 år! Jag som inte trodde män kunde våldtas, och tänk...jag tänker liksom lite grand, vem tusan anmälde henne? Inte någon av pojkarna kan jag tänka. Låt vara att 12 år är och förblir pedofili. Men i alla fall. Tänk er in i det omvända... Tre pojkar nyttjar en kvinna. Brukar de bli dömda överhuvudtaget?

Frågade de förresten pojkarna hur de var klädda? Brukar de kanske gå hem till ensamma kvinnor kvällstid? De kanske gjort det förut. Funderade någon i rättsalen ens över frågeställningarna som funnits i ett omvänt mål? Kanske uppfattade kvinnan pojkarnas ståndpunkt (ber om ursäkta, jag kunde inte låtabli) som ett ja?

Det brukar sägas att kvinnan inte borde varit klädd på ena eller andra sättet. Eller att hon nog, (SÅ det SÅ) lever ett promiskuöst liv i största allmänhet. "Det vet man väl" om man tillhör rättsväsendet på något vis "hur kvinnor är".

Jag undrar hemma på kammaren vilket som är värst, att kvinnor som tar hand om sina barnbarn båda blir dödade av fulla män bakom ratten, eller att en kvinna som troligen halvt (troligen helt och fullt om jag tänker tillbaka på min tonårstid) medgivande av pojkarna nyttjar dem.

Lagen är lika för vissa. Apropå ingenting så tycker jag advokaten som försvarade fyllot hade lite väl många "så att säga" när han intervjuades i TV. Det har jag aldrig aldrig hört någon annan i yrket säga, de brukar vara verbala, vältaliga, med alla mackor i lunchboxen och på spåret. Denne advokat var långt därifrån. Så klart, han hörde ju (kanske först då) hur otroligt dumt det lät.

Och vart tog vägtrafikförordningen vägen? Man ska framföra sitt fordon så att man i alla lägen skall kunna stanna.

Det sorgliga är att feministiskt initiativ verkar rämna i fogarna. Vem ska man då vända sig till?

Blir illa berörd av misshandel och brott mot äldre personer, det är så fegt. Stryk skulle de ha, förövarna alltså. Av söner och döttrar till de som de åsamkar lidandet. Barnbarnen kunde i vissa fall vara med på ett hörn, och slänga blöjor på dem...

Man kan undra varför, Katrina svepte in över de svartas amerika, de fattiga sveptes med, de vita och rikare drog ifrån sta'n. Nu när de rika åker tillbaka tittar de inte ens åt de svarta, fattiga som hankar sig fram på motorvägarna. Om de så är barn, eller gamla.

Islamisterna torde rikta sin ilska och eventuella jubelkör åt något annat håll, inte åt att fattiga svarta redan utslagna medmänniskor dör en fasanfull död. Det märkliga med ett sådant förhållningssätt är att de snarare närmar sig Mr President Bush än tvärtom.

Gjorde ett litet besök i Stockholm igår, en gammal god vän hade vernissage. Vi köpte två tavlor. Fina var de. Och sedan, som om det inte var nog, så vann sonen en tavla på efterfesten som dock var på en båt och inte på en balkong. Chardonnay i kartong lyste med sin frånvaro.

Fina tavlor är de. Hon bor på Mallorca, och har målat livet där från olika håll och vinklar. Höns, flickor på cyklar, i butiken, klädstreck (de är fina).

Curry Melin har dött, eller Krydd-Emil som Pekka Langer sade. Curry Melin var nog en av de första meteorologerna som blev känd, tror jag. Pohlman kom väl efter honom.

Alltså. Redan när jag gick på proppen, alltså propdeutisk kurs på LiTH, så klagade lärarna på våra dåliga kunskaper i matte. Detta var år 1976, undrar om det inte redan då började naggas i kanten på kraven i Matematik. Men bråkräkning...(det ser ut som brå-kräkning...nå)...det kunde vi minsann. Det var snarare trigonometri och lite integraler och sådant som vi troligen slarvat över på gymnasiet.

Nu är det väl lite lite så att matte kanske inte är så viktigt som man kan förledas tro. Men på en ingenjörsutbildning torde så vara fallet. Men jag menar inte i största allmänhet.

"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Så heter en bok av Liza Marklund och Lotta Snickare. Det verkar vara en intressant bok. I Liza Marklunds fall mer intressant, eftersom hon uppmuntrade, får man väl säga, att hennes dotter medverkade i en nakenscen.

Men det kanske är sådan hjälp som avses. Eller så är det något jag som man missuppfattat när det gäller synen på kvinnor och bilden av kvinnan.

Man lär sig saker genom att läsa DN, just DN verkar ha en idé om hur man ska och hur man vill informera oss samhällsmedborgare om ditten och datten.

Tänker på Dödsskallelägret. Det visar ju sig att en av de som blev dömda i misshandeln mot Marcus Gabrielsson förvånande nog var ledare på detta läger. Eller ska man kanske skriva icke förvånande nog. Det säger mer om IK Södras ledning än något annat.

Eller brist på ledning förresten, menar jag så klart.

Marklund, Guillou och Mankell. Tre böcker på sex dagar. Vilken var bäst? Ja, alltså jag pratar om "Den röda vargen", "Tjuvarnas marknad" samt "Kennedys hjärna".

Mankell talar ju om ett väsentligt och upprörande bekymmer, dvs den om uppkomsten av Aids och ifall någon testar bromsmediciner på människor (fattiga, så klart). Och den misstanken har man ju haft länge, Roy Andersson hade den för länge sedan i boken "Vår tids rädsla för allvar". En underbar bok. Och boken är spännande, det är den.

Marklund är ju Marklund. Bra.

Men Guillou är suverän! Hans teckning av överklassen är knivskarp, och tänk. Jag tror det är precis så där som han skriver. De ser på världen på detta vis. Inte alla men i stort sett alla. Och tanken han väcker är lysande. En bok att förundras över.

Livet på landet är få förunnat, men inte så få såg jag i tidningen nyligen. 50% av någon utvald population har sommarstuga. Det är som det är med det.

Det är som det är med annat också.

Vi köpte tomater i närheten idag. Goda tror jag.

Avgrundsdjup klyfta. Så får man nog benämna det avstånd som är mellan folks uppfattning om diverse juridiska spörsmål och domarnas, lagmännens och hovrätternas dito.

Domen är anskrämlig, och att tingsrätten inte ska leta sanningen sade en professor i processrätt vara ganska vansinnigt. Jag håller med.

Ska man skratta eller gråta, över domen mot de tre personer som misshandlande kocken i Stockholm. Han var i den situationen vi alla förr eller senare hamnar i, ska man säga till när någon inte beter sig som folk eller ska man inte säga till. Säger man till riskerar man att få ett huvud mindre, bokstavligt talat. Huvudet var sparkat loss från sina fästen via halskotorna.

Ska man skratta eller gråta. Kanske man ska vara lite lite tillfreds över tanken att om någon gör ens närstående något, så leta upp de personerna sent en kväll, ta livet av dem, och neka. Så går det bra. I alla fall för dig som mördare.

Den fläskkotlettskammade advokaten försvarade en av personerna, är det någon man är innerligt trött på att se i media så är det han. Han verkar dessutom endast försvara samhällets bottenskikt eller i gränszonen därtill, de människorna verkar liksom känna till honom och vad han kan.

Ett stilla regn, det är befriande på något vis. Stod just på altanen och så kom det, alldeles efter dels en liten hunds förb...e skällande, dels en stor hunds dito. Och, inte att förglömma efter några grannars grälande på gatan. Fjantigt. Genmäl ljöd mellan husen, långt ifrån morgon mellan fjällen.

Ett stilla regn, det är befriande på något vis.

Rubriken på Expressen idag tar priset. Det är inte ens idé att skriva till dem, har provat förut. Av kvällstidningarna tar de priset. Kvällstidningar står ju förresten numera för en slags journalistik, tidigare angav de utgivningstidpunkt.

"Ulf Larsson slogs blodig" står det. Av vem frågar sig vän av ordning. Av scenen är det något förvånande svaret.

Christopher Gillberg, ni vet han med DAMP-teorierna, som inom parentes bara finns i Sverige. Och ni vet, han som tillsammans med frun förstörde 22 hyllmeter - tjugotvå hyllMETER - forskningsmaterial för att inte riskera integriteten. Hos vem då frågar man sig. Det hade säkerligen gått att avidentifiera materialet meter för meter.

Han ojjar sig i DN idag. Debattartikel, som säkert inte kommer att stå oemotsagd.

Walter, en vandrande linköpingsprofil har somnat in. Walter kom hit till Linköping som många italienare under femtiotalet (tror jag) för att arbeta på Saab. De senaste åren stötte man på honom på stadens kafeer titt och tätt. Lite trassel med att gå hade han mot slutet.

Vila i frid Walter.

Och sedan låter han barnen dofta på Champagne. Lysande. "Dofthandikappade" vill han inte att barnen ska bli.

Richard Juhlin - han med Champagne-boken ni vet. Han är modig han. Lyssnar på hans sommarprogram i efterhand, bara pratet då av någon obskyr upphovsrättsanledning.

Nå. Han sade bland annat att man inte kan säga att man inte tycker om hundägare och rökare. Det går ju inte att säga i ett sommaprogram. Sade han.