En vän har haft cancer - och lever med den erfarenheten

För mig blir han aldrig en vän med cancer eller en som haft cancer.
För mig är han alltid den han har varit.
Min vän.

Visst, jag glömmer inte den där lunchen för massor med månader alldeles före julföreberedelserna när jag fick reda på att en undersökning skulle ske. Ett besked skulle ges och jag tänkte fan i helvete. Sedan tänkte jag några mer saker som nu inte skrivs ner.

Efter ett tag övergav jag fan och lämnade honom i helvetet och tittade i stället åt andra hållet. Det tog sin lilla tid ska jag erkänna men mina tankar och funderingar var intet emot vad min vän genomled under en sex månaders period. Tankarna mina var lappri i det stora sammanhanget. Men faktiskt nödvändiga för att för min del komma ut igenom mörkret till ett litet litet litet ljus i slutet av tunneln.

Det ljuset siktar jag på än.