Livet i kubik

Livet skriker ibland ut sin tillvaro från alla sina mörkaste hörn.
Det är död. Det är skiljelinjer. Det är sorg.
Det är en orientering om att hitta rätt väg eller en allmän oro för klimatet.

Det är en undran om ett bortval är rätt. Livet spelar spratt och ibland får man bara betrakta.

Eländet understundom.

Och ändå. Ändå ler jag inombords. Av en förnöjsamhet att fått vara med så länge. En inre tillfredsställelse att få mött så många intressanta människor genom min varsamma vandring på jorden.

Återkommer till lokföraren ord: du träffar bara trevliga människor du.