Ytterligare en artist jag missat genom åren. Varför är lite underligt, eller så mognar man. Bara.
Det är nog så. Eller så missar man bara en storhet som han när man vandrar här genom livet.
En del storheter upptäcker man kanske aldrig. Det är synd. Men inget att göra åt. När Freddie Wadling sjunger här med Helen Sjöholm är det magi.
I sanning magi.
I den stora sorgens famn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar