Lasses minneslappar och tankenotiser från Susnet:

Totalt: Månad: Vecka: Dag: Instagram

Leta i den här bloggen

2010-06-08

Där de blinda barnen bor

Lyssnar på en sång av Göran Fristorp som gäckar mig. Lyssnar på den varje dag. Den berör på ett sätt. Samtidigt som den skrämmer. "Där de blinda barnen bor" förbryllar och förhäxar. I alla fall mig.

Det finns några rader som är vansinnigt vackra. Och några som är hemskt skrämmande. Det vackra överväger. "mina tankar var till salu" är en underbar konstruktion och samtidigt skrämmande...

Långt från havet inåt landet
i en dal där inget gror
finns ett kloster utan fönster
där de blinda barnen bor.

Djupt i klostret finns en lucka
till en gång som går till Gud
och till luckan finns en nyckel
som är gjord av män'skohud;

jag kom dit en natt i höstas
för att leta efter ljus
mina tankar var till salu
och min mun var full av grus.

Jag flöt in i klostrets inre
som en genomskinlig gäll
och försökte hitta luckan
för att rymma från mig själv

Plötsligt möttes jag i mörkret
av en vitlackerad blick
från ett barn med blinda ögon
och jag reste mig och gick.

Vart ska du min vän, sa barnet
med en röst som sjöng av is
om du stannar ska jag visa dig
det vi kallar paradis.

Där finns allt vad du kan önska
av det bästa jorden har
om du bara öppnar luckan
och gör upp det du har kvar

Det blev tyst i hela klostret
som om döden svept förbi,
när jag vände mig mot barnet
var jag frusen inuti.

Det är sant, sa jag till barnet
att jag letar efter svar
Jag har rest från sorg till saknad
nu finns bara ekot kvar.

Jag har ingenting att vinna
mer än det jag vann igår
och jag kommer inte längre
än där jag redan står.

Jag har fått det jag har saknat
jag har gett det jag kan ge
jag har fött det jag kan föda
jag har sett det jag kan se

Kan du se, sa barnet trolöst
Och min blick blev kall som stål
när jag såg att barnet lekte
med en smidig silvernål

Jag kan se, sa jag behärskat
det de blinda kallar ljus.
Det var synd, sa barnet stilla
att du kom till mörkrets hus

Och så slöt han mina ögonlock
med en slät och blodlös hand
och sydde långsamt samman dom
till en fuktig trådsmal rand.

Se'n ledde han mig till porten
genom trånga våta valv
och jag hörde honom viska
gå och slakta dig en kalv.

Så nu vandrar jag på stigarna
i en kropp där inget gror
utom skräcken för ett kloster
där de blinda barnen bor.

1 kommentar:

sLars sa...

Jag har rest från sorg till saknad.

En annan tanke.