Idag läser JK Lambertz en saga för barnen på Kisa torg. Man undrar hur den går.

Det var en gång ett land som hetter Svedala, i Svedala levde olika människor, en del våldtar och en del blir våldtagna. De senare är oftast tjejjer, ja, unga tjejjer som inte är kvinnor än. De förra är oftast i plural, det betyder att de är fler än en.

En gång hände det sig att en flicka uppgav att hon blivit våldtagen av fyra, eller kanske fem män. De hette Jeroboam, Rehoboam, Salamanazar och lille Knut, eller som de kallade sig Jerre, Rerre, Salle och Knutte. Flickan uppgav att de fyra, eller om de nu var fem, våldtog henne.

Tidningarna i landet fick nys om saken, de gjorde stor affär av detta, man kan ju inte menade de och många andra gå omkring i vårt land, bjuda tonårsflickor på spetsad Coca-Cola och sedan våldta dem. Hur skulle det se ut om vi betedde oss så i landet sade tidningarnas reportrar. Alla i landet tyckte att det var fasansfullt det som hänt flickan.

Tiden gick, lagen hade sin gång och efter många månader kom juristen Sixten fram till ett beslut, det tog lång tid, för det svårt för juristen att bestämma sig, han fick fråga många kompisar innan han kunde bestämma sig. Hur som helst, till slut gjorde han det, då kom den snillrike juristen Sixten fram till att två av dem var inte skyldiga. De andra två hade inte våldtagit flickan, bara lite.

Inte nog med det Sixten dömde ut en summa pengar som flickan skulle få, det var 300 pistoleros, det var mycket pengar på den här tiden.

När Sixten tänkt lite till så tyckte han nog att Jerre och Rerre också skulle ha lite pengar, så de fick 600 pistoleras. Voffo då då? Jo, sa Sixten, de har fått utstå så mycket i tidningarna. Därför ska de ha mer pengar än flickan som bara blev lite våldtagen. Flickan blev jätteledsen, och alla andra i landet blev arga. Sixten förstod inte varför, han hade ju bara läst lagen och bestämt saker. Tyckte Sixten.

Sedan levde Jerre och Rerre lyckliga i alla sin dagar.

Vart flickan blev av? Det vet jag inte så mycket om, jag har inte tänkt så mycket på henne faktiskt. Men det kan man ju undra, var hon blev av, vad gör hon nu?