Väntar gärna till måndag

Ledaren i Corren idag, lördagen den 25/7, tar upp den eviga frågan bland oss “vuxna”, alltså den att Systembolaget ska läggas ner.

Inget kan vara mer fel. Systembolaget står för en bredd i sortimentet och en kvalité som borgar för prisvärda viner, ett brett

ölsortiment under tider som vi ”vuxna” kan planera våra inköp.

Har aldrig sett varesig tidigare eller nuvarande - utökade faktiskt sedan några år – öppettider som något

hinder för familjens inköp av alkoholhaltiga drycker. Ledarskribenten har dessutom missat den underbara

reklamen med en amerikansk marknadskramande människa som vandrar runt på ett tänkt Systembolag

och kommer med råd och dåd. De avfärdas vänligt av personalen på Systembolaget.

Reklamen avslutas med en skylt som upplyser om hur många liv Systembolagets sätt att sälja

alkohol räddar: 2000 personer.

Personligen finner jag ingen anledning att tvivla på den siffran.

Ett av råden som den amerikanske marknadsmänniskan kommer med är att begränsa utbudet. Det är exakt det – med möjligen

något undantag i de högre prisklasserna på viner  - som skulle inträffa. Dessutom skulle en hela renat, en Carlsberg och

Vino Tino kosta väsentligt mer i vissa delar av landet än andra. Prisbilden skulle peka åt olika håll – troligen uppåt från

dagens priser – i de olika livsmedelsaffärer som då skulle sälja alkoholhaltiga drycker.

De som har oförmågan att planera sina inköp av alkoholhaltiga drycker torde kunna införskaffa denna kunskap på lämpligt sätt.

Monopolet i sin nuvarande utformning borgar för kvalité, tillser att det är exakt samma pris på

en hela renat i Malmö som i Kiruna. Dessutom räddas liv.  Som konsument och medborgare ser jag faktiskt bara fördelar

med ett sådant upplägg.

Hur man tar sig in på RiL en sen kväll

Det är som sagt preskiberat nu misstänker jag denna min inbrytning som jag fortfarande inte förstår hur den skedde.

Det var 1992, i oktober. Dottern var precis född, låg ett tag på neonatalen - hon vägde 1840 gram - men det var liksom ingen fara med henne. De ville bara ha lite koll på att allt var som det skulle. Det var det.

Personalen där på avdelningen sade att om det kommer någon mjölk från mamma Lotta så vill vi ha den, om det så bara går att att få upp lite lite i en pipett.

Jag satt hemma på kvällen troligen den 3:e eller 4:e oktober, drack lite vin, sonen snart 2 år, låg och sov uppe i lägenheten. Så ringer telefonen och en snyftande Lotta fanns i andra änden:

Jag har fått ur mig lite lite mjölk men sköterskan här på avdelningen jag ligger sa "Det var bra, nu börjar det komma igång". "Jamen jamen" snyftade Lotta, "den ska till neonatalen, de vill ha den mjölken.". "Nej, det behövs inte, vi provar igen i morgon" sa sköterskan...

Vad gör en pappa då?

Mindes "om man får upp det i en pipett vill vi ha den". Sagt och gjort. Snabba beslut. Två glas vin, sovande son. Hur ska jag komma in på sjukhuset vid den här tiden? Klockan var typ 22:00 eller så. Allt är ju stängt!

Tar mig till RiL - som det faktiskt hette då, Regionsjukhuset i Linköping - och hittar en väg till avdelningen där mammorna låg. Förstår fortfarande inte hur jag kom in. Men jag kom in genom alla dörrar, minns att jag gick en underligt (spiral?)trappa upp till avdelningen. Får tag i mjölken som var alldeles alldeles gul och fet, det var kanske 1-2 ml. Inte mer.

Sedan beger jag mig till neonatalen. De på neonatalen tog tacksamt emot de dyrbara dropparna. När jag sa till dem att sköterskan på avdelningen inte tyckte det var idé att skicka den till neonatalen fick hon något svart i ögonen...

Dagen efter var sköterskan på Lottas avdelning lite vänligare än vanligt. Misstänker starkt att hon fått veta om att neonataler behöver sin mjölk "om vi så får upp den i en pipett".

Hur gör man egentligen persiljestuvad potatis?

• Scharlottenlök, tog tre
• Potatis, tog ett gäng
• Aningen mjöl
• Svartpeppar och salt
• Socker. Lite. Jo! Det behövs.
• Grädde, lite så där lagom
• Mjölk
• Persilja så klart

Koka potatisen i lite saltat vatten (ha inte i saltet när det kokar upp, det tar längre tid då) men låt den inte bli riktigt klar. Skiva den så klart i roliga bitar så går det fortare.

Hacka löken. salta lite och peppra. Svetta den lite i en kastrull med rapsolja.

Låt potatisen svetta med lite.
Salta lite och peppra. Rör försiktigt.

På med lite mjöl. Smärtar att göra så...gillar egentligen inte det...men ha på lite.

Vispgrädde - så klart - och mjölkdags - spelar ingen roll i princip vilken mjölk. Socker. Lite.
Ta lite som du tycker när det gäller grädde-mjölk, alltså 50-50 eller 30-70, men troligen mindre grädde än mjölk (inte om det är lättmjölk då får man ju liksom kompensera...:-).

Låt koka tills det blir en bra stuns på stuvningen. Rör då och då. Mjölkmat ska koka på ... just det ... låg värme. Så...sjuda snarare då. Okey då.

Nu är det dags att dutta i lite av isterbandsskyn från stekpannan där de steks - för du har ju isterband till liksom... - i stuvningen.
Smaka! Komplettera med någon krydda.

I med hackad persilja.

Pappa! Pappa! Vänd pannkakan i luften!

Gör det!

Ropen klingade på Rättviksbaren någon gång från min 10-åriga strupe. Jag hade säkerligen ätit bräckt skinka med stekt potatis och ägg. Det gjorde alltid mamma åt mig om det inte fanns något i alla grytor som jag ville ha. Som jag ville ha, skäms vid tanken. Men bär ingen skuld för den.

Vänd den i luften! Pappa!

Han log.

Jag tittade, jag minns inte om han lyckades, det är inte viktigt. Minns att han provade flera gånger, och häri ligger väl en fingervisning om att han inte lyckades första gången. Men han lyckades några gånger. Fler än en.

Men jag minns, som igår, hur vi skrattade.

Var redan publicerad...men hittade den inte...:-) Och nu råkade jag kanske radera den...så här kommer den igen.
Den här dagen för fyra år sedan begravdes pappa Henry.