San Francisco

Där lämnar man hjärtat. Hittade ett som synes, som lämnats. Ett stort ett, nu tror jag inte det behöver vara stora hjärtan man lämnar, det räcker så gott med småhjärtan. Hjärtan likafullt är de ju. Så det så.

Satt på ett ställe i fredags som hette Cafe de la Presse. Ett franskinspirerat ställe. Trevligt som tusan, stötte på två vänner som var ute och bara liksom var ute. Det bästa sättet att vara på. Språkade - så klart - med dem. Det visade sig att dricksen avräknas den fasta lönen på serveringspersonal i USA. Hade en aning om att så var fallet. Men fick det nu bekräftat.

Kompisen till tjejjen som arbetar på restaurang skulle till Afghanistan i juli nästa år. Lite underligt, han var liksom inte den typen. Och nu var jag fördomsfull inser jag. Men i alla fall.

Det är ett lugn över San Francisco som inte finns i New York City. Där ränner de runt så mycket, men inte i San Francisco. Det är mer laidback. Klart det är fasligt med alla uteliggare och hemlösa, men klimatet tilltalar samt det faktum att de får ut pengar trots att de inte har en hemadress.

Någon gång åker jag tillbaka och bara är i stan. Utan konferens, utan möten och utan dator. Eller nä, kanske inte utan dator...