Siewert tar sats

Första rådet: Du måste inte hinna läsa alla bloggar.
Det gör jag inte heller, jag läser bara de som är viktiga och som ger mig något.

Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.
Eh, va? Bloggtyckeriet. Vad i hela friden, Siewert, menar du? Bloggarna tycker inget, det är människor som skriver Siewert. Men om du menar att det är att slösa med tid att läsa det som de skriver så har du fel. Det är aldrig aldrig någonsin fel att lyssna på (i detta fall dårå titta på) vad en annan människa tycker och skriver.

Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora
Jajjemen. Det gör jag med. Nu vet jag inte vad Aurora är. Men ska ta reda på det.

Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.
Det gäller alla mediaformer Siewert.

Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.
Nya demokratin? Vad i hela friden är det. Demokrati är ju demokrati. Sättet, metoden eller formen för den är inte viktigt. Och tro mig, den fungerar. Se på Absolut som fick dra in en reklamkampanj i Mexico för att USAs bloggosfär förde ett himla liv. På möjligen felaktiga grunder - så här har du en poäng - men demokratiskt var det. Och reklamen var tvivelaktig.

Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.
Tro inte att du har de viktigaste heller. Det visar ju sig. När man argumeterar.

Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.
Jadå. DET gör jag. Det är en förutsättning för min tillvaro.

I texten skriver Öholm också om att för att finnas - kan man få för sig - måste man ha en blogg. Det började med mobilen. För att "vara någon" skulle man ha en, på den tiden, släpbar mobil. Sedan när det blev vanligt skulle man ha en e-postadress. Sedan när det blev vanligt skulle man ha en hemsida. Nu när det är vanligt ska man ha en blogg.

MEN HALLÅ. Man är väl någon innan liksom. Alltså. Någon gång måste ju det vara tillräckligt; att bara vara.