En anteckning från 24 november 1992

Nu var det ett tag sedan...Det har hänt massor med saker. Kasper har fått en lillasyster, Märta, Hon är åtta veckor nu och väger över 3 kg. Vid födseln vägde hon ju som bekant endast 1840 gr. Men hon växer som tusan.

Kasper är inte så avundsjuk på Märta, han var mera avundsssjuk på att hon tog tid i början, mest då Lottas tid. Då var han lite gnällig och så, annars är han inte det. Senast idag tyckte han att Märta tog lite mycket tid då jag matade henne eftersom Lotta flyttstädade på gamla stället. Vi har inte velat ta dit Kasper, man vet inte vad det väcker för känslor. Liksom.

Häromdagen poppade vi pop corn jag och Kasper, efter det att vi ätit upp dem gick Kasper ut i köket, tog fram en kastrull och ställde den på spisen. pop-pop-pop-pop-pop-pop-pop-pop säger han sedan. Tokfrans.

Nå, det har som vanligt hänt en hel del, men man kommer inte ihåg så mycket, jo visst ja. Kasper klappar och kramar Märta så fort han kommer åt, han har slagit mot henne ett par gånger men då säger vi naturligtvis till. Men han kramar henne mera än slår, om man säger så.

Tror inte det är ett problem, han tycker ju inte om då hon låter mycket, men det gör ju inte jag heller.

Där ser man, detta är ett utdrag från en bok om dottern och sonen. Kommer inte att kunna låta bli att publicera fler. Om dem. Nu 14 och 16.