2012-07-31

Café i Goult - igen

Idag är det tre damers tur, inbegripna i en intensiv diskussion. De tre ser lite rustika ut liksom, lite så där beigeklädda, lite jordnära. Diskussionsämnet delas av alla tre, en är aningen äldre lite mer distingerad. Nu sa en av dem 'snobbism' med avsmak som en slags sammanfattning och kunklusion av ämnet. Alla tre är bilden av det kulturellt intresserade Frankrike.

Vet inte om de tre är från Goult, har ingen aning. De kan ha ett andra hem här, eller rättare sagt där i Goult. En väderbiten man satte sig just. Men inte som övriga morgonfikare vänd utåt, utan inåt. Från hans ytterbord kanske det är en intressantare vy. Han driker rosé och betraktar de fikande gästerna. Bland andra Gwyneth Paltrow - lookalike, med två barn. Han kikar nog på alla men mest på henne gissar jag.

Nu verkar de tre som blivit fem kommit igång igenmed en diskussion. Alla fem är med, mer eller mindre. De lyssnar alltid får jag gör mig, även om de är tysta. Det enda stället jag ser liknande diskussioner är på ljugarbänken... Annars ser jag dem aldrig i Sverige.

I vissa vinklar är lookaliken så lik Gwyneth Paltrow att det gör ont.

Tar en kopp kaffe till...eftersom det träder in, eller skrider in ett gäng engelsmän. En kvinna med ett påklistrat leende. Hon verkar överdrivet glad över allt som sker. Juat nu berättar en person om något (de andra verkar måttligt intresserade) om en konsert med franska och engelska julsånger. Jaha.

Det franska sällskapet skrattar innerligt, hjärtligt ja liksom mänskligt. De engelska ler. Inåtvänt...på gränsen till. Som om de passar på varandra, hela tiden. Ansträngt. Dessutom ser de ut som en skara tagen direkt ur Spitting Image.

Gud i himlen. Hon ler som Gwyneth Paltrow.

2012-07-27

Café i Goult - morgonsyssla.

Från ett cafébord i Goult ser jag min tillfällige personlige guide. Han visade delar av kyrkan som vanligen är stängd. Det var inte utan stolthet men stoltheten fick inte vara det framträdande, utan låg där som bakgrund.

Han visade snarare på en iver att delge mig fler delar av kyrkan, just där. Just då. En gammal rosetta-sten, eller möjligen fönster. Snarare gammalt fönster, jag förevisades också gamla målningar på vägarna. 

Det var för ett antal år sedan, två kanske tre. Det slog mig inte då men inser det nu; han liknar på något vis pappa. Mer till sinnet än till utseendet, vissa drag minner om pappa men det är det lugna sinnet som får mig att tänka på honom. En inneboende ro.

Och som i ett trollslag äntras scenen av en man jag kallar sjömannen. Han som långsamt plockade fram parasollerna på cafét. Under den gamle ägarens tid. Det var han som efter två veckors cafébesök från min sida började mumla något som troligen var (bonj)ou(r). Och efter ytterligare en tid lade en hand på min axel som i "sett dig här du".

Är övertygad om att han inte minns mig, jag kommer aldrig att glömma honom. Nu tar han sin morgoncigarett och kikar ut över torget, han står lite vid sidan av cafét. Undrar lite vad han gjort i livet, kanhända var han just sjöman.

2012-07-15

Möte med två giganter...

Jag var väl tolv kanske, eller tio. Han satt där ute i restaurangen, eller ute i baren som vi sa. Den hette ju det. Rättviksbaren.
Minns inte vad han åt, men jag minns tillfället. Han var ensam. Men glad. Och jag gick och satte mig, troligen med en CocaCola i högsta hugg. Det verkade inte som om han misstyckte, vi pratade väl lite om saker och ting gissar jag.
Det var Sixten Jernberg. Och jag.
Lars-Olooooof, dånade det i köket när jag hade gått in där genom en svängdörr. En svängdörr som borde klippt mina fingrar genom åren men jag har alla kvar. Laaaars-Oooooolooof, ropade mamma igen. Då förstår man att något är fel, annars sade hon alltid Lollo. Eller möjligen Lasse.
Ja, svarade jag och gick in i köket.
Du får inte, fortsatte hon lugn och fin och förklarande, sätta dig hos vem-som-helst i baren. Det passar sig inte. Man gör inte så. Hade det varit idag hade jag replikerat att det där var ju inte vem som helst. Kanske...
Det slår mig, någonstans finns det ett kort på Sixten på baren. Med händerna vid sidan av tallriken. Det var säkert jag som tog det...stackars Sixten.
Nu har han lagt skidorna och besticken på hyllan. Och jag tror inte han tog illa vid sig av mitt opåkallade besök. Men visst, mamma hade så klart rätt.

2012-06-27

Shit vad random alltså...

Så sa en god vän nyligen, yngre vän som ni förstår. Mer står att läsa här i Språktidningen, om "ofta" och "random". Vi pratade om det under ett boule-spel häromkvällen.

Jag minns när jag skrev i ett mess - se där :-) - till dottern som svar på frågan vad jag gjorde: "Jag chillar lite". "Chillar" skrev hon följt av en räcka smileysar som jag inte begrep. Och dessa smileyes nyttjas frisk.

En vanlig är :-P som troligen är glatt med tungan ute liksom. De är ju egentligen inte smileys slår det mig, en mer generell beteckning är emoticons. Alltså ikoner som uttrycker känslor. Känslokons. Nja...fungerar inte bra på svenska.

För övrigt håller jag inte med CS-skribenten som påstår det är bättre lära sig HTML än franska. Men det irriterar mig att jag inte hittar ett sakligt, faktamässigt skäl till min åsikt...inte bra. Men kanske just därför är det bättre lära sig franska än HTML...


2012-06-26

Redan tulpanerna.

Ja, "Sociala medier ser ut att följa samma mönster som it-bubblan." och som tulpanbubblan som visserligen kanske inte var jämförbar men ändå.  Människors tillit till marknaden. Det närmar sig väl noll nu utom för fri-sjukvårdskramarna. Och apotekskramarna.

Men IT-bubblan hade ju en föregångar förra milleniet, fastighetsbubblan. Den har man kanske redan glömt. För den var så hemsk.

Så jag vet inte, bubblor och bubblor. Det är ju endast en förändring av tilliten till marknaden och deras aktörer. Som alltid på aktiemarknaden. Men ordet tillit hör man sällan i sammanhanget. Mest risk, och säker investering och nytt sätt att spara.

Bankkonto hade varit bäst inbillar jag mig de senaste 10 åren. Men  jag vet inte. Men med pengar på banken vet man i alla fall vad man får. Där är tilliten hög faktiskt.

2012-05-28

Fläskkotlettkammade ynglingar...

Stor underhållning just nu. På östermalm. På lokal. Ett tiotal fläskkotlettskammade ynglingar vid bordet intill. Någon har varit i spanien. Någon vän ska börja jobba i hongkong. Någon har blivit bestulen på fyra hjul. . . Audi suv något. Inga kameror i garaget. Surt visserligen.

Jaha. Agendan följs. Lite raskare förbi lumpenstadiet med skämt under bältet än jag trodd. Sedan viskande prat om affärshemligheter. Nu om saab. . . Inga hemligheter dock.

Något överraskande har en av deras vänner fotboja. Förhållandet väcker lite munterhet. Avslöjade dock inte varför bojan var där.

De var intressanta, dock lite väl oidipala. De passerade tyvärr inte lumpenstadiet, de återvände då och då till det som en gummiboll som kommer tillbaka. Intressant i sig. Underhållningen fortsätter.

Prag är tydligen där man ska avhålla svensexor nu.

Och på riddarhuset täljer man råbiff... Referensen till Riddarhuset solklart på agendan...

Diskuterade deras förehavanden med servicen som jag så klart har en god relation till...en av dem hade inte hört uttrycket fläskotlettskammade förut...men uttrycket gillades så klart...:-)

2012-05-22

Nytt utseende

Ja. Ja. det verkar ju bra...fast ändå inte...menyraden försvinner ovan märker jag... Undrar hur man ska få fram den...suck. Det ordnar sig nog.

2012-04-19

Vad bra Chalmers!

Ni kom fram till att det faktiskt var den som hade kontot som skrivit inläggen . Lysande att ni törs vara så rätt fram.

Det känns bra att interna utredningar fungerar.

Se också här.

2012-04-18

Var inte medveten...

Alltså. Ska man gråta idag med.

Hon var inte medveten hur tårtan såg ut?
Hur dumma tror kulturministern att vi är egentligen, kan man fråga sig. Och det frågar jag mig. Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är lite korkad än att öppna munnen och undanröja alla tvivel därom...Detta är tyvärr ett sådant fall.

Att Sverige blir världsnyhet med en sådan pinsamhet är beklagligt. Mycket beklagligt.

Det finns bilder på när hon - Gud bevare oss - matar ansiktet som är vid tårtan, som dessutom skriker så fort någon skär i tårtan. Så hon såg nog hur den såg ut. Och om ministern nu inte såg hur den såg ut så måste hon väl hört någon som skrek.

Varje gång man skar i den. Eller hörde hon inte det heller? Eller fattade hon inte varifrån det ljudet kom? Återigen...man undrar...över kapaciteten.

2012-04-17

Alltså...ska man gråta eller gråta...

Det undrar jag lite.
En tårta som skriker när man skär i den. Ministern skar i den också, och åt tydligen. Jag vet inte.

Vad jag hade gjort.

Gått därifrån troligen. Det är bara tråkigt. Väldigt tråkigt. Det gagnar ingen tror jag. Allra minst de som det borde gagna.

2012-04-13

Passerar ofta en blomsteraffär

Utanför står det säsongens blommor, just nu - tror jag de heter - penséer. Byter några ord ibland med personalen. Då och då, när andan faller på. Den är välbesökt affären av olika människor som trängtar blomster i någon form och färg.

I slutet av veckan är det något särskilt. Det finns rosa blommor, arrangemang - lite avlånga mest - med vita och blå blommor. Så också i morse. De lastas ofta in i bakluckan på en kombi, av personalen för leverans.

Det är något fridfullt och lite varmt om blommorna just i slutet av veckan. Arrangemangen liksom påminner en om att man vandrar här på jorden ett tag. Dansar. En del rätt så vilt. På ett bra sätt vilt. En del dansar inte alls.

2012-04-12

Första boken på iPad

Det blev Gustavs grabb.
Lånade hem den från ett bibliotek. Och det var väl lite struligt. Av någon anledning gick det inte att öppna filen man fick i iBooks.

Men sedan, när den väl är nerladdad, fungerar det bra! Över förväntan. Som visserligen var nära noll...men ändå.

Och boken...den är underbar. I många stycken känner man igen sig i berättelsen. Är visserligen född senare men det finns likheter.

2012-03-27

Ska du läsa en bok i år?

Läs då den om människan, som är en berättelse. Den är underbart bra, och nästan, skulle jag vilja påstå, ett måste om du dagligdags möter människor i arbetet.
Gör du inte det utan är intresserad av människan och hur vi tänker är boken alldeles alldeles underbar.

När du läst den en gång kan du läsa den igen. Det är fördelen med den här boken:-)

2012-03-22

Twittersfären såg det komma...

För påhoppen var många, och de var för mycket, väldigt mycket för mycket. Ett slags faktultets- och ämnesförakt som lyste igenom. Och som just därför faktiskt gör att en kapning i detta fall inte är särskilt troligt.
Att sedan GP väljer att lita på att kontot verkligen var kapat förvånar, inte bara mig utan de flesta på twitter.
GPs journalister måste glömt sina spadar att gräva med... Det är relativt enkelt att spåra tweets som gjorts genom åren, och dessa twittrande kännetecknas inte av ödmjukhet.

Här kan ses delar av språkpaletten, och då före den uppgivna kapningen:

@calmaalm @jajemenanna Mucka var det ja! Varför svarade du mig? Håll truten och lycka till med ditt flum.
@calmaalm @jajemenanna Ännu en fjolla som uttalar sig om vad en professor bör säga. Vill forska i pseudoämne. Pärlor och svin, är det bekant
@tonnyvildevall Jag spiller inte min tid på svin/hjärndöda. Bye!
@tonnyvildevall Jag ser att någon har hjälpt dig stava. Argumenten hos dig nere på nivå hjärndöd.
@tonnyvildevall wiskey, vad är det. Kan det vara whisky tro? En amöba stavar bättre.

De andas något annat, en ilska - mot rektorn på Chalmers (återfinns inte ovan), en tillrättavisningsattityd - mot en som stavar (irländsk men ändå) whiskey just på det viset. Twittrare ombeds hålla klaffen. Tillmälen haglar från tid till annan från det utpekade kontot mot var och varannan person, de blandas med förnumstiga uttalanden och märkliga tankegångar riktade till mer offentliga personer som twittrat.

Utskrifter av flera tweets återfinns här.

Twittersfären är ganska enig om att påstådd kontokapning torde vara en efterkonstruktion. Någon twittrare tycker det påminner om ett annat känt uttalande "I did not have sex with that woman"... Nu har GP ändrat rubriken ser det ut som, till det bättre. Förut framställdes kapningen så som varandes sanning.

Därom råder det delade meningar och dessa båda sidor bör speglas i artikeln.

Men den kommande polisanmälan om intrångsbrott reder troligen ut den saken.

För en sådan är ju att vänta, eller hur?

Uppdatering: Nu utreder tack och lov Chalmers det inträffade. Och det blir nog som det brukar, han knäpps på näsan internt, och får där ansvara för sina så kallade verk.

Det är gott nog.

2012-03-16

Det har gått bra länge tycker jag.

Telefonen pajade, eller ja, strunt samma. När telefoner pajar måste man lägga - jag gör det i alla fall - återställa den från en kopia som man borde gjort oftare.

Sitter nu och rensar lite gamla nummer, en del personer jag mött som http://www.blogger.com/img/blank.gifjag vet bytt stad eller telefonnummer. Eller i vissa fall land. Rensar sådana kontakter som jag inte kommer att ringa, och ringer de så hör man ju vem det är vanligen.

Så dyker det upp, min kompis telefonnummer. Det gick OK. Sedan lite längre ner i listan över telefonnummer står det ett enda ord. En enda rad.

Pappa

Tillsammans med "For Good" från Wicked i lurarna gick det inte längre, tårarna bröt fram från sitt gömsle. De har legat latent och igår var ingen bra dag, rent generellt. Då kikar de fram.

Det är väl som det ska vara. Snart ett år sedan nu. Som då, låter jag "Pappa" vara kvar som telefonnummer ett tag. Tills jag tar bort det igen.

2012-03-10

Jamie lagar något med purjolök.

Minns när Zimmerman, John hette han tror jag, åt en slags korvgryta eller korvpryl med massor med just purjolök. Jag fick för mig att han inte gillade den. Mest för att jag inte gillade den. Minns hur jag studerade honom från köket på restaurangen i smyg. För att få fler ledtrådar. Till om han gillade det eller inte.

Troligen sa jag inget till pappa om att jag inte gillade maträtten. Jag tror inte det.

Pratade med pappa under tiden, om att det kanske var så att han inte gillade purjo. Varje gång jag ser någon mixtra med purjo tänker jag på detta.
Det Jamie gör verkar gott som tusan.

2012-02-04

Fira på Olof-dagen...

Men Olle firar väl på Olof-dagen. Och den finns väl kvar, ibland blir det lite tokigt. Kanske. apropå om namnsdagar som inte finns då.
Olle är visserligen ett namn, mer enskilt än Lasse, som väl (?) få döps till.

Men ollarna kan fira på Olof-dagen. Så får det bli.

2012-01-15

Lite pratade vi per telefon...

I alla fall, men det räckte för att få tillbaka känslan. Av en god vän. Träffade honom inte av olika skäl, men vi pratade i telefon. Tidigt tåg, den här gången, men något säger mig att vi sesi Stockholm i februari. Det ser vi nog till.

Vi har varit ifrån varandra länge länge, av olika skäl, det bara blev så. Mest nog bara så, det bara blev så. Och det var som om barrundan igår förebådade samtalet. Träffade inte bara en, eller två vänner. Utan många. Igår. Bara så där, efter en vesper i högmässan. Där återfanns sex förväntansfulla blivande präster. Träffa vänner är en bra avrundning på en vesper. Guldkantad med köröl på jycken och märren.

Vi pratade i alla fall i telefon idag. Jag och han. Ett kärt återhörande.

2011-12-11

En god vän sjunger

och har en bra plats för synas i TV. Dessutom låter det bra, givetvis, om kören.

2011-10-23

Titta, se, lyssna och höra

Jag fick den bara berättad. Dagens predikan av en av mina favoriter. Jag skulle masat mig dit som jag tänkte.
Skillnaderna är lite aktuella just nu i mitt liv.

Se och titta. Det är inte samma sak. "Titta en hund!" och "se själen i din medmänniskas ögon". Olika det där.

Man kan titta på struntprogram på tv och höra skitprat vid fikabord, på radion och på fiken. Men att verkligen se, att verkligen lyssna. Det är en konst.

Jag brukar säga att jag lyssnar mest på det som inte sägs. Ska börja se och betrakta (se där!) på det som inte syns.