Snubblade över denna favorit på Youtube. Underbart!
http://www.youtube.com/watch?v=3-1fZ9OC9Uk en favorit som sagt, Robert Gustavsson som Carl Bildt, imitatören Parnevik vars förnamn fallit mig ur minnet, som Ingvar Carlsson.

De kan inte hålla sig någonstans mot slutet, och sedan en gång till. Vansinnigt roligt. Redan innan. Och ursprungsuppförandet är ju förstås också underbart bra, med Hans Alfredson och Martin Ljung.
[Ändrat stavningen på Hans efternamn]

Har nu hittat en restaurang i Philly-trakten, en varm, välkomnande italiensk restaurang. Helt i min stil.

Helt OK mat, mozarella, ruccola, capellini, kyckling. Grillad. Den senare alltså. Gott.

Personalen är varm och dröjer man kvar ett tag så där ni vet alldeles innan de stänger så samlas de runt en, om man vill. Och jag vill. Det är mitt favoritämne initierat av Hans L faktiskt, men det vet han nog inte om. Han sade för flera flera år sedan att "Det verkar finnas en tyst kommunikation mellan dig och personalen på en restaurang, det händer saker som ALDRIG händer när jag går på restaurang.".

Har funderat då och då på det, det finns små små tecken. Som att man liksom är servicevillig, på ett naturligt sätt. Och att man inte är rädd för närhet, trots att man liksom inte alls "känner varandra". Nu, denna gång var det en alldeles underbar kille i baren, Martin, stor som ett hus, kolsvart. Lockigt hår. Ställer fram den andra pilsnern utan att jag begärt det.

"Sam?" inleddes det samtalet idag, i stort sett, lite saker innan. Jag svarade med ett leende och en nick.

Sedan kommer en ung kvinna, nästan lika mörk, fram och busar med han-som-står-vid-ingången. Hovmästare heter det säkert, men i USA har de liksom inte sådana. Tror jag, inte på denna medelklass-syltan. Hon busar, klagar och säger "jag vill hem", gnyr liksom lite. Jag säger "There is some kind of diagnose on that..." och ler lite. Hon skrattar, han skrattar.

Gemenskap.

Sedan kommer hon så klart, och sätter sig bredvid mig, småpratar. Om allt och inget, inte VÄDER, inte Varför-Är-Du-Här? eller Vad-Gör-Du? utan bara varmt - inte kallt - småpratar.
Underbart.

I morgon går jag dit igen, och fortsätter att läsa nytillskottet i bokhyllan. "Socrates and Love" av samma författare som "Socrates Café". Phillips har jag för mig. Vilken BOK!

Har börjat titta på "The Closer" i TV3. I USA går den på TNT. Underbar serie. En tjejpolis som ger order till undersåtarna på fyra sekunder. Alla fem...

Kraftfull kvinna, inte purung, och hon ger skäl för seriens namn, för att vara TV3 är det underbar underhållning.

En underbart krävande kvinna.

Grattis Mamma, för några dagar sedan 87 år. Hoppas DEN genen finns i mina gener. Och lite av pappas, om några månader blir han 85.

Macaronis-besök i afton, bra som alltid. En italiensk restaurang på gångavstånd här i Philadelphias utkanter som jag besöker då och då. Kanske är detta sista gången, men det tror jag inte. Det visar sig.

Biff idag, på Macaronis finns kritor och en vit blank duk att rita på. Underbart! Vi diskuterar alltid på den duken, viktiga saker. Ritar och berättar om företeelser inom vår bransch. Viktigt.

Och vin så klart. Ibland vin igen. Ibland öl. Men det bästa är ritandet.

Så var det dags igen för en tripp över pölen, trevlig tågresa. Trots förseningen. Det är som det är, nu ska jag ut på Köpenhams Nyhavn för att leta en restaurang...det borde inte vara svårt.
Misstänker jag.

Altanväder...det är det jämt...

Altanväder. Det är det jämt, grillade ute på den igår. Underbart bra. Det regnade, men det löser ju markisen. Lite lojt utdragen så, två meter eller så. Bara så det täcker där man står och grillar.

Hade lite tur, det regnade inte först så att när elden avtagit så satte jag grillen under markisen, annars blir man lite nervig, att det ska ta eld i just markisen. Hur skulle det se ut.

Vad som grillades? Lax.

Gott.

Såsen till äter ungdomarna (och jag själv) mycket av. Den återfinns i "My Way" av Erik Lallerstedt. Så stavar han nog namnet. Nu kycklingfix och senare lite Anna Pihl - det är ju måndag. Anna Pihl är ett måste.

Ny dator, det blir bra tror jag. Men jobbigt...

Är med ny fin dator, flyttat över alla dokument snart. Och mailoutlooken hoppade igång...lite smart flytt av de gamla bara och dök de upp hära. Dårå. På nya bredskärmade datorn.

Lite lite roligt är det, tangenterna sitter lite mer i sär, eller isär...:-) men det vänjer sig nog fingrarna vid. Det också.

Så var det dags igen, men en annorlunda tid denna gång. Många åker tåg även på en söndag kväll. Första klass, som jag lyckades få, är nästan full med skilda människotyper. Paranta damer på väg någonstans, säkerligen nu mest på väg till restaurangvagnen för lite vin...ett gäng som sitter och skriver febrilt på sina PC-burkar.

En ung tjej som läser en bok jag inte kan se titeln på, och just precis nu ljudet av en ölburk som öppnas...Nå.

Vi stannar nu till för ett tågmöte. Ett spår används på grund av banarbete. Avledningen onödigt vetande...men på tåg är jag. Solen skiner, och jag slapp - för att jag bestämde det - gå upp tidigt idag. Skönt som tusan.

Tiina är inte med, såvitt jag vet, det är inte hennes tid nu att åka. Men tåget är överraskande fullt! Fattar inte det, en vanlig onsdag klockan två-tre liksom. SJ måste gå bra.

Låghalt sökes för släntarbete...mannen bakom eller i alla fall som berättade den för mig stoltserar med 34 år på lastbilsflaket valborgsmässoafton. Det är rekord det.

Utbytta tåg är väl OK. Lite i-landsproblem är det, jag vet...men men...

Jag skulle vilja veta att det är ett vanligt tåg i stället för ett X2000 när resan startar, så man kan besluta sig för om man ska med eller inte. Nu blev det en glad överraskning när jag skulle byta i Alvesta. Det är ju som det är.

Men lite tråkigt.

Och ett i-landsproblem. Helt klart. Har haft det rätt bra.

Lurar i vassen i vagnen...

På tåget mellan Hässleholm och Älmhult, de flestas människor har lurar på sig. Dock inte jag idag. Vet inte varför, ville inte stänga in mig.

Ibland vill man ju inte det, blott i det öppna har du en möjlighet som det står i visan och psalmen.

Solig dag i Helsingborg

En solig dag i Helsingborg. Fint. Ska snart dra ut på just staden, klätt mig för varmt tror jag, men i morse behövdes det. Det gjorde det.

Nina Stemme. Såg ni programmet om henne? Vilken röst.

Kocken på Olsons ska förflytta sig till annat kök, det är dags att dra vidare tyckte han. Det är rätt. Det är dags att dra vidare. Packar hem och går ihop.

Lars Lerins "Tröstpriser och Sidovinster"

Lars Lerins Tröstpriser och Sidovinster är underbar. Ångrar inte en sekund att jag köpte den för alldeles för dyra pengar för någon månad sedan.

Medförfattare är Kerstin Högstrand, de redovisar sin underbara konversation. Innehållet tar tag i en, och de har sina liv de lever.

"Jag är som en måne som behöver en sol för att kunna fungera".

Som korist upplever man mycket...

Som korist upplever man mycket, mest när man sitter och lyssnar.

Den som citerades har jag glömt namnet på, men jag minns var jag läste det, i damkören Linneas 10-årsjubileumsprogram. Men upplever mest när man lyssnar, mest upplever man, märkte jag, om man lyssnar på ett musikstycke som är komponerat av en mycket god vän. Då, då händer det något.
Detta var första gången jag lyssnat på musikstycke för kör komponterat av god vän.

Det kom skratt, tårar och tankar. Det sista är ju viktigast. Fragment för kvinnoröster, titeln förpliktigar på något sätt. Texterna var från kända kvinnliga författare: Bodil Malmsten, Edith Södergran, Märta Tikkanen samt några till. Underbara kompositioner till dessa texter. De berörde.
Mig. Och andra.

Tårarna kom i det lugna, mer traditionellt harmonisatta stycket.

Skrattet kom till Bodil Malmstens text, för övrigt en författare jag träffat på. I ett garage i närheten av Birger Jarlsgatan i Stockholm. Tror jag skrivit om det, förtjänar dock att upprepas.

Hade just lagt i pengar, ser plötsligt Bodil Malmsten på väg mot samma syssla, jag utbrister:
"Oj! Hej, du är bra du!"
hon svarade med ett leende samt "Det är nog du med".

Tankarna kom hela tiden, men mest när kören står med utslagna händer och sjunger att de vill möta världen vapenlös. Och se, där var en författare till: Karin Boye.

Jag tyckte mycket om kompositionen, och det säger jag inte för att vänskapen ska bestå och frodas, utan för att jag tyckte mycket om kompositionen.

Jag är glad att jag tog mig tid att lyssna på fragment av damkören Linneas 10-årsjubileumskonsert. Spefiellt då Fragment för kvinnoröster som kommer göra mig till en helare människa.
Tack.

Så var det dags igen. Men åt andra hållet, hon åker till Stockholm nu, från Lund, men var "hemma" för henne är vet jag inte. Troligen Stockholm. Det arbetades, i alla fall denna vecka misstänker jag, till och med idag. Sedan hem.

Men kanske är det så att det är tre dagar som gäller i Lund.

För genusprofessorn. Vem vet. Vill inte fråga, vill inte vara påflugen, hur skulle det se ut!

Men nyfiken är jag. Nu sitter hon nära, så att jag ser vad hon gör liksom. DET har inte hänt förut. Intressant.

Ett hjärta på dörren betyder inte, för den oinvigde, att det är ett WC. Det har jag märkt några gånger på en lokal i Helsingborg jag brukar bevista på onsdagar. Så även idag.

De ser undrande på hjärtat och liksom...ja, vad tänker de?

Det vet inte jag.
Men de kopplar det inte till en toalett.

Tio tenorer...

Nu har de kommit, de är inte bara tre, de må vara lite okändare än Pavarotti, Domingo och Carreras. Men de är bra...och de är tenorer. Tio till antalet...

Men lite lite för mycket kanske det blir, avgör själv.

Dagens!

Dagens vill ha: Lugn och ro i den vagn jag åker i. Men mitt civilkurage orkar inte. Snart gör det kanske det.
Dagens klädsel: Jeans, mina nyinköpta Timerland. Fina. Blå skjorta med vit t-shirt under. Det är varmt idag.
Dagens smink: Inget. Nil. Niente. de Rien, nothing
Dagens frisyr: Nyklippt sedan några dagar, kort hår, lätt att duscha så att säga. Egentligen är det lätt att kamma snarare. Kom jag just på.
Dagens händelse: att solen skiner, och att en turne på fyra dagar är över. Roligt men arbetsamt.
Dagens låt: Det är nog Attitude Dance med Tower of Power.
Dagens planer: Komma hem, passera ett fik för att bara vara. Sedan grilla, hade jag tänkt. Men tåget är försenat så jag vet inte hur det blir med det.
Dagens saknad: Saknad. Ja. Jo. Visst.
Dagens dummaste: Oj. Det vet jag inte. Kanske de som sitter och skränar här och jag är dum som inte säger till. Det kommer snart, och jag lovar att det gör det, sexistiska kommenterer. Då kommer jag inte kunna vara tyst.
Dagens sjuka: Suck. Halsen inte bra än. Provsjöng lite på perrongen dock. Verkar kanske kunna bli bättre. Det är inte kroniskt i alla fall som jag ett dystert tag trodde.
Dagens drog: Nyinköpt Whisky när jag kommer hem. Kanske kanske tar jag en hutt på tåget. Men vi får se...
Dagens roligaste: allt skrattande på jobbet
Dagens favorit: Sonen. Han kom in, preliminärt, på den skola som han ansökte till. Tårarna trillade när han meddelade detta till mig. Gick på perrongen i Älmhult. Kommer aldrig glömma den känslan.
Dagens köp: En espresso, lite för lungo. Men helt OK.
Dagens godis: Äter väldigt sällan godis.
Dagens humör: På topp, stillsamt på topp. Lugnt på topp. Glad och nöjd.
Dagens ord: Himmelstalund (skolan heter så där sonen kom in)

Bortglömda texter på tågtoaletter

Texten

Toaletten får användas när tåget står på stationen

stod det på ett anslag på ett regionaltåg jag åkte i morse. Jag undrar hur gammal man måste vara för att förstå varför det står så. Det fanns ju en tid när fekalprodukterna spolades ut rätt ner på spåret. Jag var med på den tiden. Men jag minns inte hur gammal jag var när det togs bort.

Faschinerande.

Lika faschinerande möjligen, är det av män bestående sällskap i första klass som nu "har fredag". De är fem-sex "glada" män som diskuterar väsentligheter som att "man orkar inte laga mat på fredagarna så vi beställer alltid tre pizzor".

Hur många som bor i hanses hushåll avslöjar varken hans uttalande eller historien. Tänker inte fråga honom heller, han är för överförfriskad.

Hämtmat är bra, men jag skulle aldrig ha som regel att hämta mat varje fredag. Inte om jag MÅSTE. Ursäkta jag skriker.

Döpt dotter

Nu är dottern också döpt. Av biskopen, likt sonen för ett år sedan. Alltså inte 365 dagar sedan eftersom påsken är lite ambivalent när det gäller själva infallandet av densama...liksom. Av förklarliga skäl, som jag faktiskt inte har koll på just nu.

Det viktiga just nu är dopet. Dottern döptes av biskopen, sedan bröd, vin, olivolja och krydd-dopp hos sagde biskop. Trevligt. Dop"barnet" hade det bra. Hon såg gladare ut än vad jag trodde hon skulle vara så att säga.

Jag upplevde det som om att det var färre människor i kyrkan denna påsk än förra. Vet inte om det verkligen var så. Det är för mig oklart. Strunt samma.

Dotterna är döpt. Dottern är till freds, glad, en kompis hälsade på dottern, som hon inte sett på länge. Mysigt med uppdykande gamla vänskaper.