Att veta vad du inte vet, är i någon mening total kunskap.
Sagt av en norrman, eller möjligen
dansk. Citatet finns att läsa i min bok "VMS Internals",
ditplitad av självaste Ruth Goldberg själv. En av författarna, stolt kikar den
fram på bokhyllan, och jag tänker på denna lilla paranta, intelligenta dam från
och till under mitt yrkesliv.
Hade den stora förmånen att träffa henne under ett DECUS (Digital Equipment Society User Group)-möte
våren 1992.
VAST hette gruppen, Vax Alpha Systems Taskforce, Syftet med mötet
var att utröna inom vilket marknadssegment alphachippet skulle lanseras först;
bordsdatorer, mellanstora datorer, eller bamsedatorer. Givetvis var det ett sådant möte där man skrev på en non-disclosure-blankett.
Med på mötet var förutom lilla jag från Sverige mycket stora
Digital-kunder (så kallade "major accounts"),
CERN (de hade PDP-11-datorer som stapelvara), Bank of America, etc. Vid
hemkomsten till Sverige trumpetade datortidningarna ut att Digitals chip
"Alpha" minsann inte fanns att tillgå. Det var en fantasiprodukt sas det.
Jag visste bättre.
Efter VAST-mötet vidtog pilsnerdrickande, cocktailumgåsande
och spontana samtal. Efter en del minglande samspråkade jag plötsligt med en
liten dam, som visade sig vara just Ruth Goldberg. Vi talade om - ja faktiskt - livet, kärleken
och döden, och om hur människan lagrar kunskap, och jag undrade hur hon
internaliserade operativsystemet VMS.
"It's
in my body" deklarerade hon.
Sedan berättade hon om en gammal bugg i dubbel-CPU-bestyckade VAX
782-datorn. Gamla garvade tekniker på Digital minns denna bugg. Den bestod i
att CPUerna plötsligt gick i otakt, det är inte bra i ett
dubbelprocessorsystem. Datorn var inom parentes inte var ämnad för marknaden
utan ett internt experiment av Digitals tekniker. Men en säljare råkade yppa
att datorn fanns i drift internt och kunderna började ropa efter dessa, för den
tiden, kraftfulla datorer. Inte bara det, de beställde den också (!).
Lösningen på de trilskande CPUerna kom över henne när hon
åkte omkring i sin bil tillsammans med en av chefsutvecklarna. Hela hennes
kropp var uppdelad i två ungefär som de två CPUerna som plötsligt kom i otakt,
och sedan skriker hon ut: Jag har lösningen på buggen!
Ett så att säga normal fritidsintresse verkade denna dam
inte sysselsätta sig med. Hon ägnade sig åt datorer, skriva böcker om VMS samt
buggletande. När jag stillsamt frågade henne vad hon gjorde på sin fritid
svarade hon, och det glömmer jag aldrig: "I kind of loooove crash
dumps". Munterhet utbröt.
Och jag undrade mellan skrattparoxysmerna: Vad gör du nu då?
Damen plirade med ögonen, lutade sig fram emot mig och
viskade: "I got my first Alpha crash dump".
Då visste jag, chippet fanns faktiskt. Det fungerade och
producerade till och med små dumpar då och då som Ruth gladeligen satte
tänderna i. Tidningarna var ute och cyklade. Det var lite bra det tycker jag. De ska ju inte veta allt.
Samtidigt så var det ju en slags mörkande av något en journalist kommit på spåren.
Inlägg
