Vissa saker går inte att låta bli att delge...

Ett utdrag ur dagboken som jag är så glad över att vi började med då barna var små.

30 november 1999

Jag sitter uppe vid datorn och skriver brev till kunderna. Dottern sitter i vardagsrummet på nedre planet och ritar.

- PAPPA!

- Ja...

- Vilken färg hade Jesus på håret?

- Öh, njaa, det vet jag inte, det står inte något om vilken färg han hade. Det får man nog välja lite själv.

- Jag tar svart.

- Det är nog vanligast.

Det dröjer ett litet tag.

- Var Jesus en han eller en hon?

- ... Öh, njaa, eh, det är en bra fråga. Man brukar säga att det var en han. 

Det dröjer ytterligare lite till.

- Pappa!

- Ja.

- Var pappan längre än mamman?

- Öh, ja, det brukar vara så.

Hon kommer upp, har tydligen funderat klart på Jesus. Allt verkar utrett.

- När kommer du ner och spolar Bröderna Lejonhjärta?

- Snart.

- Det är dom där två tvillingarna nu.

- Ja, tvillingar brukar vara två, så det räcker med att säga tvillingarna.

- Ja, som Stina och Olle.

- Mmmm.

- Och som Bertil och Arne.

- Ja (fast jag vet inte om de är tvillingar)

- Och som jag och bror min.

- Näääää, ni är inte tvillingar.

- (Mycket förvånat) Är vi inte?

- Nä, ni är syskon.