Written on skin, George Benjamin

Sitter på hotellrummet efter ett operabesök. Är fortfarande tagen av Elin Rombo och hela ensemblen, var lite tveksam att titta på modern opera men man vaggades in i en fantastisk värld full av betraktelser över hur vi är vi människor.

 Vad är vi? Vad gör det oss till människor och det vi är?

Inuti.

Och som man kastades mellan känslor och stämningar, men man kastades varsamt som buren av varsamma änglahänder. Då tänker jag inte på de kallt konstaterande änglarna på scenen utan ängla-änglar. Visst, det är ingen sång eller 'låt' eller ens parti jag nynnar på eller som jag kan återge. Men du dras med, i världen som gestaltas på scenen och den kopplas, länkas samman med din inre karta av den yttre och inre världen hos andra människor.