God Morgon

utropade idag en främmande man som jag mötte vid åttatiden i morse. Skulle handla mjölk. Jag blev så paff och glatt överraskad, är jag månne inte i Sverige tänkte jag. Utan förflyttats magiskt till Frankrike eller medelhavsländerna, eller USA.

Vände mig om och ropade "Har du bott i Frankrike?". Nej, blev svaret.

"Nähä, för där saluterar de varandra på morgonen".
Jag gick glatt vidare lättare till sinnet, tillfreds med livet, och nej förresten... jag sa inte saluterar...men visst borde jag sagt så...

Att bekräfta att vi finns, att bli sedd är en av våra vanligaste törstar tror jag. Att människor säger "God morgon" till varandra är ett bevis på att vi lever här och nu. På den här jorden. Tillsammans.

Och tänk, jag tror det blir bättre då. Att leva här.
Just här. Just nu.

Goooooooooooood moooooooooooooooorinng Linköööööööööping

Tröstpriser och sidovinster hette den första.

Men nu är det dags för den andra i raden. Om brev mellan två konstnärer. Lars Lerin och Kerstin Högstrand. Mitt i recensionen signerad Katarina Sandström Blyme utropar hon "Åh, vad jag tycker om boken!". Jag beställer den idag från det här stället.

Den förra är en välsignelse att läsa. Korrespondens mellan två vänner är intressant, och i dagarna personligen aktuellt,

Oftast fredagar

men ibland även lördagar. Ringdes vi.

Under den sista tiden min vän vandrade på jorden skedde det mest på hans initiativ; misstänker att det var då orken var som bäst.

Samtalets struktur var given, i alla fall starten och slutet. Starten avhandlade var vi befann oss, på landet eller i stan. Slutet innefattade funderingar kring vad som skulle ätas och ibland även vad som skulle drickas, och förstås en liten utvikning hur långt man hunnit i matförberedelserna.

Emellan dessa givna men outtalade ramar samtalade vi om allt, och då menar jag allt. Fick då och då glirningar att jag för sällan var på landet då han ringde. "Jag provade så klart där först".

Att skriva att jag kommer sakna samtalen är en underdrift.
I fredags blev det inget samtal, inte igår heller.
Inte via telefon i alla fall.

Det är skillnad på skit och skit

Snus är snus om än i gyllene dosor heter det ju. Men skit är inte alltid samma skit.

Tycker inte resonemanget i DN-krönikan håller riktigt, jag vet inte, vissa delar kanske men inte alla. Personligen har jag inget emot att hålla en missbrukar, trafikoffer eller rökare under armarna så att säga. Det tillhör min humanistiska livshållning att värna om inte bara sig själv utan andra. I stort sett oavsett deras personliga situation eller vägval. Men det är kanske bara jag som tänker så?

Däremot...aktiviteter - som visserligen lockar andra personer än rent fotbollsintresserade - som samlar massor med människor runt en speciell sak leder inte alltid till kravaller, sönderslagna fönster eller annan åverkan på vårt gemensamma offentliga rum. Det finns faktiskt aktiviteter som inte resulterar i ökade polisinsatser, förebyggande eller andra.

Så jag vill inte betala - via skattsedeln - organisationers oförmåga att hantera sina egna fans eller de som lockas till - i detta fall - fotbollsarenan. Det ska betalas av de som anordnar arrangemanget. Utlägg vid vissa musikevenemang, säkerhetsvakter etc bekostas av arrangörerna såvitt jag vet. Hultsfred exempelvis. Frivilliga får biljetter och ser till att städa efter folk som skräpar ner. Som folk gör, vilket är underligt och ett allvarliga bekymmer.

Karlsbron, Charlie's Bridge

Karlsbron, Charlie's Bridge
Originally uploaded by linlasj

Starten på bron som är fantastisk. Man undrar lite över denna murarglädje som finns i Prag.
Varifrån kommer den?

Bild2472

Bild2472
Originally uploaded by linlasj

Charlies bridge. Nice bridge. Nice statues.

Prag en dag

Och man är såld. På Prag och på husen och på frånvaron av asfalt på trottoarerna och på leenden och på stan. Den andas något som inte många städer andas.
Hopp, liv och murarglädje. Eller vad man ska kalla det, alla hus - nästan - är rikt utsmyckade med statyer, små ansikten eller reliefer på väggarna.

Prag ser jag fram emot i morgon.

Och det kostar inte skjortan heller. Att äta och ta en öl. Det finns - märkte jag - turistfällor även här, men de ska jag undvika i morgon.