Å ena sidan förstår jag Pär Ström - när han talar om att vi män liksom är marginaliserade i genushysterin. Å andra sidan begriper jag när Gudrun Schyman i P1-morgon pratar om att det finns patrialkala maktstrukturer som ska raseras.
Å tredje sidan. Nä. Det finns liksom ingen.
Jo det finns det...:-)
Sedan lyssnar man på underbara Maria Abrahamssons invändningar mot Gudrun Schymans propåer. Och blir rådvill.
Vad ska man tro?
Vem ska man lita på?
Och varför i hela friden är det så svårt att bryta en heteronormativitet, en patrialkal tillvaro präglad av en mans - och en man i vardandes - tillit till kvinnan. Eller kan det vara så - som en god vän säger - att det handlar om att vi alla är människor.
"Hej" sade en perifer men ändå central - visade det sig senare som så mycket annat - kompis. Sedan sade han något "vad kul att se dig".
Han gjorde en paus, detta var på Hamlet av alla ställen om jag säger så. Har trevliga minnen av Hamlet det är inte det. Men i alla fall. På Hamlet var det.
Efter sin paus sade han "en hel människa".
Jag är glad över det. Att vara - eller varit om man är kritiskt lagd - en hel människa. Men tänk, jag är det fortfarande.
Hur länge sedan detta var? Inte minns jag det, slängde klockan för 20 år sedan. Eller så. Hur ska jag veta när min klocka avpolleterades från min handled...:-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar