Lugnet före stormen eller carpa diamen

Ska man fånga dagen eller är detta lugnet före stormen. Snart har den långa ledigheten tagit slut, arbetet tar vid. Det har varit och är skönt. Leker med tanken att inte arbeta nästa vecka heller. Har inte bestämt mig än.

Dagarna har fyllts med samtal om allt annat än alldagliga ting, precis som livet ska vara. Kallprat orkar jag inte med, möjligen två meningsutbyten under ett inledande, trevande vänskapsmöte. Eller om det är spring runt den heta gröten, sällan dock. Kuta runt heta gröttallrikar kännetecknar inte min vänskapskrets. Det är pang på rödbetan. Som det heter.

Många matmetaforer, fatmetamorer. I alla fall två.

Ämnena som avhandlats är andra världskriget - vid ljugarbänken, tidningarnas tillförlitlighet - vid ljugarbänken, historia som skolämne - vid ljugarbänken, engelskans intrång i det svenska språket speciellt uttrycket "fit mama" - i boklådan intill ljugarbänken... , räntor på olika bankkonton - i hemmasoffan med sonen.

Det slår mig att det endast en gång under den här ledigheten avhandlats djupare mänskliga frågor om - nä, två kom jag på - val i livet och sakförhållanden. Få gånger alltså om man jämför. Det finns inget egenvärde i det, det är inte så jag menar, utan konstaterar bara att ledigheten har ägnats åt en mindre del.