Gud finns inte säger Ulvaeus

...och konstaterar "Njut av livet". Lite märkligt formulerat, men låt gå.

Den forne ABBA-iten kastar sig in i - med liv och lust - en alltmer intensiv debatt om Guds existens. Mångfacetterad sådan eftersom det diskuteras livligt sånggrupppen ABBAs texter, Guds extistens, föreningen humanisterna, religiösa friskolors existensberättigande och fritänkare.

Betittar debatten intresserat, bläddrade i boken som Sturmark skrivit som heter Personligt. Den är bra som tusan och ger en mycket mer nyanserad bild av de intervjuades livsåskådningar än jag trodde. I några av intervjuerna är man inte lika bestämd som Ulvaeus.

Reagerar lite på att man kan vara lika troende ateist och övertygad om att något inte finns som en del tungomålsbabblande frireligiösa är övertygade om motsatsen. Att tro att inte något finns kanske också är att tro. Liksom. Det finner jag intressant och funderar på att lusläsa Ludwigs Om Visshet.

En fråga som humanisternas ordförande ställde till Eva Dahlgren - inbiten humanist eftersom det inte kom något "tecken" från Gud när hon frågade honom - är också tänkvärd: Vad är det för ängel som går igenom rummet egentligen?. Ja, det kan man undra. Och kanske kom det ett tecken då. Vad vet jag. Evas svar minns jag inte, tror dock det finns att beskåda på någon internetsite. Häll på att skriva att svaret inte är så intressant. För Eva är det så klart det. Men frågan är intressantare.

Jag frågar mig vem är det ABBA tackar för musiken? Stickan? Sig själva. På den frågan får vi inget svar.

Tror (!) det är bäst att låta det vara osagt om Gud finns eller inte. Tycker mig se tecken på något sammanbindande, något kärleksband mellan människor. Som man kan kalla Gud. Skäggig gubbe på tron och dömande. Det tror jag inte på. Det undrar jag om något gör längre.

Janne Schaffer, gitarrist av - ursäkta - Guds nåde sade en gång "Musik - det är Gud". Jag undrar om inte det är själva svaret. På det mesta. Och att man ska fokusera på det som förenar i stället för skiljer oss människor åt. Inte så att man ska undvika att tala om det man är oense om, bara konstatera att man ibland är det.

Och så klart njuta av livet.