Självvald ensamhet kan vara ... kan vara ...

alldeles underbar.

Minns inte om jag skrivit om det förut. Men alltså, jag vandrar omkring och undrar först vad man ska dricka. Sedan vilken skiva som ska spelas, sedan om det ska läsas en bok eller läsa artikeln om Alexander Bard i Correns lördagsbilaga.

Det är en sådan kväll när jag vet vad som kommer att hända, plötsligt öppnas dörren och jag - precis som min vän MM också gör - kommer att utbrista:
- Va??? Är du hemma redan???

När jag berättade historien om denna mening för MM så skrattade han igenkännande. Det är alltid så. Man har så mycket man ska företa sig, nu när kan göra Precis Som Man Själv Vill. Ingen vill diskutera en nyupptäckt hemsidas förträfflighet, ingen vill övningsköra, och ingen säger att den eller den musiken är inge' bra.

Man är själv, allena, solokvist, ensam, solitär. Solitär kväll. Det kallar jag dem, så är det, har nog skrivit om dem. Men de är värda så mycket att det lönar sig att skriva igen. Grejjen med mig är nog i och för sig att jag är livrädd för att vara riktigt riktigt ensam. Men solitära kvällar har jag inte något alls emot.

Det blev förresten Lara Fabian, the World...nå't. Den andra skivan med henne med bland annat Adagio är bättre, men men. Den är bra den här med märkte jag precis nu... Vilken bok jag ska läsa, troligen fortsätter jag på inledningen till Guldålder, det kinesiska verket jag beslutat mig för att läsa. Få se, kanske kommer jag bara till de femtio sidorna inledning. Persongalleriet omfattar 421 personer... en mindre lite by. Eller så fortsätter jag på Att resa med Herodotos. Som jag inte läst klart.

Drycken blev Laphroaig. Upptäckte att jag har en enda, solo, allena, ensam flaska Aberlour kvar. Inte bra. Det är favvevirren.