Svor gjorde jag, det ska jag erkänna. Det var liksom ensamt på landet, självvalt ensamt. Och jag såg fram emot att inte göra särskilt mycket innan matlagningen tog vid.
Så ringer telefonen, och ingen nummerpresentation har vi...på landet. Om jag säger så. Men jag är glad att jag svarade, det var en kulturarbetare, en ordets sanna bemärkelse. Vilket samtal, underbart, inget väderprat, inget vardagligt inte ointressant. Utan en inblick om hur konstnärens vardag ter sig och vad som ligger i hans framtid.
Varför han ringde? Till oss alltså? Vi köpte vår tredje tavla av just honom. Har dock inte sett den än, var inte med vid inköpstillfället. Det spelar nu ingen roll, hans tavlor är underbara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Konst är så oerhört personligt. Jag har en väldigt speciell smak och eftersom jag tycker att väggkonst gör så mycket för ett rum så har jag istället helt kala och vita väggar. Jag har inte kunnat bestämma mig; eller rättare sagt: jag har inte haft råd att köpa den konsten jag vill ha.
Men man kan börja i det lilla. Å andra sidan tilltalas jag av kala vita väggar. Det är liksom rent på något vis. Oskrivna blad.
Skicka en kommentar