Vet inte jag berättade det, gör det igen... Krister Henriksson, ja just han, sprang på mig i Stockholm. Bokstavligen. Tror jag berättat det.

Lite underligt att vi hittar biljetter till en föreställning som är i det närmaste utsåld flera veckor senare. Men det var bra. Mycket bra.

Ska nog ta med mig Gregorius på nästa resa som vara en vecka. Över en pöl.

Correns recenscent skriver "I Krister Henrikssons i övrigt lysande gestaltade dialoger blir hon dock bara en lamenterande flickhustru med infantiliserad röst." om Helgas gestaltsering. Om det nu finns ett sådant ord.

Men ska ni eller jag slå upp "lamenterande". Oavsett vad ordet betyder - jag kommer inte att kunna låta bli att slå upp det - så tycker jag Krister Henriksson lyckades gestalta Helga mer än så, en kärlek, i fantasin, möjligen patetisk, hon blev - i mina ögon - inte bara ett "dock". Utan mycket mycket närvarande i allt Doktor Glas gjorde och gör.

Allra högst närvarande som kärlekar är.

Sitter stum. Hemma. Lyssnar av någon anledning jag inte förstår på Miles Davis, en skiva jag "haft" länge länge.

Har kommit hem från Krister Henrikssons framträdande, Doktor Glas. Vilken upplevelse. Det var andlöst tyst i 1 och en halv timme. På konsert och kongress i Linköping. Fantastiskt. Fantastiskt.

Bläddrade lite i Gregorius när jag kom hem, funderar på om man inte måste ta och läsa den. Också.

Vilken föreställning. Vilken man! Vilken publik, den fick INTE oral galvanism som vi säger i familjen, alltså stående ovationer. Linköpingspubliken har en - om du frågar mig - ful ovana att i tid och otid stå upp och applådera för att "Det Ska Nog Vara Så".

Nu applåderade vi ut Krister Henriksson ett fyrtal eller möjligen femtal gånger. Vilken man. Vilken föreställning. Vilken nerv.

Tagen.

Det blev jag idag. Av Doktor Glas gestaltad av Herr Henriksson. Har länge länge tyckt om honom, men jag upptäckte inte denna kärlek till hans skådespeleri; det gjorde sambon. Hon pekade så att säga på honom.

Kramer vs. Kramer.

Såg de sista tio minuterna. Det räcker ibland för att se en film som man tidigare sett.

Sedan tittade jag på de sista tio minuterna på Love Actually. En film jag inte sett, inte hela. Den är bra, det syntes, det är en film för mig. Och samtidigt är det en film för alla kanske, eller så är den en blödig film en film för de som är blödiga.

På landet än. Skönt. Det kommer vitt från himlen. Det kommer en slags snö, lite kall snö, liksom, isig. Fint är det. Hoppas vi kommer hem i morgon, eller så hoppas jag inte att vi gör det...:-)

Västervik, plötsligt var vi en mobiltelefon "rikare". Och faktiskt...lite så kändes det.

Köttfärssåsen puttrar, så ska den göra i två timmar. TVÅ TIMMAR! Osså sparade sambon in på pastan, i stället för en jättegod - som vi kom överrens om att inhandla - köptes en för 9:70.

Suck.

Ibland spar kvinnor på saker man inte ska spara på. Tycker jag. Apropå kvinnor, fiket "Cafe Gården" i Västervik befolkades av just kvinnor. Det finns ett 18-tal platser. 12 av dem var kvinnobesatta. Nära kvinnorna, som var i 45-plusåldern, återfanns kassar.

Lönehelg, så är benämningen inom restaurang- och affärsfolk. Så ock i Västervik.

Vi handlade också goda vinägrar. Hmm, vinägrar. Det måste väl heta så? Dadel och balsamvinäger, trots att jag har lite motvilja mot smaksatta oljor och - nu kommer det igen - vinägrar. Och en fikonvinäger.

För övrigt lyssnades det på spanarna i morse, revirpinkades på tomten. Ja! Det är sant! För vi har vildsvin på tomten, som bökar som tusan, vi har inte sett några än. Gösta, katten, ligger inne och ser morsk ut. Det är lätt att vara katt och morsk när man är inne och vildsvinen är ute.

Husse får kissa revir tänkte väl han, jag hålls inte med slikt.

Kulturrådet borde få sig inte en känga utan en hel skofabrik med kängor. De drar ner för länsmusiken i Sverige, tre procent.

Vilka drabbas tror ni? Jo, ungdomsorkestrarna så klart. Vi, i Sverige, vill tydligen ha unga människor oorganiserade, marginaliserade och inympma en känsla i dem att de minsann inte betyder något. Inte ett dugg, ingen skugga faller över de länsmusikförbund som drar ner.

Någonstans måste det dras ner, sänker man min lön med 3 procent måste jag dra ner. Men jag skulle inte dra ner på att handla en CD-skiva som får mig att känna mig lycklig, tillfreds eller bara varm.

Jag skulle heller inte avstå från att titta på en DVD jag köpte under de glada dagarna när jag hade råd, då min lön var 3 procent högre. Inte heller skulle jag avstå från ett teaterbesök på Cats, jag skulle äta gröt, gröt och vatten till under fyra veckor. Njaa...det kanske jag inte skulle men det är en annan historia.

En anteckning från 24 november 1992

Nu var det ett tag sedan...Det har hänt massor med saker. Kasper har fått en lillasyster, Märta, Hon är åtta veckor nu och väger över 3 kg. Vid födseln vägde hon ju som bekant endast 1840 gr. Men hon växer som tusan.

Kasper är inte så avundsjuk på Märta, han var mera avundsssjuk på att hon tog tid i början, mest då Lottas tid. Då var han lite gnällig och så, annars är han inte det. Senast idag tyckte han att Märta tog lite mycket tid då jag matade henne eftersom Lotta flyttstädade på gamla stället. Vi har inte velat ta dit Kasper, man vet inte vad det väcker för känslor. Liksom.

Häromdagen poppade vi pop corn jag och Kasper, efter det att vi ätit upp dem gick Kasper ut i köket, tog fram en kastrull och ställde den på spisen. pop-pop-pop-pop-pop-pop-pop-pop säger han sedan. Tokfrans.

Nå, det har som vanligt hänt en hel del, men man kommer inte ihåg så mycket, jo visst ja. Kasper klappar och kramar Märta så fort han kommer åt, han har slagit mot henne ett par gånger men då säger vi naturligtvis till. Men han kramar henne mera än slår, om man säger så.

Tror inte det är ett problem, han tycker ju inte om då hon låter mycket, men det gör ju inte jag heller.

Där ser man, detta är ett utdrag från en bok om dottern och sonen. Kommer inte att kunna låta bli att publicera fler. Om dem. Nu 14 och 16.

Nu bloggar jag med Firefox, Internet Explorere tålde inte nya blogger. Som om någon vill veta. Ja, kanske.

Internet när det är som bäst.

Man lägger in ett inlägg i någon nyhetsgrupp.

Efter ett dygn svarar någon. Och så kikar man och kikar man sedan tänker man...hmmm....varför inte prova med Firefox, för att man läst om den bläddraren på sidorna som det hänvisas till när jag frågade. Vips. Fungerar.


Senaste gången jag gjorde så var när hemmaPCn drabbades av ett förbaskat virus. Ett ilsket ett, som inte gick bort. Man fick lov att skriva ut långa åtgärdslistor dra ur internetsladden och sätta datorn i Safe Mode och börja, ja faktiskt, operera.

Ta bort den filen, installera detta program, sedan följ denna lista. Ser du den här filen så gå till punkt 6 INTE 5 då blir det inget bra.

Det lyckades. Den gången också.

Läst klart As You Are, Nils Lindbergs biografi. Hans farbror Oscar, eller kanske Oskar Lindberg är just han. Han bakom Fäbopsalmen. Den fina.

Boken är lite som sades i SvD, "också mötte jag den och sedan så"... Men det gör ingenting. Han är underbar, fångar musiken från Dalarna, och hans hustrumpetare Jan Allan är ju underbart bra.

För att inte tala om hans vurm numera för körmusik i alla former. Shall I compare Thee...står det mycket om i boken. Bland annat att en textrad var försvunnen från något korrektur. Som rättades till sedan.

Det står mycket om Alice Babs i boken. Denna gigant inom jazzen. Underskattad Gigant. Som inte kan hålla sig från att sjunga trots att hon deklarerat att det inte ska sjungas mer.

Men har man fågeln i sig så har man. Det sjungs i tid och otid. Men det är bra, i hennes fall.

Testar att posta ett item.

Via mail. Få se hur det går.

Publiceras det på en gång tro?

 

Underbar taxi-resa med Reza. Han hette så, taxichauffören. Vi åkte från Helsingborg till Lund.

Ja, till Lund. Det kostade två skjortor, i alla fall av märket Gant.

Al Pacino hette bolaget som Reza hade. Han var lik honom. Väldigt. Det var halt på vägen mot Lund, vi hann inte till tåget. Sedan var nästa tåg försenat.

Försenat.

Men vad gör det. Bönan hägrade, dock bestämdes av ressällskap espresso house. Det var fint det med. Men inte som Bönan.

Tittar på ett debattprogram om skolan. På sportlovet. Hoppas de lärare som har sportlov också tittar på det.

Inger Enkvist har skrivit en bok "Uppfostran och utbildning" tror jag den heter. Hon sade också:

Man kan inte utbilda utan att uppfostra, man kan heller inte uppfostra utan att utbilda

I fredags pratade en annan man om skolan, som varit på besök i en rad skolor, och sade att mobbning, utfrysning och annat där skolinspektörerna påstått att så inte är fallet. Skrämmande.

Min ringa, men dock, erfarenhet från skolor i staden jag bor är skrämmande. Det finns en förvånande frånvaro av regler, förvånande många rastvakter som står i klungor och ja, vad gör de? Pratar?

Idag är jag på Orust. Det är fint på Orust.

Körde av olika anledningar in, förbi Stenungsund. Vad med fabriker Azxo har där!
Eller hur de stavar sitt namn. Vinintaget påbjuder ickesurfande efter företagsnamn. Ni vet vilka jag menar.

Aszol. Näöääää.'

DOttern var med. Vi hade det bra. Tvättade bilen. Köpte lite DVD med SHan the man, som inte finns att tillgå. Dotter spelade hip-hop. En del förbaskat bra! Med ett göteborgsgäng. Gitarristen visste vad han gjorde.

Mänskliga figurer. Figure Humaine. Vilket mästerverk! Ju mer man lyssnar på det desto mer såld blir jag. En lek med ord och ton. Ursäkta pekoralen. Liksom. Snart nynnar jag på delar av den.

Men jag är ju inte klok. På en fläck heller.

På vägen hem från Stockholm, eller möjligen Helsinborg bar det inte sig bättre än att jag erbjöd några tjejjer hjälp. Med några väskor som skulle inbaxas på bagagestället i någon vagn.

"Jag hjälper er" sade jag. Jag skulle komma att ångra mig.

Jag håller i väskan medan mina biceps börjar skaka lite lite lätt...damerna debatterar om vilken väska som ska stå var och i vilken ordning. Sammanbitet säger jag vänligt...
"det vore bra om ni kunde bestämma er..."
"det börjar bli lite tungt" fortsätter jag...

Oj! Vi gör så här fastslogs.

Frågade förstås vad i hela friden de hade i väskan.

Bowlingklot...Tre stycken. Eller så.

Tiina, det börjar bli en vana..:-) var på väg att ge henne te från 1:a klass idag.
Avstod...hon såg djupt involverad i kulörta excelark.

Tiina, det börjar bli en vana..:-) var på väg att ge henne te från 1:a klass idag.
Avstod...hon såg djupt involverad i kulörta excelark.

Mupparna kommer till stan - ni minns kanske Jim Hensson - http://www.avenueq.se/. En något fräckare upplaga dock, det är bara närande tror jag. Att skaka om lite.

Ruska runt.

Få något att hända. Kommer att tänka på Tommy Körbergs lilla sång om Likgiltigheten.

Två tjejjer, nyanställde, nyfådda Sony Ericsson telefoner. De tapplade med en. Fick uppfattningen att en av dem tidigare ägt en Sony Ericsson, den andra inte.

Denna min misstänksamhet besannades när den ena sade till den andra, under det att hon pekade mot telefonen.

"Jag har ju haft en Nokia innan, den DÄR är hieroglyfer för mig".

Svårt att hålla mig för. Skratt.