Man får höra om affärer också, det senaste upplägget kallades 33, 33, 33. Undrar vad det är...
Alltså, på tåg, i kupéen. Blandat med "det är störigt, jag hör inte, hallå". Och tre sekunder senare "hallå"...
Och "nu står jag på station, så det kanske går bra"...
Eller "jag åker tåg"...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag älskar att åka tåg. Tar alltid med mig musik, så jag kan låsa in mig i min hörlurevärld och därmed stänga ut allt pladdrande i telefon samt eventuella kontaktsökande personer. Det är frid att åka tåg. En stund för mig själv. En möjlighet att koppla av. Jag kan därför inte någonsin förstå varför man vill prata bort allt det där härliga. Varför ska vi alltid leva med våra mobiler? Vi hinner ju aldrig känna efter om vi ska prata hela tiden.
Ja, jag håller med. Om det ändå sades något väsentligt, men det gör det nästan aldrig. Det är bara "jag är på tåget". Ja. Vad fan...det visste väl sambon redan eller...
Skicka en kommentar