Just detta får mig att tveka.

Det är detta som får mig att tveka. Det kommer bli ett hårt slag mot de som verkligen behöver sin bil, och mot transporter överhuvudtaget. Det går inte att höja, menar jag, bensinskatterna innan man har ett bättre - alltså inte bra - alternativ. Det slår liksom bara tillbaka.

Tråkigt.

Just detta får mig att tveka.

Vulkaner och prinsessor

Vilka tider vi lever i...men man lär sig...

Okey, har ni lärt er säga Äjjafiattlajökull? Jag har just gjort det, men det skedde
på landet...där har man ro att sitta och träna på uttalet. Katla är ju lättare att säga
ifall den nu väljer att spy ut aska. Det får vi ju se, låter som något
som är hämtat ur en Astrid Lindgren-historia, vulkanen i Bröderna Lejonhjärta, eller
en ondskefull figur i samma saga.

Är lite trött på alla vulkanexperter som nu florerar i radion, det är fler och fler tycker
jag de spyr ut med samma intensitet som lavan tycker jag. De säger samma sak, de är lite
fördolt vulkankramare - i den mån man kan krama dessa...men i alla fall. Det hörs på entusiasmen
att de liksom gillar läget, de gillar aska, lava och sprutande magma ur underjorden.

På något vis är det som moder jord säger "bo inte här hörrnini, hitta någon annanstans att bo".

En norsk tjej har haft en affär ihop med Jonas, ett prinsessegemål, undrar stillsamt vilken affär
det var och var den låg. Kanske sålde de skor? Eller mattor. Mattor tror jag.

Kanske kastruller.

Tant Grön - inte en dag för sent

Var på Tant Grön i Västervik i helgen, räkmackorna de har där går inte av för hackor. Snart är det läge att sitta på uteserveringen med. Att bara sitta på Tant Grön är en njutning. Och de som är där verkar tycka detsamma, gäster såväl som personal.

En sann oas i Västervik. Egil var inte på plats, ägaren, han kanske var på en inspirationsresa. De brukar avverkas så här på vårkanten. Hoppas han är tillbaka nästa gång vi är på Tant Grön.

Någon på Vecko-Revyn har också hittat hit. Men det var flera år sedan...

Vid sidan av kylskåpet

har ordmagneterna förpassats. De används då och då för att sätta upp tillfälliga lappar på kylens och frysens framsida. Jag brukar ta en på måfå. Ibland tar jag bara en på måfå, utan att ha en lapp att sätta upp, som en slags ritual.

En ritual jag börjat med är att klippa ur vänners dödsannonser och sätta upp på kylen. Det var dags igen, Sollos lapp skulle upp. Ordet som kom att sättas på Sollos dödsannons var "SPECIELL".

Det är det minsta man kan säga. Han var speciellt glad, Sollo var speciellt inspirerande i allt han företog sig. Han var speciellt tillgiven och fällde aldrig ett ont ord om någon annan person. Alltid lika leende som lyssnande.

Pladask och Glad Påsk

Påsken är en skön helg, inte så mycket måsten tycker jag. Lite äggmåste kanske. Men det piggar ju bara upp. Och det är inte något måste-måste. Man klarar sig utan ägg. Det gör man. Funderar fortfarande på vännen Hans recept dock, med tabasco och så. Hm. Får fundera vidare.

Läser Lönnebos bok i påsk, kommit till andra nyckeln som är "tårarna". Lönnebos sätt att skriva böcker tilltalar mig som gammal SF-räv, det är lite Science-Fictionartat över hans sätt att bjuda in levande och döda kring bordet och tala om livet och nycklar. Boken är läsvärd. Varje sida räknas.

Han lite som en svensk Kahil Gibran tycker jag. När jag tänker efter. Och tänka efter, det ska man. På påsken.

Skolan som vänder ryggen

Inte bara mot det uppenbara offret, utan även förövaren. Det är hemskt att läsa om och jag är glad att jag inte tittade på Uppdrag Granskning igår. Det hade jag inte pallat med tror jag.

Dumheten har som sagt ingen begränsning.

Nagelfarande

I Linköping verkar eget företagande betyda nagelfix och don. Det verkar vara en trend i vår stad just nu att naglar är viktiga. Det är inte många gator i stan som saknar utrustning för tillfixning av naglar just. Märklig trend tycker jag.

Som om alla plötsligt får en iver att fixa till naglar och nagelband. Eller att alla ivriga nyföretagare får samma idé. Samma vecka, eller samma årstid.

Det verkar lite som om marknaden nu är mättad. Eller?

Bättre fly än illa fäkta

Ministern försvarar sig dåligt i artikeln om de nya reglerna.

Om de som ser vardagen höjer ett varningens finger är det nog dags att släpa sig bort från ministerskrivbordet. Och inte framhärda sin ståndpunkt. En enkät till 3 500 personer som möter sjukskrivna människor inom arbetsförmedlingens ram är en rätt tung kritik. Det går inte att bortse ifrån den, även om man väger in ringa eller kanske ingen erfarenhet att möta långtidssjukskrivna personer.

Men det väljer ministern att göra. Pressar liksom igenom beslut, vi har sett det förut. Det går aldrig bra. Aldrig. Varningsklockor är där för att lyssnas på, även om man har en god intention att få folk i arbete. Det går dock inte till vilket pris som helst.

22/6 2008 skrev jag detta..

Det vore väl fint, med en kulturbilaga, inte varje dag. Det tror jag inte redaktionen mäktar med. Men en liten liten kulturbilaga, sisådär 12 sidor. Med annonserna inför helgen som kommer givetvis, artiklarna kunde vara av allehanda slag.

Pallar man inte med att göra en bilaga i veckan, så gör den till en varannanveckas händelse då. Eller en månatlig. Kulturen har som bekant ingen lika fånig som samhällsekonomisk vidrig kvartalskapitalism att ta hänsyn till.Intervju med någon av de utflyttade kulturpersonerna - Winnerbäck, Hoffsten och Olle Persson med flera - eller kanske de inflyttade - läst något om en person i Kisa vars namn jag glömt och skäms över...

Betraktelser över livet som företeelse i smått och stort. Råttan kan ha en liten sida där. Barnen ska vi värna om, det är helt klart. Moster Stina i Boxholm med, vad tänker hon på? Hur ser hennes dag ut? Denna dag som idag som idag som idag.

Kanske någon betraktelse över bildkonsten utsocknes, eller i Kina, varför inte skriva om någon till synes perifer underlig yttring av litteratur som kan vara i vardande.Blandat med recensioner (lär mig aldrig stava till det ordet, orkar inte googla heller...:-) av lokala evenemang, i HELA Östergötland.

En tidningsbilaga att spara, och läsa, i stil med DNs söndagsbilaga, i familjen (51, 58, 17 och 15 år) slåss vi nästan om den bilagan. Nu är vi inte infanteristiskt lagda så slagsmålet låter jag vara en bild över hur åtråvärd den faktiskt är.

En åtråvärd kulturbilaga.

Tänk! Vilket devis för kulturbilagan på en tidning i kommunen där idéer blir verklighet.

============================

Och nu finns den! Inte varje dag, men till helgen kommer en kultur-bilaga med Corren. Så den finns, kultur-bilagan, med tillägget nöje. Som om kultur inte skulle inbegripa just nöje.

Men men...

Man blir matt av att läsa om matteundervisning

Lågstadielärare ska införas igen skriver SvD idag i sin tidning, det visade sig nyss när jag skulle twingla att det var huvudnyheten på nätupplagan. Gott nog, om det är bra eller inte med lågstadielärarnas återkomst låter jag vara osagt.

Däremot tar man sig för sin matematiska panna när det står att läsa om matematikundervisningen på Årstadalsskolan, där lärarna anser att man ska satsa på djupa kunskaper. Som exempel på bra - är nog tanken gissar jag - undervisning i matematik för en 9-10-åring redovisas en matematiklektion. Där har eleverna skapat en fiktiv djurpark av "kräppapper, klarlack, staplar med vattenfärg, tygstumpar och så glasspinnar förstås". De räknar på hur de ska driva den.

Flörtkulepedagogik i sin prydno. Inte underligt att dessa barn kommer till universitetet och inte vet vad 12 gånger 4 är, än mindre vad 25% av 120 kronor är.

Slutklämmen är mest beklämmande, eleverna och läraren får man förmoda, diskuterar vad en tigertämjare kan ha för löneanspråk. Det ämnet benämns inte matematik, det är förhandlingsteknik. Som jag ser det bidrar inte en sådan diskussion till någon djupare matematisk insikt. Möjligen om tigertämjares arbetssituation och borde hänföra sig till samhällskunskapslektionen.

Och igen, vart tog tal-linjen vägen? De lärosalar jag kikat in i under mina år som föräldrar saknar dem. Tal-linjens avsaknad är en totalmiss.

Låt oss hoppas att de så kallade djupa kunskaperna om kräpppapper, klarlack och glasspinnar slängs i soporna, inte i återvinningen. De har gjort sitt i matematikundervisningen. Ordning, reda, multiplikationstabellen och räkna pengar - inte förhandla om hur stor lön tigertämjare ska ha - är väsentligare för en grundläggande matematiskt tanke hos ungdomar och barn.

Man möter änglar ibland

Som sprider ljus. Det är bra, nu när vintermörket håller på att släppa sitt grepp. Oavsett om man tror på änglar eller inte så är de ju en slags sinnebild för ljuset och lugnet.

Ska vandra till caféet och ta en kaffe. Det ska jag göra.

Över nata paradisi

så är det.

Dessa sånger vill jag ska ljuda när jag lämnat jordelivet.

Över skogen över sjön. Den heter inte det, men alla manskorister vet vilken jag menar.

O nata lux. En ny favorit som återfinns på en skiva jag var med på förra året.

Paradisi Gloria. Återigen en ny favorit. Samma skiva. Samma år.

När dessa tre alster ska göras vete fåglarna eller gudarna. Men nu vet ni. Vilka församlingen ska höra.

O skogen Gloria. Eller Över lux i Gloria. Blanda och ge. Men sjunges lämpligen i rad. Vilken rad som helst.

Psalm? Ja. Härlig är jorden.

Lite seg början...

men efter en pratstund med vännen Dennis Ö. En promenad i ett lite kyligt Linköping. Några ljus tände jag i domkyrkan. Sedan var det lite varmare. Kikade igen på den hemlöse i domkyrkan, skulpturen alltså.

Läste lite i nye prästen Stoors bok om multikulturella frågor inom kyrkan.

Kort möte i kyrkan också med intressant samtal om tonårsuppfostran och genusskillnader med GN och MN Givande.

Sedan lite kaffe och inredningsprat. Tusen tack S! Och även då liten pratstund med L och S. Underbart. Värmen började stiga lite. Och nu är den varm. Ska dra mig hemåt, fastnade på en dator på jobbet.

Fri och obunden TV - tre minuters nyheter

I alla fall vid 12-slaget i dag, Juldagen. Tre minuter. Tittar just nu på en mycket bra nyhetsutsändning på en reklamfinansierad kanal. Tror jag, vet inte om TV5 MONDE är reklamfinansierad. Struntar i det gör jag med, nyheterna håller på än, de startade vid pass 13:30.

De visade bilder på påveattacken, poliser som delade ut presenter till de bilförare som inte hade alkohol i blodet (ja, ja, jag vet, det ÄR svår balansgång med uppmuntran kontra straff), de visar reportage över julfirandet över hela världen, reportage från restauranger i någon fransk stad som gav mat till mindre bemedlade. Kort sagt, nyheter, om väsentligheter i världen och livet.

De tre minuternas svensk nyhetsbevakning i bildform jag fick idag för mina licenspengar minns jag inte ens vad de handlade om. Inte ens om jag anstränger mig.

Fortsätter med min johan&nyström-kaffe och hembakt brocc...äsch, cantuccini var det ju.

Kultur på recept

Det finns redan. På försök i två städer. Där ser man. En vitrock i Göteborg har kommit på att det är nyttigt för folk med stressrelaterade sjukdomar eller fibromyalgi. Nyttigt alltså för vissa personer med kultur, måla, gå på museum eller njuta av konserter.

Där ser man. Det som kulturarbetare alltid sagt, kulturen spelar roll. Kulturen behövs, kulturen bidrar till ett friskare samhälle. Så sant som det är sagt.

Linköpings kulturliv drabbas då och då av dårskapsförslag, biblioteksnerdragningen var den senaste. Som motades i grind. Förtjänstfullt av kulturchefen Åsa på Corren, bland andra.

Som ett tidshopp

I Helsingborg, alldeles vid Kärnan på torget hoppade tiden till. En dam hälsar på en farbror, som lyfter på sin keps för att hälsa. Det var som om jag förflyttades till 40-talet. Eller till filmens pilsnervärld.

Det är som om vi glömt bort att faktiskt ordentligt hälsa på varandra. Detta gjorde farbrorn med kepsen, som om tiden stått still.

Och damen.
Hon log.

Har inte många minnen av Karin, min faster

som somnade in i morse.

De är inte många minnena, men de jag har är ljusa. En glad ganska kort kvinna om jag kommer ihåg rätt, med intensiva ögon. Hennes tvillingbror dog för många år sedan.

Karin har somnat in, en avlägsen faster som plötsligt kommer väldigt nära.
Och berör.

Vi dansar en stund på jorden som Cornelius skriver, Karin dans varade i 92 år.

Intentionen är troligen god

Det inbillar jag mig faktiskt att den är med sjukförsäkringen, jag tror inte någon om ont. Meningen

"inte minst för den mediala bild som utmålas av omförsäkringen och andra förändringar"

ger mig fnissattacker. De valda ministrarna kan ju inte att skriva "kvällstidningsjournalistik" eftersom våra svenska största tidningar från höger till vänsterkanten har gjort stora reportage om förändringen. Artiklarna har inte varit odelat positiva. Något måste ju vara lite tokigt, eller har den dynamiska duon mer otur än ni-vet-vem när de tänker...man undrar...

Det slår mig att ministrarna och (r)alliansen i detta fall har en farlig gruppdynamisk trångsynthet. De undanlät att lyssna på egna experter och ibland kan det vara nyttigt att vara lite motvalls. Möjligen - säger möjligen - finns det så kallade smitare eller latmaskar bland de sjukskrivna, de är få om ens några. De som nu möjligen kan kallas smitare har troligen psykiska bekymmer efter långvarig sjukdom i kombination med frånvaro från arbetslivet.

Jag kan inte befria mig från tanken att "genom sig själv känner man andra", den människosyn som präglar detta förslag delar jag inte. Som vore vi svenska folk ett gäng tjuvar, smitare, banditer eller ett gäng sveda-värk-och-bränn-kärringar, SVBK som det stod i journalerna en gång i tiden.

Idag står det kanske fibromyalgi. Tror jag. Men jag vet inte. Ont hade de ju. Vetenskapen går framåt och på denna vetenskapens väg går vi två ministrar till mötes, som vill föra oss tillbaka till stupstocken, ättestupan och andra medeltida straffmetoder.

Försäkringskassans ordförande avgick med dessa ord

- Det som stötte mig mest var det att om man inte lyckats bli frisk inom sex månader så ska man prövas mot hela arbetsmarknaden. Då kan man tvingas säga upp sin anställning för att söka ett annat jobb. [...] Tänker mig in i hur det är att råka ut för en trafikolycka som kräver längre rehabilitering än ett halvår eller en cancersjukdom eller någonting.

GDSGD-faktura

Fick en sådan idag, eller i fredags om det ska vara korrekt. Det ska det ju, i alla fall när det gäller fakturor. Beställde diskmaskinshjul till diskmaskinen för någon månad sedan, på nätet.

Det gick bra.

Efter fyra dagar, helt OK tidsrymd tycker jag faktiskt, ringde en person och sade att han kunde beställa dem. Såväl till över- och underkorgshjul beställdes. Gott nog.

När de anlänt ringde han igen och sade att han kunde svänga förbi med dem. Jag tackade och sade det var ju bra. Sedan frågade jag om de var lätta att montera. Ja, sade han. För annars - och nu kommer det - kostar det väl pengar sade jag.

Jo, svarade han. Och vi har en timmes minimidebitering. Nå, sade jag, provar att montera dem själv. Det lyckades jag med, hade en underkonsult som gjorde det :-).

Nu kom GDSGD-fakturan - Går Det Så Går Det-fakturan det var upptaget 330:- för beställning (?) och leverans av diskmaskinshjul. 1 timmes debitering.

Ringde till faktureringsavdelningen. Var samlad. Och lugn. Under hela samtalet. "Det kostar ju så fort vi åker ut..." försöktes det med. Icke sa Lasse, eller Nicke för den delen. Förklarade att om jag fått reda på att utkörning av diskmaskinshjul kostar 330:- hade jag hämtat dem själv. SÅ KLART.

Sedan när luren var pålagd utbrast jag så grannen hörde det "Är de dumma i hela huvudet?" Men det är väl det de inte är. För en del betalar snällt. GDSGD-faktura.

...det är i mötet det händer.

Så är det. Mellan människor. Inte på TV, inte i radio - eller kanske ja, mer där i så fall för det finns inget visuellt liksom - inte i tidningarna modell kvälls.

Det är i mötet det händer. Mellan människor. Små som stora, tjocka som smala, unga som gamla. Saknar fortfarande den gamla människan på fiket. Fiket. Med stort F. Vart tog hon vägen. Våra stigar har missats. Tänker på henne då och då. Maken gick bort för en tid sedan, och hon är allena.

Men fikar. Det gör hon.

Umgås det gör hon också. Möts. Det görs med. Också. Mötet mellan människor, mötet människor emellan. Emellan oss finns ett liksom ett litet mellanslag. Och det är där det händer, i tomrummet. Eller i "tomrummet". Då sker det något.