"inte minst för den mediala bild som utmålas av omförsäkringen och andra förändringar"
ger mig fnissattacker. De valda ministrarna kan ju inte att skriva "kvällstidningsjournalistik" eftersom våra svenska största tidningar från höger till vänsterkanten har gjort stora reportage om förändringen. Artiklarna har inte varit odelat positiva. Något måste ju vara lite tokigt, eller har den dynamiska duon mer otur än ni-vet-vem när de tänker...man undrar...
Det slår mig att ministrarna och (r)alliansen i detta fall har en farlig gruppdynamisk trångsynthet. De undanlät att lyssna på egna experter och ibland kan det vara nyttigt att vara lite motvalls. Möjligen - säger möjligen - finns det så kallade smitare eller latmaskar bland de sjukskrivna, de är få om ens några. De som nu möjligen kan kallas smitare har troligen psykiska bekymmer efter långvarig sjukdom i kombination med frånvaro från arbetslivet.
Jag kan inte befria mig från tanken att "genom sig själv känner man andra", den människosyn som präglar detta förslag delar jag inte. Som vore vi svenska folk ett gäng tjuvar, smitare, banditer eller ett gäng sveda-värk-och-bränn-kärringar, SVBK som det stod i journalerna en gång i tiden.
Idag står det kanske fibromyalgi. Tror jag. Men jag vet inte. Ont hade de ju. Vetenskapen går framåt och på denna vetenskapens väg går vi två ministrar till mötes, som vill föra oss tillbaka till stupstocken, ättestupan och andra medeltida straffmetoder.
Försäkringskassans ordförande avgick med dessa ord
- Det som stötte mig mest var det att om man inte lyckats bli frisk inom sex månader så ska man prövas mot hela arbetsmarknaden. Då kan man tvingas säga upp sin anställning för att söka ett annat jobb. [...] Tänker mig in i hur det är att råka ut för en trafikolycka som kräver längre rehabilitering än ett halvår eller en cancersjukdom eller någonting.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar