To know what you don't know, is in a sense omniscient

Att veta vad du inte vet, är i någon mening total kunskap. Sagt av en norrman, eller möjligen  dansk. Citatet finns att läsa i min bok "VMS Internals", ditplitad av självaste Ruth Goldberg själv. En av författarna, stolt kikar den fram på bokhyllan, och jag tänker på denna lilla paranta, intelligenta dam från och till under mitt yrkesliv.

Hade den stora förmånen att träffa henne under ett DECUS (Digital Equipment Society User Group)-möte våren 1992.
 

VAST hette gruppen, Vax Alpha Systems Taskforce, Syftet med mötet var att utröna inom vilket marknadssegment alphachippet skulle lanseras först; bordsdatorer, mellanstora datorer, eller bamsedatorer. Givetvis var det ett sådant möte där man skrev på en non-disclosure-blankett.

Med på mötet var förutom lilla jag från Sverige mycket stora Digital-kunder (så kallade "major accounts"), CERN (de hade PDP-11-datorer som stapelvara), Bank of America, etc. Vid hemkomsten till Sverige trumpetade datortidningarna ut att Digitals chip "Alpha" minsann inte fanns att tillgå. Det var en fantasiprodukt sas det.

Jag visste bättre.

Efter VAST-mötet vidtog pilsnerdrickande, cocktailumgåsande och spontana samtal. Efter en del minglande samspråkade jag plötsligt med en liten dam, som visade sig vara just Ruth Goldberg. Vi talade om - ja faktiskt - livet, kärleken och döden, och om hur människan lagrar kunskap, och jag undrade hur hon internaliserade operativsystemet VMS. 

"It's in my body" deklarerade hon.

Sedan berättade hon om en gammal bugg i dubbel-CPU-bestyckade VAX 782-datorn. Gamla garvade tekniker på Digital minns denna bugg. Den bestod i att CPUerna plötsligt gick i otakt, det är inte bra i ett dubbelprocessorsystem. Datorn var inom parentes inte var ämnad för marknaden utan ett internt experiment av Digitals tekniker. Men en säljare råkade yppa att datorn fanns i drift internt och kunderna började ropa efter dessa, för den tiden, kraftfulla datorer. Inte bara det, de beställde den också (!).

Lösningen på de trilskande CPUerna kom över henne när hon åkte omkring i sin bil tillsammans med en av chefsutvecklarna. Hela hennes kropp var uppdelad i två ungefär som de två CPUerna som plötsligt kom i otakt, och sedan skriker hon ut: Jag har lösningen på buggen!

Ett så att säga normal fritidsintresse verkade denna dam inte sysselsätta sig med. Hon ägnade sig åt datorer, skriva böcker om VMS samt buggletande. När jag stillsamt frågade henne vad hon gjorde på sin fritid svarade hon, och det glömmer jag aldrig: "I kind of loooove crash dumps". Munterhet utbröt.

Och jag undrade mellan skrattparoxysmerna: Vad gör du nu då?

Damen plirade med ögonen, lutade sig fram emot mig och viskade: "I got my first Alpha crash dump".

Då visste jag, chippet fanns faktiskt. Det fungerade och producerade till och med små dumpar då och då som Ruth gladeligen satte tänderna i. Tidningarna var ute och cyklade. Det var lite bra det tycker jag. De ska ju inte veta allt.

Samtidigt så var det ju en slags mörkande av något en journalist kommit på spåren.

En vän från förr har avlidit

En gudabenådad violinist.

En estradör och magnifik underhållare på efterfesterna. Och de närvarande hade ofantligt roligt.

En underbar människa att samspråka med.

Han målade ett violinsolo i matteuspassionen så min dåvarande violinspelande sambo grät. Och det stycket i den passionen är än i dag min favorit.

Vila i frid. I ljust minne bevarat.

Mycket på grund av honom.

På SVTPlay finns en film om Bodil Malmsten

Har alltid fascinerats av henne och hennes sätt att skriva. Filmen berättar om hennes liv och det var brokigare än man trott. Trots att hon var, eller blev, folkkär efter ett tag så var det som om hon inte räknades.

Jag mötte henne en gång i ett garage i Stockholm. Glömmer det aldrig det mötet. Det var ett typiskt Bodil Malmsten-svar.

Nu i filmen säger hon - och jag undrar lite i vilken bok det är - "Vi som lever är bara de döda på semester".

Sångrepetition igår med Schnittke och Frank Martins dubbelkörmässa

Båda är bra. De är ju det. Det går till och med att förlika sig med att Schnittke skriver väldigt vacker musik även om vissa passager är svårgenomtränliga...

Igår blev en speciell repkväll. Fick reda på att en körvän avled i onsdags. Just denne körvän skrev en nekrolog om en annan körvän som avled 2017 i augusti. Och just denne nu nyss avlidne körvän hade jag velat prata mer med, det blev inte så.

I nekrologen över Ecke finns underbara formuleringar som "Sin yrkesbana valde Erik Österlöf att förlägga till bankvärlden där han företrädesvis sysslade med att ge människor lån för mödan.", Helt underbart bra formulerat, ett enda vokalbyte och det blixtrar till.

Men också "Han hade en så vacker tenor att även ateister kallade honom en gudabenådad sångare.". Igen en formuleringskonst som är sällan skådad.

Kommer att sakna honom mycket helgen efter midsommar då det borde/kunde vara så att vi skulle setts.

Vila i Frid Sven.