Jag minns faktiskt inte.
Men jag minns mycket väl var jag satt.
Jag satt med ryggen mot Ecke och Björn, det skulle visa sig vara en fantastisk placering. Dels sångligt så klart med dessa giganter rygg mot rygg med mig. Men också rent festmässigt...så klart...
Ecke hade sångförbud (!) från troligtvis välunderrättat läkarhåll och detta förbud bemästrade han genom att skriva på lappar under hela middagen. Med ett stort leende på Eckes läppar distribuerades budskapen till adressaterna genom sångarvännernas försorg.
En lapp minns jag mycket väl, på den stod "Lysande viftat Hasse!!!". Tror där var tre just utropstecken. Lappen syftade på dåvarande dirigenten för LiHkören, Hans Lundgrens förmåga att dirigera.
Under samma middag slår det mig myntades gemensamt uttrycket "vokalensemble" som betyg av ett gyckel där just endast vokaler hördes...
Kunde Ecke hålla på sångförbudet genom hela kvällen? Så klart inte...i slutet av kvällen sjöng han också i delar av sångerna på det sätt endast Ecke kan sjunga.
Ofantligt vackert.
Hvem är, som ej vår broder mins,
fastän hans skugga mer ej fins?
Fastän hans valdthorn tystnat har,
är skogens genljud ändå qvar.
Än Floras fåglaskara
skall ömt hans spel förklara.
Än jägarn vid sin snara
skall på sina pipa svara,
hur, i bland Orfei söner
af Bachus krönt så sköner,
han utan like var.
Inlägg
3 kommentarer:
Den 19 februari 1983 gav Lihkören spexet Orpheus på Södra teatern och därefter var det sittning på Singsing. Tror jag. ;)
Jag minns också festen i Sing Sing mycket väl, och Eckes lappar. Jag fick ju sedermera förmånen att vara stämkamrat med Ecke i Stockholms Studentsångare under flera år. Han hade en professionellt bra röst och var en härlig kille.
Tack! 1983.
Måste varit roligt Bosse!
Skicka en kommentar