Jag minns det som igår...

jag satt på Amalfi. Nybliven pappa. Stolt liksom över att mina spermier liksom dög.

Minns också när vi skulle flytta dit vi bor nu, gick i området och kände in det. Kändes bra.

Drar mig till minnes när jag skulle flytta från metropolen Rättvik till Linköping. Mamma vinkade från Rättviks omgivning. Hon och jag.

Att dra vidare, att flytta från sina rötter, det kostar på. Inte bara för den som sliter upp - med outsäglig och vederhäftig rätta - rötterna. Minst för den tror jag. Mest för den, kostar det på, för den eller de som står kvar. Och tittar.