Lagar mat - broccolisoppa

Nästan varje gång jag lagar mat tänker jag på pappa och mamma. Pappa var kock, mamma med. Slår det mig. De gav mig grunderna, vit sås, brun sås, korv stroganoff, pannbiff, (trippel)panerad rödspätta, potatismos, steka kött - varmt!, fisk - inte så varmt!, mjölkens beskaffenhet - den bränner lätt, vattenbaserade såser - bränner inte så lätt, toppredning - gaffelblandat smör och mjöl i något som ska redas, köttfärssås, sött, salt, beskt - i någon mån.

Och detta innan det fanns chili, olivolja, pilgrimsmusslor, sushi, auberginer, zuccini, sardeller och sådant. Jag tvekar inte att göra Oxfilé Provencale, inte heller rödspätta, eller testa något nytt. Det är som om grunderna är intrisikala - om det är ett ord... - på ett sätt jag inte tror andra har dem.

Tänker på mamma och pappa nästan varje gång jag lagar mat. De gav mig något bra att stå på. En matgrund. Och en orädsla, minns när pappa hade i två matskedar - eller så - i en såskastrull. Då pratar vi om en restaurangsåskastrull på sisådär tio liter... och han sade tja, det blir nog bra. Och gud så god den såsen var sedan. Den var till fläskkotlett. Paprika, hade inte pappa eller mamma på kotletterna. Det har Lotta lärt mig.