Julen har varit här, nu kommer julefriden

På riktigt kommer den faktiskt efter julen tycker jag nog. Det är nu man riktigt ordentligt kan sitta ner, ta en espresso, läsa Sven-Eric Liedmans bok Ett oändligt äventyr. En bok som jag för övrigt borde sett när den kom men framförallt läst, den handlar om kunskap och dagens så kallade kunskapssamhälle. Ett ämne som låg - för tio år sedan - och ligger mig varmt om hjärtat.

Eller ska man skriva hjärnan, varmt om hjärnan...

Julfriden innebör också att man kan lyssna på nyinförskaffad skiva, ryska vespers som sjungs av King's College Choir, kungliga gymnasiekören. Kanske. Har aldrig begripit mig på dedära olika skoltypernas motsvarighet på svenska. Den kunskapen besitter jag inte.

Att veta och att kunna skiljer tyskan på lär mig Liedman. Samma sak gäller inom franska språket. Det är alltså skillnad på att veta en väg och kunna en väg. Det senare uttryckssättet innebär att man gått vägen själv, och kan den alltså. Att veta vägen innebär att man tillskansat sig redovisad kunskap om vägen via en karta.

Fridens liljor på er.