Gott Nytt År!

Det kommer med storm. Det nya året. I alla fall i norrlan.d.

Oj, punkter som kommer på olika ställenoch mellanslag som inte är därdeska. Det är inte ett bra tecken. Eller täcken.

Ljugarbänken sista sittningen för året

Den skedde idag, var den finns låter jag vara osagt.

Det finns en ljugarbänk i stan - Linkeboda - där ett gäng sitter ute då och då. Olika antal, men totalt kanske 8-10 personer men inte samtidigt sittande, utan 4-5 personer mestadels, understundom 7-8 personer.

Filosoferande, ljugande, avhandlande, bollande, dialogiserande och samtalande om ämnen som faschinerar. Idag var det andra världskriget - lärde mig en hel del jag inte visste om detta krig, och att det "snart vänder" syftandes på att det går mot mörkare tider om sex månader, sisådär...

Ja, det var lite kallt. Det var det.

Telefonins historia

Ett kort program om telfonins historia, tänk vad man lär sig! 1881 öppnade den första telefonstationen i Köpenhamn, det kostade en avsevärd del av årslönen att ha telefon. Det var 28 personer som hade abonnemang på den första stationen. Senare kom även Helsingör med i nätet. Banker, affärsmän och någon till hade detta dåtidens nymodighet för kommunikation.

Det betyder ju, slår det mig, att dessa 28 talade enbart sinsemellan i ett antal år. Fördelen - som det sades i programmet - med Helsingörsstationen var att affärsmännen kunde sköta sina affärer i staden medan familjen var på nordkusten och förlustade sig.

Senare sändes telefoninstruktionsprogram på TV (!) hur man skulle göra vid telefonerande.

År 2004 gick antalet mobila abonnemang förbi de fasta, och programmet påstod att om 5-10 år finns inga fasta telefoner.

Jag undrar det jag. Det finns väl fortfarande ett behov att ringa till en plats? Eller gör det inte det? Har platsen liksom försvunnit och vi är endast personinriktade på ett sätt som världen inte tidigare skådat. Att ringa "Hem" eller till "jobbet" kanske kommer att tyna bort.
Men jag undrar jag.

Att ringa till en affär, till biblioteket eller simhallen torde väl inte minska. Men man vet aldrig. Öppettiderna konsulterar jag numera via nätet. Då undrar man om det finns andra skäl att ringa till banken - som inte är en plats längre utan en funktion - eller till någon annan plats.

För sällan

Man träffar en del vänner för sällan. Det gör man, och ändå så sitter man i soffan lite så där overksam och inte ser till att träffa dem.

Igår träffade jag ett par tre-fyra vänner som jag ser för sällan. Visst, ibland ses vi, men inte så där liksom länge och intensivt. Är inte mycket för nyårslöften men nästa år ska bli vännernas år. Det har jag bestämt.

Jag fyller kortlek då. Bara en sådan sak. UTAN JOKRAR! :-)

Pedagogiker betyder ordagrant ledsagare som följer barnen. Slaven som följde barnen till och från hemmet i grekland hette så.

Julen har varit här, nu kommer julefriden

På riktigt kommer den faktiskt efter julen tycker jag nog. Det är nu man riktigt ordentligt kan sitta ner, ta en espresso, läsa Sven-Eric Liedmans bok Ett oändligt äventyr. En bok som jag för övrigt borde sett när den kom men framförallt läst, den handlar om kunskap och dagens så kallade kunskapssamhälle. Ett ämne som låg - för tio år sedan - och ligger mig varmt om hjärtat.

Eller ska man skriva hjärnan, varmt om hjärnan...

Julfriden innebör också att man kan lyssna på nyinförskaffad skiva, ryska vespers som sjungs av King's College Choir, kungliga gymnasiekören. Kanske. Har aldrig begripit mig på dedära olika skoltypernas motsvarighet på svenska. Den kunskapen besitter jag inte.

Att veta och att kunna skiljer tyskan på lär mig Liedman. Samma sak gäller inom franska språket. Det är alltså skillnad på att veta en väg och kunna en väg. Det senare uttryckssättet innebär att man gått vägen själv, och kan den alltså. Att veta vägen innebär att man tillskansat sig redovisad kunskap om vägen via en karta.

Fridens liljor på er.

Julen är här

Mezzo - favvokanalen på TV - visade Tosca häromdagen. Underbart bra. Köpt lite böcker och sedan har jag...nä...vänta nu...sonen och dottern läser kanske detta. Så det får bli sedan.

Revbenspjällen är i ugnen, jag är på väg till fika med kompis. Det är som det ska vara. Man borde, som en annan vän gör, fundera lite över mål och mening. Det är sunt att ha ett slags bokslut. Nyttigt att reflektera.

Kontaminasammanblandningar

Nu kom volaker och konsontanterna på plast.

Skrev jag nyss. I ett fora.

Hjärta och hjärna

Så lika de orden är. Lärde jag mig idag av Daniel Tammet, som har Aspergers syndrom.

I tisdags lärde jag mig av Bodil Jönsson att de med Aspergers syndrom tidigare i skolan var frökens favorit. Han, eller hon, kunde ju så mycket. Och hade alla rätt på nästan allting. Pluggis.

Daniel Tammet sade också, vilket inte förvånade mig men Malou, att det var roligt att träffa Kim - mannen som är råmodell för Rainman - för att han har sådant hjärta. Vi vanliga dödliga ser inte hjärtat lärde han Malou.

Och påpekade att hjärta och hjärna är ju nästan samma ord. Tänk att det ska ta nästan 50 år innan jag fattade det...är svensktoppsskadad, hjärta - smärta, hjärna - gärna. Ingen annan koppling.

De rena smakernas kväll

Läste en blogg, minns inte vilken, men jag tror och hoppas att jag lade till den här till vänster. Den utmålade wasabi som japans ketchup. Vad sorligt om det är så, och samtidigt innerst innerst inne så känner jag att det faktiskt är så.

De rena smakerna av lac på ris. Den rena smaken. Av produkten, råvaran. Den har vi glömt i ketchuplandet Sverige. Ingen italienare har ketchup på pasta för att det "ska smaka".

Just nu stekte jag pancetta för att lägga som grund i en jordärtskockssoppa. Guuuud så gott att bara äta pancettan! Med liten zipp vitt vin. Alltså. Det är nära kulinarhimmelen.

De rena smakerna. Dit vill jag komma. Inget annat. Nakne kocken avklädd liksom.

FRA-lagen verkar fin i Danmark - grannlandet

Snart kommer väl någon och påstår att vår avstängda stationära dator fildelat. Det skulle inte förvåna mig. Antipiratgruppen i Danmark har ändrat sig, den som står för IP-adressen är inte ansvarig. Skadeståndskraven (från 100 000 DKK till 1,1 miljoner DKK) är för höga.

Och det viktigaste är att få stopp på den olagliga fildelningen säger de. Ingen vet om den ökat eller minskat. Antipiratgruppen avstod från kraven när en dansk familj meddelade att de inte haft datorn på ens under den tid som de påstår.

Beatrice Ask bedyrar att det inte kommer att hända i Sverige. Vi får väl se. Vi får väl se. Ska vi slå vad?

Det finns en månads respit tydligen där man som brottsoffer inte har en aning om att man är under lupp. Då kan det utföras en fysisk husrannsakan! Helt otroligt. Borde inte artisterna ägna sig åt att skriva musik, böcker och utforma konstverk i stället för att jaga de få, faktiskt tror jag det är få, som lyssnar olagligt på dem?

Är det stöld så är det straffrätt som gäller och inte civilrätt. Det lärde jag mig idag, det är ofattbart faktiskt. Om man talar om stöld i debatten innan så tror man ju att det är straffrätt och man har rätt till ett ombud. Men icke.

Intressant TV-debatt om fildelning

Just nu på TV.
Alexander Bard är på bardikaden, förlåt barikaden. Men fäktar illa mot förespråkaren för Creative Commons.

Förespråkare finns också för att skivbranschen borde ta bort ordet skiv i sin beskrivning, så att säga... Direktörerna som äter gåslever till frukost - till skillnad från kreatörerna - vill så klart ha kvar skivan, och nedladdningsrätter och gud vet vad. Medan kreatörerna vill bara leva på sin kreativitet. Men den inrymmer inte marknadslösningar, i så fall hade inte skivbranschen funnits som mellanhand från början.

Då hade musiker och kompositörer hittat på något annat sätt.

Landet, Lundgrens fänkål och öl

Ja, det är en vana, en bra vana att göra Lundgrens fänkål som lite tilltugg eller förtugg innan själva maten lagas.

Den senare är idag kyckling som marinerat på vägen hit. I plastpåse och ingefära och salt och peppar och honung och tja...Kycklingen var liksom i kylen när jag kom hem, och då slog det mig: tusan också...jag skulle varit hemma och ätit risotto och kyckling idag. Det glömde jag totalt bort.

Den kommer till nytta snart.

Samuels Winter blev det, och Kilkenny. Gott.

Inspektion i morgon av hussvamp.

Nyåret närmar sig.

Amuse bouche är det dags för, och vi har den termen för granite. Mellan rätterna på nyåret har vi granite. Gott. Werner von Vögelis är enklast...eller om det är Tore Wretmans...minns faktiskt inte.

2 dl Champagne
1,5 dl Socker
1,5 dl Vatten

Nu försöker jag tyda resten av min lapp, som skrevs för några år sedan. Där står "kall sockerlag ägg okokt i me' C, tilll ägget stiger och"

Sedan står det inget mer. Men alltså...ägg? Hmmm...sockerlagen är ju vätskorna ovan. Det förstår jag...men sedan liksom...får kolla vidare. Minns i vilken bok det var faktiskt. Det går nog inte att finna den misstänker jag.

Hoppas jag har en notering som är mer utförlig.

Sitter och ler, det är en av de där kvällarna...

Inte endast för att jag zippar på ett glas med 2 cl Scapa. Utan för att jag varit på en konsert med en god vän och LiHören. Den förre sjöng vackert och de senare likaså.

Det är livgivande för den urfattiga själen att lyssna på levande musik. Det är det. De sjöng i diverse konstellationer. Och att det fanns ett brassband som medverkande gjorde inte saken mindre minnesvärd. Sedan träffade jag en massa nya och gamla vänner. Som berörde.

Att beröras är bortglömt i dagens och framförallt i denna tids Sverige. Det är som om det inte liksom räknas. Men den fjärde konserten i ordningen som gavs visar på motsatsen. Jag hade förmånen - som jag inte betraktade som sådan i början - att sitta på sidan, på långsidan i kyrkan.

Då kunde man studera publiken. Och sångarna bakifrån när de uppförde en sång ståendes längs långsidorna (tautologi?) och liksom lite lite lite störas av det. Men snarare av att inte vara Med. Utan Utanför.

Utanförskapet har fått sig en törn läste jag i tidningen förresten. Det är inte en dag för sent.

Om ni frågar mig.

Men idag var det innanförskap som heter duga. Underbart duga.

Ralliansen visar sitt IT-intresse

FRA-lagen innebär avsevärda ökningar för internet. Dessa ökade kostnader kommer att läggas på hushållen!

Jag menar, nu får det vara nog.