Lycka på landet

Att komma till landet efter en långfärds resa mot nattlig ro och lugn.
En lisa för själen.

En lisa. Har Lisa en lisa för själen. Det tror jag.

En lisa för själen är så enkelt som att hitta en redan kall Kilkenny i kylen.

Idag kom ett nytt barn till världen - igår ser jag på klockan - en Isak tror jag. Det verkar så, men det visar ju sig. Ett oskrivet blad, en Alldeles Ny Människa.

I en annan del av min vänkrets finns en konstnär som har 180 kronor kvar på banken. Och det är inte bra. Men målandet har startat. Jag vill göra något. Ska göra något.

Ute i hörnet återfinns en tredje vän, som kämpar för Livet. På vägen från Helsingborg till Landet knäppte jag radion på P2, en direktsändning av Förklädd Gud pågick. Lyssnade intensivt, förbi Sävsjö, upp mot Eksjö. Förbi Brudbadet.

Brudbadet.

Förlädd Gud är för evigt förknippad med just denne vän, som kämpar för livet. Tankarna gick till honom under hela Förklädd Gud. Inte odelat, det ska villigt erkännas, hade en väg att hålla, tankarna gav sig så klart iväg runt detta nav av kämpande.

För Liv.

En slags pånyttfödd neonatalism, eller prematurism. Vaddå Neonatal, det måste väl betyda pånyttfödd. Fattar noll, "On faites Googlez"...:-)

Tumba runt på 90 minuter - tänk vad man lär sig på en vandring

Internetsnubblade över ett underbart inlägg, som reflekterade över livet, kärleken och kanske även döden. Men den känns avlägsen i detta inlägg. Kolla in, om ni orkar.

Jag tycker om ökningen av självbilden, och reflektionen som liksom går ut på "Fan vad jag är bra". För det är man ju. Unik. Och bra. En vän säger till mig "Du ska vara bäst på att vara just Lasse, det är liksom din uppgift, och jag ska vara bäst på att vara Fingal". Kan vi kalla honom, så bryter jag inte mot personuppgiftslagen.

Akta er för funmobile - skydda era barn från dem

Det ser ut som något som är gratis.

Men de jävla giriga svinen tar 45:- i veckan. JA I VECKAN från mobilabonnemanget.

De är mer än svin, fick en hänvisning till en sida från en kontakt i MSN som var offline. DET vet jag.

Så anlita inte se.funmobile.com. Funderar på att kontakta Telia och andra operatörer för att se om det går att få reda på vilka det är. Det är troligast så att det är vanligt att minderåriga beställer. Det är inte lagligt i Sverige att knyta avtal med människor som är under arton år.

Supporten har nummer 08-52500807. Det är dit man ringer, och man ska inte ge upp.

Sisdär en 22 000 kronor har de fått ihop.

Som stöd till fildelaren. Man kan stödja på http://fildelaren.phpnet.us/ om man vill.

Lite märkligt detta, jag har precis startat min chilirec-bandspelare. Som spelar in musik från 152 (om man vill, jag valde bara några) radiokanaler. Det finns ännu ingen statistik, och jag kan bara lyssna på de låtar (eller verk för P2 SR finns med) som spelades in senast.

Men just nu är det 96 357 stycken inspelade. Vari ligger skillnaden på fildelaren från Linköping och min lagringsplats på nätet på www.chilirec.com? Det förstår inte jag.

Chilirec är lagligt. Det stod att läsa i något nummer av Computer Sweden. Frågar mig lite oroligt vad chilirec tjänar sina pengar på. Eller får sina pengar från.

Matt 6:6-7 eller är det 6:7-8?

Ja, jag vet inte. Men söker man så finner man, spännande artiklar om kultur på Corren. Till och med där.

En del av hemligheten tror jag ligger i att ta det varligt

En vardaglig varlighet skulle lösa de flesta av samhällets ökande bekymmer och problem. Kanske till och med kriser. En del av de egen och mellan-mänskliga bekymren blir ju personliga eller samhällskroppsliga kriser.

Idag såg jag hur man tar sitt barn till skolan. Man vandrar. Personen jag råkade se är en gammal vän, som har - som man säger - ett ansvarsfyllt arbete. Men det fanns ingen stress, ingen jäkt, ingenting annat än vandringen med sonen till skolan. Som strax börjar.

Det fanns tillfällen under våra barns uppväxt när jag ringde till skolan och sa "sonen kommer sent idag, det var mitt fel, jag försov mig". Sanningen var en annan: vi hade ett utvecklande samtal, en dialog om något som mest han och kanske jag tyckte var väsentligt.

Drar mig i dagarna just till minnes när han på pubertalt vis grät mot axeln, alldeles innan han skulle åka till skolan. Han hulkade, tårarna strömmade. Han var så himla misslyckad, tyckte han, och säkert några av lärarna (min gympalärare trodde nog inte jag skulle regelbundet springa 1 mil två gånger i veckan - eh...det var så under en period av mitt liv) och allt var Skit. Då får man komma för sent.

Kvinnan med förstaårseleven jag betittade imorse kommer inte för sent med sin son till skolan.

Jag ser det så att det finns en del trösklar vi ska över, övergången in i en annan fas av livet kräver vägledning. Ungdomar idag saknar i stor utsträckning den vägledningen och de söker ivrigt. Inte så att skolan eller deras familj är "dåliga" på något vis.

Det gemensamma har på något vis försvunnit: det gemesamma ansvaret för barnen, det gemensamma ansvaret för planeten (lurigt för det är nytt nytt nytt). Att dela på det gemensamma är också svårt, försök traska som folk på Linköpings trottoar. Det är lite "undan jag ska fram"-attityd från mötande med eller utan barnvagn, med eller utan ledande cykel, med eller utan rullator.

Lo Kauppi

Jag vet inte varför jag fastnat för henne, köpte nyss hennes bok. Bergsprängardottern som exploderade. Den är bra. Den är bra. Den är unik, som alla böcker, men den här flyter på. Trots talspråksformen, den fungerar.

Jag kastas in i denna människas liv. En dokumentärroman, som det står som presenation. Läser lite av vad hon skrivit mer om.

Det är tänkvärt och klokt.
Mycket klokt. Detta är, eller har blivit trots sin uppväxt - det låter så dumt att skriva så men i alla fall - en mycket stark kvinna.
För att hon tvingades till det, antar jag.

Jag tror dock hon varit stark i alla fall, utan sin bakgrund. Det får vi inte veta. Inte Lo heller, och jag tror hon struntar i vilket. Hon är den hon är, och jag tycker hon verkar fantastisk.

Spela in från radio, webbradio alltså.

Ni har kanske läst om www.chilirec.com, man startar liksom sin egen Revox A77 (hette de väl?) rullbandspelare och spelar in de webb-radiokanaler du vill. Efter ett eller två dygn så finns en del musik.

Startade just min rullbandspelare. På några kanaler. På två minuter har det spelats in 23 musikstycken. Säger då det. Medan jag skrev den meningen "Säger då det" blev det 26.

Spännande. Och legalt. Musikbranchen...vad säger ni nu då? Strömning av myspace-nyskriven musik kommer säkert också. Om vi väntar lite. Då är det plötsligt de som smart distribuerar musiken på nätet som är vinnarna. Tusan vet hur chilirec räknar ihop det. Annonser och sökmönster som vanligt kanske när det gäller nätet.

I väntan på högmässosjungning

Gösta - katten - springer upp i ett träd och den champagnefärgade katten utan namn kutar efter. Alltså, han har ju säkert ett namn, men vi vet det inte. Man ska minnas sin T.S. Eliot. Tre namn...har ju katterna, det tredje finner vi aldrig ut, det andra möjligen.
Tycker nog att vi borde hitta ett första namn på den champagnefärgade katten, det senare är ju så långt att säga och skriva. Men fint. Skumpa kan han ju inte heta. Väl? Nä.

Väl upp i trädet står Bubbel (njaaa...inte bra det heller...) nere på marken och kikar upp mot Gösta. Det verkar som om Gösta hittat sin metod för att ställa till lite trubbel för Lanson (Nu börjar vi närma oss pudelns, eller snarare kattens kärna) för Lanson når inte liksom upp. Till Gösta. Då gör Lanson som katter plägar göra.

Han går.
Ser ut lite så där som om det regnar, och lite nästan som "jag jagade inte dig alls". "Sitt du där uppe". "Jag går".

Det tar någon minut, sedan återfinner jag Gösta i trädet, och då hinner Lanson upp efter. Gösta petar till liten aning med tassen och Lanson trillar ner, man kunde säga att korken går ur Lanson. Men de leker numera med varandra, förut tror jag Lanson påverkade Gösta mer, Gösta kom hem tilltufsad och dan. Kanske för att han varit med Lanson.

Dessa namn ställer till det i huvudet, i alla fall på mig, det låter som om värdshusherren Gösta druckit Lanson och blitt på pickalurven. Kanske någon kattmadam i närheten som ser Gösta utbrister "Han brukar sitta på värdshuset, mor, jag har sett 'en förr".

Han sitter på värdshuset, mor!

vardshus
Originally uploaded by linlasj

Jag har sett honom förr.

Så utbrast den kringunderhållning som fanns runt ostindienfararen. Den var i Norrköping idag, och igår. Sonen betittade ankomsten. Pampigt.
Fint.

Folkfest. God mat, snabb mat från Papa Grappas utsända gäng. Strömming på hårt bröd, underbara hemlagade (typ) hamburgare. Som när mat är som bäst. Bravo Pappa Grappa! Norrköping lockar. Det ska erkännas. Infarten med allen på norra promenaden är Pampig. Så pampigt blir inte Linköping alla översiktsplaner till trots.

Det tror inte jag i alla fall.

Någon annan ur kringunderhållningen sade till en man som upplyste henne om att man kunde handla hamburgare där borta. Och pekade.
"Eh, vad?" kom det rappa svaret. Underbar rollinlevelse. Det var nästan behållningen till slut. Skeppet stod ju där det stod, eller vaggade snarare där det vaggade. Men ståtligt.
Fint.

Värdigt den staden som nog ligger på plats tre och en halv.

Underlig akustisk effekt

Och faktiskt inget störmoment. Underligt nog, men men, jag kan arbeta med musik på så jag är van. Arbetar ibland bättre med musik på.

Just nu lyssnar dottern på något dunk dunk uppe på andra våningen. Dessa trummor passade faktiskt in på Haydens Skapelsen som snurrar på CD-spelaren på undervåningen.

Man börjar bli van att höra klassisk musik insprängd på vissa ställen...


Hälsningar
Lasse Sjöström

Fagotter och oboer spelar Mozart

DET är kul. Bra ide med sida på myspace för samarbete mellan musikskolor!

Lyssna på mozart. Carmen var lite skakig, men vem blir inte det av Carmen...

Vet inte var jag ska börja...

Så jag börjar bara.

De unga tu är ute och vandrar. Jag lyssnar på lugn musik, och sitter och funderar. På mycket. De unga tus ögon strålar ikapp. Och så klart, när jag äntligen fått fart på den "långsamma" länken så hör jag dem komma vandrades uppe där vid korsningen.

Som förresten inte är en korsning. Det bara lät bättre.

Gräset blev inte klippt, staketet på altanen blev inte lagat, veden är inte kluven. Men det gööööööööör ingenting. De unga tu strålar ikapp, det Lyser i ögonen på dem. Solen skiner, de hade bestämt att den skulle göra det, så i morse kom den. Här vid kusten, vid sex-tiden smet den upp och väckte mig först. Sedan de två, efter en tinmme.

Jag eldade. Ved. Som redan var kluven, jag är inte kluven, inte inför deras kärlek. Och jag tänker endast karpa på diemet, fånga dagen. Deras dag, lägger mig i så lite jag kan. Lagat mat, arbetat lite. Lagom så där.

Jag började bara, och nu vet jag inte var jag ska sluta, så jag slutar bara. Bara så där. Som en dag som snart är fångad. Och i morgon gryr en ny dag.

Såvitt jag vet. Men det vet ingen, och vad är då viktigast? Att veden var kluven, eller gräset klippt eller ett lagat staket.

Eller att beskåda glittret i deras ögonpar.

Jag vet svaret. Vet du?

Utanförskap på agendan

Det är kväll, alliansens tjänsteman på statistiksektionen
sittar och pratar över en öl. Det är några månader efter
valsegern.

"God öl" ropar Kalle till statistikarkitekten Björn, en 25-årig tjänsteman som oftast tillbringar sina kvällar på Stureplans uteserveringar. Björn älskar att jonglera med siffror, men ikväll är han lite purken och sur, Björn, han vill inte vara på efterfest på statistiksektionen. Han vill inte vara där. Han vill till Stureplan. Att de reste till england bryr inte Björn sig om. Usch och fy.

Kalle däremot dribblar med ord i stället för siffror, stojjar och leker med dem. Upp med dem i luften få se vad som kommer ner. En gång kastade han upp städerska, och ner trillade hygientekniker.

"Hur sjutton gör vi med vår strategi om utanförskap, den är ju inte så stor som vi vill att den ska vara" brummande Kalle. Han tänkte och tänkte, och plötsligt kom han på det:

Vi skapar utanförskap. Vi låter det som är innanför krympa, då blir ju det som är utanför mer utanför.

"Briljant!" ropar Björn. Vi definierar de som är hemma för förkylningsbesvär som varandes utanför. Att svenska folket inte betraktar sig som särskilt utanför vid förkylningar brydde de sig inte om.

Om man inte kommer på hockeymatchen då är man också utanför, sa Björn.
Ja, sa Kalle, men inte särskilt länge, så det kan vi inte ta, men kanske ändå.

Oppositionen! Den är ju utanför, utanför maktens staket. De kan vara med i statistiken. Sedan tar vi bort dem, från statistiken alltså. Det borde gå.

De tågade hem mycket mer muntra än tidigare, de kände sig inte alls utanför. Trots att de gick ut från puben. De tillhör den inre kretsen, och de var till freds med att
ha uträttat så Viktigt Arbete på Puben.

Ytterligare hänryckning uppskjuten

Denna dag påminns man om dårskapen i att ta bort annandag pingst. Det kommer att växa upp en generation som knappt vet vad hänryckningens tid innebär, varesig praktiskt eller bibliskt. Andelen bröllop har nog minskat denna helg gissar jag, det är ju inte längre en långhelg. En speciell långhelg där en måndag alltid var ledig.

Det är som om pingsten inte finns. Det är som om man säger "ja visst ja, det är pingstaftonen idag". "Jo visst är det". Sedan deppar man lite, för att man måste arbeta på måndag.

Vi får väl hänryckas någon annan dag än just denna helg vi kallade pingstens annandag.

Har inte tittat på Klass 9A

Nu tittar jag på delar av det sista programmet.

Hemligheten med deras lyft tror jag ligger i Tovas kommentar. "Det fanns ingen innan som trodde på mig, som trodde att jag kunde lyfta mina betyg".

Stämpeln var borta, det kände hon, när de nya lärarna klev in.

Den läraren, som troligen är av grekisk härkomst, har en lyster i ögonen som jag sällan sett i ögonen på våra barns lärare. Ett engagemang, troligen för livet, ämnet och människor. Eller människor, livet och ämnet snarare.

Klostergatan 8-12 ett mecka för p-vakter

Fick en parkeringsbot idag, eller en kontrollavgift som det heter. Var inte ensam om att få den, flera bilar hade fått den inklusive en som med sin handikappsskylt ställt sig bakom den redan upptagna handikapp-parkeringen. Var har de tänkt att att han eller hon ska stå?

Klostergatan i Linköping kl 8-12 är ett mecka för p-vakter, de har interna tävlingar just där. Tro mig. Kommer man från gatan-som-går-förbi den-äldsta-te-butiken i stan kör man ner på en smal gata. Kommer man där och svänger tvärt vänster på Klostergatan ser man inte ens skylten med ett försmädligt tillägg som någon listig person hittat på "Lastplats 8-12". Han har säkert fått ett kommunalt pris för den skylten.

Ingen markering (LASTPLATS) i gatan finns, som brukligt, att det är lastplats. Möjligen för att det är just tidsbegränsad lastplats.

Ja, ja, man ska kontrollera skyltarna. Jag vet det. Detta är ett troligen nytt tillägg som jag inte uppmärksammade.

Någon gång, när jag är ledig...nä förresten, jag ska ta mig ledigt och sedan ska jag ställa mig där en förmiddag (men parkera någon annanstans) och meddela de som tänker ställa sig där att det faktiskt är lastplats just den här tiden.

Om så bara för att förstöra tävlingen som pågår mellan 8-12 vardagar på Klostergatan. För tävling de har p-vakterna, handikappbilar ger säkert 10 poäng, medans andra ger bara 1 poäng.

TheTwo

TheTwo
Originally uploaded by linlasj

Dessa tavlor är gjorda av Anders Hultman. Underbara franska bilder med luberonbergen i bakgrunden.

Den högra är vunnen.

Den vänstra är köpt.

Den högra heter "deux baguettes", två baguetter.

Den vänstra heter "deux bouteilles", två flaskor.

Ska de på samma fest? Är de inte alls vid samma tidpunkt? Har de faktiskte bestämt träff och ska på pic-nic? Eller har de inte med varandra alls att göra, Jean och Marie. Eller vad de heter... Jacqueline och Jacque. Kanske.

Nå. Fina är de.

Nämen - ökar klyftorna?

Det var det väl ingen som trodde. Eller?

Nyheterna i TV4 tar upp det idag i sin 22-sändning. De rikare blir allt rikare, och de fattigare blir fattigare. Alla förvånade räcker upp handen. Om ni orkar...

De som sparade ihop till pensionen och fick sänka sina avsättningar till pensionen står för sponsringen av detta avdrag. Finansminister Borg var emot den. Så klart.

Men fint Maud, tjusigt och jättebra ordnat, och du håller ju ditt vallöfte som gavs när segern var klar. Före valet skulle du göra det möjligt för företag att anställa folk. Efter valet var parollen, som nu är uppfylld: "Vi ska göra er företagare rika".

Men nationalekonomiskt och privatekonomiskt så är det förkastligt. Det finns väl inte en VD som ens betalar sina strumpor, han får sin lunch troligen varje dag. Ekiperingen står också antagligen företaget för. Tjänstebil? Nä, inte ens det utan någon företagsbil körs väl runt. De är ju reklampelare och utläggen som vi vanliga dödliga alltmer fattigare har finns inte i deras kassabok. Sådant förstår inte Maud. Inte heller att personer i denna ställning i stort sett har det omöjligt att konsumera mera och sätta fart på några hjul. Det låter sig inte göras.

Tror inte de skapar några nya jobb för sina pengar heller. Det är ju deras pengar. Minns Karl-Bertils pappa på julafton, som inte tycker fula skålar ska ges bort. "Den var ju min!".

Nu är ju fortfarande tidskonstanterna tillämpliga, de ska påpekas.
Så de verkningar vi ser härstammar även från den förra regeringen. Men jag inbillar mig att de höll emot klyftans utbredning med en helt annan emfas än den nuvarande.

Andrew Johnston - Brittain got talent

Sök på honom på Youtube, Andrew Johnston, tretton år. Sjunger Pie Jesu, från sin (för)namnes mässa (är det väl...blev osäker). Sjunger i katedralen i Carlisle. Hittade honom först på teflonminnes blogg.

Knoppar slår ut

vinknopp
Originally uploaded by linlasj

Verandan är på G. Den växt som kommer sist är en vinranka som står så att att solen når den som mest. Och nu, i veckan så kom knopparna fram och bladen börjar visa sig.

Det är alltid lika spännande att se vilka grenar som kommer att visa upp blad. Att den klarar vintern är lite imponerande.

Bloggplatsbrist. Bilden borttagen. Knoppen slog ut...:-)

Sänkt kommunalskatt i sikte.

Linköpingspolitikerna ska kontakta näringslivet om de vill finansiera gator och grönstråk. Det bäddar ju för att vi vanliga arbetare får betala mindre i skatt. Det måste ju vara hela vitsen eller är det en slags överkonsumtion som kommunen ska till att göra. I så fall passar det ju liksom inte, inte alls.

Samarbete med näringslivet är ju inte av ondo, det är inte så jag menar. Men grundläggande infrastruktur betalar jag via skattsedeln, det trodde jag var hela vitsen. Men det skulle inte förvåna mig om det inom ett kort tidsperido döper om Kaserngatan som får heta McDonaldsgatan, Drottninggatan kan heta JASvägen, Storgatan döps om till SEB-vägen, Stora torget heter H&M-torget.

För näringslivet vill ju ha något för pengarna. Men det kanske inte kommunens företrädare förstår. De kanske tror att näringslivet ger ut allmosor likt mecenater förr i tiden.

TV blir värre och värre

Förnedrings-TV har någon kallat docusoporna, förlåt docusåporna. Nu har den gengren tagits till förnyade höjder, eller snarar djup, i och med Sanningens Ögonblick som sänds på kanal 5.

Igår råkade jag se snuttar av det vedervärdiga programmet alldeles innan den underbara danska (så klart) deckarserien Brottet började. I programmet satt en man, som skulle svara sanningsenligt på frågor. De råkade handla om hans flickvän som satt på parkett i studion. Vid hennes sida satt såvitt jag förstår andra personer i mannens vänkrets.

Ibland undrar man om pengar är allt. Det verkar vara så för vissa människor, och det slutar aldrig att förvåna mig. De gör vad som helst för pengar. Det hade varit bättre de badade nakna för 10 000 i stället för att utsätta sig för denna behandling. Tycker jag. Men tydligen inte de själva.

Den vackra flickvännen som var brunett blev allt ledsnare och ledsnare. Pojk"vännen" hade stulit pengar från henne för att spela. Han tyckte att hon skulle skaffa silikontuttar, och han tyckte dessutom mer om blondiner.

Det är ju en sak att bestämma sig för att "vinna" pengar, men frågan är om inte just detta par förlorar mer. De kan ju förlora varandra, av killen i fråga att döma struntar han i det. Han får ju fickan full med pengar och kan leta efter en blondin med stora tuttar. MEN HALLÅ!

Och sedan...nästa bekymmer. Jag inser att det finns människor som tittar på dravlet. Helt otroligt. Jag har sett mina ströminuter, tittar inte mer på detta spektakel alls. Det finns så mycket elända på riktigt i världen och bland tvåsamheter att man inte behöver underblåsa det.