Snubblade över denna favorit på Youtube. Underbart!
http://www.youtube.com/watch?v=3-1fZ9OC9Uk en favorit som sagt, Robert Gustavsson som Carl Bildt, imitatören Parnevik vars förnamn fallit mig ur minnet, som Ingvar Carlsson.

De kan inte hålla sig någonstans mot slutet, och sedan en gång till. Vansinnigt roligt. Redan innan. Och ursprungsuppförandet är ju förstås också underbart bra, med Hans Alfredson och Martin Ljung.
[Ändrat stavningen på Hans efternamn]

Har nu hittat en restaurang i Philly-trakten, en varm, välkomnande italiensk restaurang. Helt i min stil.

Helt OK mat, mozarella, ruccola, capellini, kyckling. Grillad. Den senare alltså. Gott.

Personalen är varm och dröjer man kvar ett tag så där ni vet alldeles innan de stänger så samlas de runt en, om man vill. Och jag vill. Det är mitt favoritämne initierat av Hans L faktiskt, men det vet han nog inte om. Han sade för flera flera år sedan att "Det verkar finnas en tyst kommunikation mellan dig och personalen på en restaurang, det händer saker som ALDRIG händer när jag går på restaurang.".

Har funderat då och då på det, det finns små små tecken. Som att man liksom är servicevillig, på ett naturligt sätt. Och att man inte är rädd för närhet, trots att man liksom inte alls "känner varandra". Nu, denna gång var det en alldeles underbar kille i baren, Martin, stor som ett hus, kolsvart. Lockigt hår. Ställer fram den andra pilsnern utan att jag begärt det.

"Sam?" inleddes det samtalet idag, i stort sett, lite saker innan. Jag svarade med ett leende och en nick.

Sedan kommer en ung kvinna, nästan lika mörk, fram och busar med han-som-står-vid-ingången. Hovmästare heter det säkert, men i USA har de liksom inte sådana. Tror jag, inte på denna medelklass-syltan. Hon busar, klagar och säger "jag vill hem", gnyr liksom lite. Jag säger "There is some kind of diagnose on that..." och ler lite. Hon skrattar, han skrattar.

Gemenskap.

Sedan kommer hon så klart, och sätter sig bredvid mig, småpratar. Om allt och inget, inte VÄDER, inte Varför-Är-Du-Här? eller Vad-Gör-Du? utan bara varmt - inte kallt - småpratar.
Underbart.

I morgon går jag dit igen, och fortsätter att läsa nytillskottet i bokhyllan. "Socrates and Love" av samma författare som "Socrates Café". Phillips har jag för mig. Vilken BOK!

Har börjat titta på "The Closer" i TV3. I USA går den på TNT. Underbar serie. En tjejpolis som ger order till undersåtarna på fyra sekunder. Alla fem...

Kraftfull kvinna, inte purung, och hon ger skäl för seriens namn, för att vara TV3 är det underbar underhållning.

En underbart krävande kvinna.

Grattis Mamma, för några dagar sedan 87 år. Hoppas DEN genen finns i mina gener. Och lite av pappas, om några månader blir han 85.

Macaronis-besök i afton, bra som alltid. En italiensk restaurang på gångavstånd här i Philadelphias utkanter som jag besöker då och då. Kanske är detta sista gången, men det tror jag inte. Det visar sig.

Biff idag, på Macaronis finns kritor och en vit blank duk att rita på. Underbart! Vi diskuterar alltid på den duken, viktiga saker. Ritar och berättar om företeelser inom vår bransch. Viktigt.

Och vin så klart. Ibland vin igen. Ibland öl. Men det bästa är ritandet.

Så var det dags igen för en tripp över pölen, trevlig tågresa. Trots förseningen. Det är som det är, nu ska jag ut på Köpenhams Nyhavn för att leta en restaurang...det borde inte vara svårt.
Misstänker jag.

Altanväder...det är det jämt...

Altanväder. Det är det jämt, grillade ute på den igår. Underbart bra. Det regnade, men det löser ju markisen. Lite lojt utdragen så, två meter eller så. Bara så det täcker där man står och grillar.

Hade lite tur, det regnade inte först så att när elden avtagit så satte jag grillen under markisen, annars blir man lite nervig, att det ska ta eld i just markisen. Hur skulle det se ut.

Vad som grillades? Lax.

Gott.

Såsen till äter ungdomarna (och jag själv) mycket av. Den återfinns i "My Way" av Erik Lallerstedt. Så stavar han nog namnet. Nu kycklingfix och senare lite Anna Pihl - det är ju måndag. Anna Pihl är ett måste.

Ny dator, det blir bra tror jag. Men jobbigt...

Är med ny fin dator, flyttat över alla dokument snart. Och mailoutlooken hoppade igång...lite smart flytt av de gamla bara och dök de upp hära. Dårå. På nya bredskärmade datorn.

Lite lite roligt är det, tangenterna sitter lite mer i sär, eller isär...:-) men det vänjer sig nog fingrarna vid. Det också.

Så var det dags igen, men en annorlunda tid denna gång. Många åker tåg även på en söndag kväll. Första klass, som jag lyckades få, är nästan full med skilda människotyper. Paranta damer på väg någonstans, säkerligen nu mest på väg till restaurangvagnen för lite vin...ett gäng som sitter och skriver febrilt på sina PC-burkar.

En ung tjej som läser en bok jag inte kan se titeln på, och just precis nu ljudet av en ölburk som öppnas...Nå.

Vi stannar nu till för ett tågmöte. Ett spår används på grund av banarbete. Avledningen onödigt vetande...men på tåg är jag. Solen skiner, och jag slapp - för att jag bestämde det - gå upp tidigt idag. Skönt som tusan.

Tiina är inte med, såvitt jag vet, det är inte hennes tid nu att åka. Men tåget är överraskande fullt! Fattar inte det, en vanlig onsdag klockan två-tre liksom. SJ måste gå bra.

Låghalt sökes för släntarbete...mannen bakom eller i alla fall som berättade den för mig stoltserar med 34 år på lastbilsflaket valborgsmässoafton. Det är rekord det.