Sonjas låt är väl en fransk chanson, eller? Den är bra, lite lite seg kanske. Men tårarna kom vid refrängen första gången. Så det kan nog gå.
Den är bra. Hon har en bra röst med, om det nu spelar roll i dessa sammanhang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du verkar vara en sann romantiker, Lars. Härligt :-)
:-) Jo, visst är det så. I mitt fall kommer tårarna lika lätt som skrattet. Det är en tillgång, faktiskt. Men DET har jag fått lära mig. Ett tag tyckte jag att jag var blödig...det är längesedan nu.
Ibland ska man dock inte gråta så att säga i onödan. Så nu gråter jag när jag ska, så att säga. Förut grät jag lite för ofta, tyckte jag själv också.
Det är samma här. Emotionell är mitt andranamn. Men jag förstår vad du menar med "gråter när jag ska". Igår försökte jag tjuta över en grej, men när jag insåg att de tårar jag klämde fram var av krokodilkaraktär, upptäckte jag att jag visserligen var upprörd, men inte ledsen i grunden. Då garvade jag istället. Tårarna kändes löjliga.
Skicka en kommentar