Nu landade jag. Efter "Der Messias". Henriikka Gröndahl. Kan till och med stava till hennes namn utan att titta...om man säger så.

Vilken röst. Rysningar genom hela kroppen, överskott av vatten som kinesiska medicinare säger. Möjligen, har inte bekräftat det från just en som kan kinesisk medicin.
Vilken röst.
Basen, Lars...hette han...också...Arvidson, med ett 'S' likt Alf. Men då Henrikson. Med , ja just det. S. Basbariton står det om man söker på Nätöt.

Ranada. Helene, linköpingsprofil. Alt, eller snarare Sopran II som det stod uppi noterna. Tenoren var mycket vass, Klas Hedlund. Comfort Ye, fast det hette den ju nu då inte eftersom det var Der Messias. Inte engelska.

Sjöng själv på engelska under sats 3, tror jag det var. Pinsamt, ryggmärgsinslag. Från Messias under Der Messias. Jag var inte ensam.
Inte alls ensam, sjuttiotalet sångare. Massor med folk - jag kan icke räkna dem alla - i orkestern. Och i publiken.
Ensam är man inte allena.

Sonen var och kikade på repetitonen. Kul. Han tog sig till mig i kören, satt med ett tag. Kikade (nu sätter lärarna ett rött ord i marginalen uppr står det...) lite på notera.

Han var med på dem.