På Spåret

"På Spåret" - vet inte om ni tittar på det, vi gör det. Det är lite roligt. Men det var dåligt av deltagarna i förra programmet att inte veta att katalogarean...öh katalogarian måste det stavas...kommer från Don Juan.
Av Mozart alltså.

Samtidigt blev jag förvånad över att den annars så beläste Bolme inte visste att Tunström [pinsamt att jag skrev fel först...nå, är inte hemma] skrivit "Ökenbrevet". Det är klart, det är lätt för oss, den står i bokhyllan.

Rolf läser sista avsnittet av Per Pettersson - underbar bok

Det är himla dumt att skriva om detta just idag, när Rolf Lassgård läser sista avsnittet av boken om någon timme eller så.

Men att höra just Lassgård läsa "Ut och stjäla hästar" av den norske författaren Per Petterson har varit en fröjd. Har inte hört alla avsnitten, men Lassgårds sätt att läsa gör att man inte kan "lägga ifrån sig" boken.

Stått med nyckel i bilen många gånger alldeles nära 12-tiden för att höra klart.

Vad gör man när viljan hos tonårsdottern saknas. Jag blir förtvivlad.

Ingenting verkar liksom bara viljas, bara dator och inget annat. Jo, duscha. Det är ju lite skrattretande.

Det måste bara ta slut någon gång. Potential finns, det ser alla som tittar. Men viljan verkar vara som bortblåst. Hon måste hitta den någonstans.

Om man inte ser målet kan man inte uppfylla det sa Blossom på Toppform i tisdags. Det kanske är så att målet, eller kanske alternativen inte är tydliga nog?

Jag skulle vilja våga tro sjunger Körberg

Lyssnar till Tommy Körberg, en lite bortglömd skiva tror jag.

Den är från 1993, "Jag skulle vilja våga tro". Bra är den.

Favoritpsalmen - skivan innehåller endast psalmer - är Blott i det öppna. Mycket bra text, och Körberg är ju Körberg...

Tommy Körberg består

Tommy Körberg består.

Bilderna i bakgrunden ger en bild åt tiderna. Ingen slump tror jag att just Körberg sjunger till tillståndet i världen.

Lennart Hyland och jag

Sitter och tittar på femtioårsfirandet av Sveriges Television. Förutom att den nuvarande regeringen får äta upp sparkandet av ministrar så är det en högtidsstund.

Lennart Hyland.

Jag åkte tåg en gång med just Lennart Hyland. Vi satt mitt emot varandra och han pratade om ditt och datt.

Förutom honom är nog Meryl Streep en av de mest kända personer jag träffat.

Ja....har träffat Meryl Streep...1984. På en flygplats i Köpenhamn. Minns det som igår, fortfarande (2015-10-19 då jag rättade lite i bloggen...)

Mobilprat - redan vid den här tiden (2006)

Man får höra om affärer också, det senaste upplägget kallades 33, 33, 33. Undrar vad det är...

Alltså, på tåg, i kupéen. Blandat med "det är störigt, jag hör inte, hallå". Och tre sekunder senare "hallå"...

Och "nu står jag på station, så det kanske går bra"...

Eller "jag åker tåg"...

Något av det tråkigast som finns med tågresor är att lyssna till stockholmarnas plattityder. Jag vet inte varifrån de får alla idiotier, eller är de alla utrustade med ett citatlexikon för nollåttor?

De gödslar av någon för mig obekant anledning med förnamnet på personen de talar med, irriterande att lyssna till, hörs annars endast när telefonförsäljare ringer.

Landsortsbefolkningen är kanske inte bättre den med sin variant av nonsensprat...men allergin är högre mot nollåttornas snack. De har på något vis tolkningsföreträde för att de råkar vara inom tullarna.

Mobiltelefonfria avdelningen är en välsignelse.

Nu ojjar sig den avgående kulturministern och säger att hon avgår för att någon polisanmält henne. Lätt avhjälpt, för 15 år sedan...så hade det inte blivit några polisanmälningar. Så var det med.

Dessutom tycker hon att det är synd om det endast ska få finnas felfria människor i politiken...då de då de. I femton år gjorde hon fel, någon - ursäkta - jävla måtta får det väl ändå vara på grodor som kan komma ur ansvarigas munnar.

Sådär ja.
Då var det klart.

Två ministrar avgick, som sig bör. Nu kanske det kan komma förändringar, och det gör det. Som kostar pengar, lita på det.

En minister har tagit sitt förnuft till fånga, det är bra. Hon tillhörde nog de gamla moderaterna. "Hade inte råd". Suck. Bara att tro att "folket i stugorna" går på den förklaringen är korkat. Så enkelt är det, och förr i tiden gick vi säkert på den också och kanske till och med tyckte lite "ja, det har hon ju rätt i".

Inte längre.

Sjödin tar time-out. Inte en sekund för sent, man ska tänka sig för när man är på krogen, det måste vi andra göra. Gorma och uppföra sig illa passar inte. Inte på krogen, ännu mindre om man är offentlig person. Hut, hyfs och hållning gäller.

Nu är det bara kvasiministern Stegö-Chilo kvar. Hon kanske har längre till att ta sitt förnuft till fånga. Alltså, vore det bara under tiden hon var hemkommen från utlandsresa vore det väl inget att bråka om. Och om hon ärligt sagt att "jag tycker inte man ska betala, tack för mig" är det heller inget att bråka om. Men att inte komma fram med sanningen, ut ur TV-licensgarderoben så att säga, det är dåligt. Och i hennes position kommer hon att ha långt kvar till trovärdigheten. Mycket långt.

Två ministrar ska bort, det är inte en som ska bort. Två ska bort. Gammelhögern ska rensas, den som tror att massorna går på vad fan som helst, och som tror att massorna är just...massorna.

Varför är det så svårt varje varje år. Nu skriver till och med SvD fel. Det finns ju, som bekant, inget nobelpris i ekonomi, det finns ett pris i ekonomi till Alfred Nobels minne.

Nobel instiftade aldrig något pris i ekonomi, det fanns säkert skäl till det.

Det är beckmörkt ute, vad ska vi göra, vad ska vi göra? Ja! Vi går ut och krossar fönster!

Vad rör sig i ungdomars hjärnor nuförtiden. Tanken fanns inte hos dem för några år sedan ens tror jag. Och inte alls för 10-20 år sedan.

Böcker i USA om Matrix-filosofi

Vi kan inte se bortom de val vi inte förstår.

Höll i en bok, i Philadelphia, betitlad "Philosophy of the Matrix". Köper den om några veckor då jag troligen ska dit igen.

I del II av the Matrix säger oraklet meningen ovan. Inte så dumt.

Bianca Ryan hos Ellen deGeneres. Hon har Liza Minelli-aura över sig. Det har hon. Vissa saker är bättre hos Ellen än i det klippet som funnits en tid på nätet.

Vad hände på vägen till Damaskus? Det frågar sig Lena Einhorn i sin bok med samma titel. Boken har fått lysande rescensioner, funderar på att inhandla den, innan den kommit på pocket. Det är unikt...

Lise och Gertrud. Sång och Cello. Eller två röster och Cello. Fantastiskt bra. Himla häftigt. Cello är ju mest lik sångrösten så det är ju inte så konstigt. Men de gör det väldigt bra.

Nu är hösten här, Olssons skafferi har bytt till höstmeny. Några godbitar har ersatts av andra. Det är som det är, med hösten.

Helsingborg är en bra stad, trevligt. Lite blåsigt bara och säkert slaskigt på vintrarna.