2006-06-07

"Det är för oss solen går upp". Det är visserligen hans bror som skrivit texterna, men musiken. Musiken.

Den är underbar. Och väldigt olika. Ted Gärdestads alltså. Det är som det är med hans alltför tidiga bortgång, men hans musik förvaltas väl av Janne Schaffer som tidigt var med på inspelningarna.

Lyssnar på Teds samlingsskiva nu. Det borde man göra oftare, tänk att en person som spred sådan glädje hade ett sån't inre kaos. Det får jag inte ihop riktigt. Det MÅSTE väl inte vara så?
tankelapp och fundering av kl.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Att det Måste vara så tror jag inte men dessvärre inte alltför ovanligt.
Att de oroligas själar, de ledsna, sorgsna, tar sig uttryck på ett sådant sätt att arbeta kreativt.
Det är ett sätt att få ut det som sitter så djupt förankrat där inne, det man kan bära med sig under så många år, som satt så starka spår där det enda hanterbara är att använda sig utav kreativitetens anda.

2006-06-08 08:01
linlasj sa...

Det är bara så underligt och märkligt att de vilsna själarna så att säga producerar bäst. På något vis får man för sig det. Det Kan bara inte vara Sant. Det Får bara inte vara Sant.

Drar mig till minnes en historia om en mamma som låser in sitt barn i garderoben under parollen "Du ska bli en ny Jonas Gardell och försörja mig på äldre da'r".

2006-06-08 08:58

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)