2006-04-23

Jag hade druckit två, eller tre glas vin, året var 1992. Märta var nyligen född, hon var som min bror säger en mjölkuppa (en påse mjöl på 2 kg) eftersom födelsevikten var 1830 gram.

Mamma Lotta låg nyss uppsprättad på BB, allmänna avdelningen, Märta låg på avdelning 15 på RiL, prenatalen. Plötsligt ringer telefonen och Lotta snyftar i luren "de säger att att ... snyft snyft ... de ska hälla bort Märtas mjölk...den är gul och som smör, och på femton säger de att de vill ha ALL mjölk som jag kan snyft snyft få fram". Jaha, svarade jag. "OCh så klappar människan mig på huvudet och säger duktigt duktigt". Snyft.

"Jag kommer". Blev mitt korta svar. Sonen, då snart två år eller så, låg och sov och jag gav säkert i uppdrag åt mormor, salig i åminnelse, att vaka över honom (han åker just nu mopen på landet).

Jag tog bilen.
Tog mig in på RiL denna sena timme, vid pass 21-tiden, hur jag bar mig åt vet en ängel, jag minns inte. UPp till BB, hämta mjölken och gick, eller sprang snarare till avdelning 15 och till Märta. Berättade historien om millilitern mjölk som Lotta presterat.

Sköterskan på BB blev nog lite uppläxad. De på 15 sade något i stil med "får vi upp det i en pipett så vill vi ha det".

Idag hör jag på nyheterna om amning, tjocka barn och flaskmatning. Och hur fel rekommendationerna varit.

Tänker på den gula, tjocka, näringsriktiga och personaliserade som det heter idag bröstmjölken. Den var som guld. Och den var sannerligen en gulddroppe till en guldklimp.

I och för sig...när jag tänker efter...guldklimpen och jag krigar mest nu...tonåring. Det är som det ska.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen dessa reflektioner du gör...
barn av vår tid eller...
är det så att vi är i ett lyckohjul, en del har tur att möta personal som vågar stå med sitt sunda förnuft, vågar lita på den inre magkänslan och tron på individens inre vilja och tankar, att det som passar dig är det som du ska välja om du nu inte ber om råd, det är ofta där jag tror den felande länken är, men det innebär inte heller alla gånger att när frågan kommer så är det lika med att jag som mottagare ska ge råd utan istället lägga tillbaka ”bollen i knä” och fråga hur skulle du vilja ha det, har du någon tanke, har du någon idé kring det hela istället är vi snabba på att ifrån ta människor deras inre tro på dem själva. Vi måste våga lita på våra inre röster mer och att de unga föräldrarna idag får en starkare självkänsla och vågar står för det som de tror på.

linlasj sa...

De unga föräldrarna idag verkar lita till tidskrifter som "Mama" och "bäbis". Den förra finns, den senare finns väl snart.

Jag menar inte att det var bättre förr. Jag såg då också fikande mammor på staden, för 10-15 år sedan alltså. Men nu verkar de lite "lost" i ordets rätta bemärkelse. De verkar i allt mindre grad, av någon oförklarlig och farlig anledning lyssna på de äldre. Sin egen mamma och pappa exempelvis.