Mötet mig emellan.
Utan att fördenskull vara personlighetskluven.
När jag möter mig själv infinner sig det märkliga att man blir liksom lugnare. Det stillar sig, inombords på något vis. Jag är inte folkskygg, långt därifrån. Jag behöver bara 1-2 minuters möten med mig själv.
Jag tror indianerna kallade det att man måste vänta in sin själ. Det ligger mycket i vad indianerna säger.
2 kommentarer:
Mötet mig emellan - det var fint!
Att vänta in sin själ. Vackert. Och nödvändigt! Klokt folk.
Skicka en kommentar