Det är rätt, tycker jag, att polismännen som brutalt misshandlade den 65-årige mannen förra året åker i finkan. Det är rätt, eftersom de bröt mot lagen, och det ordentligt om man är polis och ska vara trovärdigt vittne. Då ska man inte fabricera osanna intyganden. De kan, naturligtvis, inte vara kvar som poliser. Dessa personer ska man kunna lita på att de är i någon mening oklanderliga, de ska heller inte gå att muta.

Det är katastrofalt agerat av poliserna och ett större hot mot demokratin än Bo Svenssons uttalande om HD-domaren nyligen. Det tjafset får ju bara ta ett slut snart.

Il a dit "Non". Som sagt. Det blev ett nej, men det är säkert inte ett nej till EU (som det sades felaktigt när något översatte "l'Europe" i ett inslag på någon av nyhetsutsändningarna) utan till formerna för EU. För själva utformningen av hur vi ska samarbeta.

Det sade de Nej, till, så då får man ju fundera över formerna för samarbetet länderna emellan. Det borde vara enkelt att förstå.

En patient avled på US, fick inte hjälp trots akutremiss från annat sjukhus. Dåligt. Men inte förvånande, tragiskt så klart, men inte förvånande. Bort med landstingsnivån. Det börjar bli dags att rensa i pappersvändarträsket.

En sak förbryllar mig när det gäller rättegången mot toppchefen. På Correns hemsida står att läsa:

-- Han sa att han hade kontakter och att jag skulle dö. Under mina tolv år i yttre tjänst är det här det värsta jag varit med om.-- Han sa att han hade kontakter och att jag skulle dö. Under mina tolv år i yttre tjänst är det här det värsta jag varit med om.

"Det värsta jag varit med om"... Vän av ordning frågar sig nervöst om inte det, när man tänker efter, finns saker som är värre. Som att folk skjuter mot en, drar kniv, spottar på en, kallar en för gris. Jag vet inte, "det värsta jag varit med om" ska man tro på det?

I så fall rekommenderar jag skygglappar av.

"Man måste ta något slags ansvar för sitt liv innan det går åt helvete", ja, det tycker jag också. Sades i morse av sambon med tanke på den kvinno- och barnvåldsåtalade, det verkar ju lite som om tingsrätten nu är familjeterapeut.

Vad ledsen i ögat jag blir över den särskoleelev som kollrade bort sig i Stockholm. Konstigt och anmärkningsvärt att det kan hända. Jag trodde det fanns en person som tog hand om kön, det är väl väldigt logiskt.

Var de för få i personalstyrkan som åkte till kungliga huvudkommunen så är det den sändande kommunens politiker som ska skämmas. Och det inte lite det.

Var det tillräckligt antal personer i sällskapet så borde de tänka efter före.

Rättegången har börjat. Vilken då undrar man. Jo, en de många som handlar om våld mot kvinnor. Det börjar bli för vanligt nu. Inte bra alls.

Jag blir lika ledsen varje gång jag läser om det, man undrar varför säger ingen till?

Varför söker ingen hjälp?

Varför talar man inte med någon vän, ingen bekant, de ska man så klart inte blanda in i detta. Men varför. Varför är man så tyst i detta, alla parter alltså.

Varför märker ingen något, eller gör de det? Varför gör inte de något då?

Det är bara ett enda stor VARFÖR.

Jag blir lika ledsen varje gång.

Chokladligan kanske är lite för oskyldigt namn på en företeelse som blir mer och mer vanlig i vårt samhälle. Chokladligan placerar sig vid bankomater och kletar sedan ner sitt offer, farmödrar och mormödrar, med choklad för att distrahera. Företeelsen visar på att kvinnor inget är värda, män får göra vad som helst med dem. Tror de.

Vi män kanske är djur trots allt, det kan förhålla sig så att de flesta av oss har lärt oss leva med att vara djur, och vi begraver våra primitiva drifter i någon del av hjärnan som kan hantera dem.

Heder åt den kvinna som bet ifrån och skrek åt dem, hon var observant tant, homo observantus, kanske en ny uppblommande människoart?

Lagom lobotimering och kastrering?

Lämpliga åtgärder för förövarna i Linköping som två gånger våldtog en 16-åring samt för våldsmännen i Örebro och slutligen samma åtgärd för idioterna i Norrköping. Dessa, kära ROKS, varelser är trots DNA:t att betrakta som djur.

Jag skriver att jag tycker man ska göra det, så långt sträcker sig min förmåga. Jag skulle inte, om det kommer till kritan, utföra ingreppen. Men lusten skulle vara oändligt stor, min egen frihetslängtan sträcker sig dock längre, men det är inte tilltron till rättsystemet som får mig att avstå. Kan tänka mig att andra personer inte har några spärrar.

Jag gläppte (zappa säger en del) lite på TV:ns text-tvsidor på de olika kanalerna, två våldtäkter under helgen, i Örebro och Linköping. Det är för mycket nu. Det måste stävjas, frågan är bara hur gör man? Räcker mansgrupper som påvisar att vi män inte anser detta vara en väg att gå, eller ens fundera över.

Jag törs inte redovisa sambons förslag över åtgärder man ska vidta om man får tag i förövarna. För de är ju i plural nuförtiden, av någon anledning väl värd att fundera över.

Fornnordiske guden Balder var känd för sin godhet enligt sägnen. Undrar om de inte glömt bort just det på Balderskolan i Skellefteå. Milt sagt.

Ibland har man lust att skriva mail till personer som omtalas i media, och som varit mer än lovligt korkade. Men, det är bäst att låta bli. Man vill ju vara som Balder. Eller hur? I alla fall när det gäller godheten.

Jag är osäker på om nannyakuten behövs, och om nanny på Aftonbladet behövs. Men eftersom de kommit så finns väl (?) ett behov kan jag tänka. Eller är det så att vi nu överlåtit åt media att agera låtsasmamma, -pappa och -kompis (för det borde väl vara bland dessa grupper man letar kunskap om hur man tar hand om och uppfostrar barn?) för att vi inte vill, har tid eller ids fråga mamma eller pappa.

Det verkar också lite på mig som om experttilltron ökar i samhället. Det ska vara experter till allt, det fullkomligt gödslas med experter. Kanske finns det någon expert som kan bekräfta det...:-)

Stackars Martin. Men det är ju inte som tidningarna skriver att han missade första porten, eller åkte ur. Det var ju liksom fel förutsättningar från början, han var fel ute redan i startfållan, eller snarare i bussen på väg till backen.

Folket valde ju en låt i den svenska uttagningen, och "experterna" en annan. Sedan var väl svenska folket tillräckligt delade i lägren för att expertrösterna skulle slå ut folkliga favoriten. Och med tanke på att omröstningen sker endast med hjälp av folket i Kiev, så verkar det lite oeftertänksamt att anlita experter hemma i Sverige i den nationella omröstningen.

Lyssnar mycket på Monica Zetterlund idag. Inte dumt alls. Det är tragiskt att hon försvann från detta jordeliv på det sätt hon gjorde. Det finns mycket mycket mer otroligt bra musik bland hennes produktion än "Sakta vi gå genom sta'n", oändligt mycket mer.

Besökte för övrigt Jönköping i helgen, trevligt som tusan. Kikade på vackra hus i Lerhagen, lite märkligt att de finns där, de finns inte i min hemkommun, och då ska man komma ihåg att i min hemkommun har verkligen storstadskomplexet fäste.

Javisst ja, en vass penna har kommit fram. Evaemma Andersson på Aftonbladet, tidigare i Oskarshamnsbladet misstänker jag, en liten goggling ger i alla fall den bilden. Hon skriver vad hon tycker, och det är inte PK utan iPK. Det tycker jag om.

Missförstås som ung och arg, nåja, ung är hon förstås, men arg? Inte då.

Grattis Mamma! 85 år idag.

Göra fel och be om förlåt. Som det heter, inte förlåtelse, som troligen är något annat. Det går ju inte, inte när det gäller klasskassan heller, vad konstigt. Vem är förvånad. Snart ingen.

Så tröttsamt att höra centerpartiets partieledare Maud Olofsson föra en animerad diskussion om statistik, som ingen tidigare anfört anmärkningar emot. Visst, det är klart, saker och ting hänger förstås ihop och är uppenbart lite komplicerade, men att ohälsotal döljer brister i näringslivspolitik är ju effektsökeri.

Men det är klart, linjen är ju klar, och följer Lejonborgs tidigare uttalande som rörde om i grytorna rejält. Den avslöjar en brist på tilltro till oss gräsrötter som är beklaglig.

Man frågar sig nervöst vad det handlade om egentligen, mer än att få lite radiotid. Tack och lov tog det slut precis nu, annars hade jag bytt kanal.

Jag tittade lite grand på samtalet mellan Bildberg (tror jag hon heter, åklagaren) och domaren Ulla Hansson. Jag blev ytterligt förvånad när Ulla sade att hon inte letar efter sanningen. Det gör ju inte advokater eller åklagare heller. Möjligen gör journalisterna det, men jag tvivlar.

Vem är det då som letar efter sanningen vid rättegångarna? Det frågar man sig nervöst, jag har grovt missuppfattat domarnas roll i sammanhanget. Det är allvarligt att inte sanningen har någon representant.

Men det är väl som symbolen antyder, det ska vägas, med förbundna ögon. De har tagit fasta på just de förbunda ögonen verkar det som.

Varför i hela friden ska vi arbeta idag? Annandag pingst alltså. Är det meningen sedan att vi ska traska ut, med svenska flaggor och fira plötsligt svenska flaggans dag. För att fira att Gustav Wasa gjorde något 1523. Skulle inte tro det.

Det enda som kommer att hända är att vi nästa år (då 6/6 infaller på en tisdag) kommer att vara lediga lör-tis. Så en semesterdag förläggs till måndag, det blir ju en klämdag.

Vilket påhitt. Fy tusan.

Så var det bekräftat, Monica Zetterlund är död. Eller Zettica Monsterlund som min gamle trumpetlärare alltid sade. Hon är saknad, jag tror tametusan att jag tar ledigt på måndag och lyssnar på skivor, det är ju "röd" dag i alla fall...liksom.

Lingonriset är inte längre i cocktailglaset, och gud så tomt det blev. Fattigt, man saknar något.

Monica Zetterlund är troligen död, det brann i hennes lägenhet igår kväll. Man får helt enkelt gå hem idag, strunta i arbetet och lyssna på hela "Ett lingonris i ett cocktailglas".

Man ska ta och traska till tingsrätten, och titta. På riktiga svin, tänker på den man som för bensinpengar körde runt dottern. Det är min skyldighet som man att se riktiga svin, de finns inte längre på bondgårdarna utan i våra tingsrätter.

Jag förstår inte, marknaden svämmar över av mamma-böcker, pappa-böcker, tips råd och dåd om hur man ska hantera sina barn. Vad har hänt med människorna frågar man sig nervöst. Fattar de inget längre?

Till och med på TV, visserligen inte finansierad av oss själva, ser man program där föräldrarna uppenbarligen abdikerat från föräldrayrket. Osså tar de dit en slags expert på barn för att reda ut det.

Varpå kan detta bero? Är det fyrtiotalisternas barn som nu fått barn? Nä, det är för sent, eller kanske det är en del av förklaringen. Eller är det frukterna av den fria uppfostran som var så populärpå 70-talet. Där ligger den troligaste förklaringen, de som uppfostrades fritt vet inte själva, så klart, hur man sätter gränser. De gränser som våra barn så väl behöver.

Well, well cykelställ.

Dottern konstaterar att ishockeyspelarna rör på sig, de är som anställda sa' jag.

Det är ju tusan också, att man inte ska kunna säga till urinerande slynglar utan att mista livet. Helt otroligt att nattvandrarna inte sade något till förövarna. Det som det är sagt, det ondas framfart går inte framåt självt, det är de godas tystnad.

"Timeless journey" hade jag glädjen att bevista igår, Sharon Dyall, Louise Hofsten, Svante Thuresson, Pierre Swärd soul and jazz group with strings. Strings, det var Stockholms Strings, som inte bara spelade utan stod för uppmuntrande koreografi. Vissa delar fanns med bara i Linköping, eftersom detta var sista spelningen med just denna konstallation.

Var det någon resa då? Ja, i såväl i det yttre som i det inre. Sharon Dyalls tolkningar av låtar från ett otal gengrer är njutbara diamanter. Svante Thuressons feeling och låtval, ikväll Med bland andra Lars Färnlöfs Farfars vals, kom sig väl till uttryck och Louise följde sin pappas råd "Lär dig åtminstone en låt av Duke Ellington" med den äran. "Don't get around much anymore" med en ensam Louise och hennes munspel var enastående.

Ray Charles ler i sin himmel efter Pierre Swärds dynamiska hyllning av "Georgia on my mind". Det den mannen alltid kunnat göra med en B3-orgel är lika njutbart som beundransvärt.