STOMP sitter kvar i själen idag med. Så klart.

Klapp klapp.

STOMP. Jag säger bara STOMP. Vilken kick, vilken energi. Och vilken. Föreställning. Man blir skönt matt.

Laryngit stinker. Lapparna snart slut. Nå. Det löser sig. Men jag är orolig för sången...kan ju inte alltid att hålla mig från att prata. Måste bli ett slut på det.

Annars bra.

Sonen sjuk också. Men inte laryngit...men han beter sig som hade han det...:-)

Dottern på roligt igår kväll. Blir nog något bra av det. Sedan elgitarr! De' ni'.

Vila i frid, Birgit.

Supersopranen är död. Det finns liksom inget mer att säga.

Kanske att hon delade med sig utomordentligt. Tyvärr hade jag inte tillfället att träffa henne, det hade varit livgivande. Misstänker jag.

Birgit Nilsson. Så klart. Operans Frank Sinatra.

Intervjun med Fredrik Lindström var underbar. Den i DN igår, söndag. Tror jag det var. Jovisst var det så. Så måste det vara.

Han växelbrukar. Det ni!

Detta verkar intressant. http://www.globalchange.com/ppt/fscfuture/index.htm lite stamtänkande med varumärken. Lite framtid, lite SMS kontra prat-telefoni. Oj då. Så kan det heta ja.

Livet är som livet är.

Idag var sonen lite ledsen, icke något betyg i NO. Men men, rektorer kan man också ta i örat.

Så gjordes.

Rektorer förstår dock inte att man gör det. Tar dem.

I örat

Men det förstår sonen, han sover nu. Vi tror på honom, han tror på sig. Vad rektorn tror funderar faktiskt ingen av oss över alls.

Ericsson borde inte ha stoppats.
Suck. Man tar sig för pannan.
I Sverige får liksom inte något bara vara. Det ska tyckas om allting, eller rättare sagt det ska redovisas att det ska tyckas.

Rollodexen går varm.

Lagt in det sista golvet. Det är inte dumt, små kvartslister pryder vissa delar. Fint. Och en ny guldlist i trappen.

Med en centralplacerad tumme blir man väldigt glad. Trodde inte jag skulle klara fyra rum.

Gubbarna i hovrätten har gjort det igen! De generar sig inte. Tänker på den senaste lindringen i domen gällande den 4-åriga flickan. Sundsvalls hovrätt var det denna gång. Som visade var skåpet står.

4-åringen blev inte kränkt. För hon sov, och dessutom är det på det viset, om ni inte visste det förut, att en fyraåring inte förstår att hon blir kränkt.

Men vadnu? Vart tog barnen väge...i sammanhanget...Vad var det som händ...jag förstår inte, är det inte så att... Men jag bara alltså måste...Hur tänker de egentligen...hovrätterna. Svea hovrätt nu senast som slår fast att det inte är så kränkande med en våldtäkt om man är barn som när man är vuxen.

Jag undrar jag...vad som skulle hända om de homosexuella började våldta. Bara lite. Och bara jurister, höga jurister, i hovrätten exempelvis.

Lokaltidningen diskuterar om cheerleaderserna...hmmm...nå ja... om tjejjerna på LHCs matcher ska få finnas eller inte. Och i Norrland körs en farmor och barnbarnet ihjäl. Straffet som den fulle föraren fick blev 1,5 år. Jag menar. Men alltså. Vad gör lokaltidningen.

Det går inte ihop, det stämmer bara inte. En farmor kan bara inte vara skyldig till att hon blir påkörd. Men det anfäktade advokaten till det fyllot som körde på farmor med barnbarn (båda dog tragiskt nog). För oss humanister som inte skiljer på människor via kön ter det sig mycket märkligt. Den döda farmodern lastas, till viss del, för ett brott begången av ett fyllo bakom ratten. Sanslöst. Torde mana till eftertanke.

En kvinna, i 20-års åldern, nyttjade tre pojkar i åldrarna 12 till 15 år. Hon fick fängelse i 1,5 år! Jag som inte trodde män kunde våldtas, och tänk...jag tänker liksom lite grand, vem tusan anmälde henne? Inte någon av pojkarna kan jag tänka. Låt vara att 12 år är och förblir pedofili. Men i alla fall. Tänk er in i det omvända... Tre pojkar nyttjar en kvinna. Brukar de bli dömda överhuvudtaget?

Frågade de förresten pojkarna hur de var klädda? Brukar de kanske gå hem till ensamma kvinnor kvällstid? De kanske gjort det förut. Funderade någon i rättsalen ens över frågeställningarna som funnits i ett omvänt mål? Kanske uppfattade kvinnan pojkarnas ståndpunkt (ber om ursäkta, jag kunde inte låtabli) som ett ja?

Det brukar sägas att kvinnan inte borde varit klädd på ena eller andra sättet. Eller att hon nog, (SÅ det SÅ) lever ett promiskuöst liv i största allmänhet. "Det vet man väl" om man tillhör rättsväsendet på något vis "hur kvinnor är".

Jag undrar hemma på kammaren vilket som är värst, att kvinnor som tar hand om sina barnbarn båda blir dödade av fulla män bakom ratten, eller att en kvinna som troligen halvt (troligen helt och fullt om jag tänker tillbaka på min tonårstid) medgivande av pojkarna nyttjar dem.

Lagen är lika för vissa. Apropå ingenting så tycker jag advokaten som försvarade fyllot hade lite väl många "så att säga" när han intervjuades i TV. Det har jag aldrig aldrig hört någon annan i yrket säga, de brukar vara verbala, vältaliga, med alla mackor i lunchboxen och på spåret. Denne advokat var långt därifrån. Så klart, han hörde ju (kanske först då) hur otroligt dumt det lät.

Och vart tog vägtrafikförordningen vägen? Man ska framföra sitt fordon så att man i alla lägen skall kunna stanna.

Det sorgliga är att feministiskt initiativ verkar rämna i fogarna. Vem ska man då vända sig till?

Blir illa berörd av misshandel och brott mot äldre personer, det är så fegt. Stryk skulle de ha, förövarna alltså. Av söner och döttrar till de som de åsamkar lidandet. Barnbarnen kunde i vissa fall vara med på ett hörn, och slänga blöjor på dem...

Man kan undra varför, Katrina svepte in över de svartas amerika, de fattiga sveptes med, de vita och rikare drog ifrån sta'n. Nu när de rika åker tillbaka tittar de inte ens åt de svarta, fattiga som hankar sig fram på motorvägarna. Om de så är barn, eller gamla.

Islamisterna torde rikta sin ilska och eventuella jubelkör åt något annat håll, inte åt att fattiga svarta redan utslagna medmänniskor dör en fasanfull död. Det märkliga med ett sådant förhållningssätt är att de snarare närmar sig Mr President Bush än tvärtom.

Gjorde ett litet besök i Stockholm igår, en gammal god vän hade vernissage. Vi köpte två tavlor. Fina var de. Och sedan, som om det inte var nog, så vann sonen en tavla på efterfesten som dock var på en båt och inte på en balkong. Chardonnay i kartong lyste med sin frånvaro.

Fina tavlor är de. Hon bor på Mallorca, och har målat livet där från olika håll och vinklar. Höns, flickor på cyklar, i butiken, klädstreck (de är fina).

Curry Melin har dött, eller Krydd-Emil som Pekka Langer sade. Curry Melin var nog en av de första meteorologerna som blev känd, tror jag. Pohlman kom väl efter honom.

Alltså. Redan när jag gick på proppen, alltså propdeutisk kurs på LiTH, så klagade lärarna på våra dåliga kunskaper i matte. Detta var år 1976, undrar om det inte redan då började naggas i kanten på kraven i Matematik. Men bråkräkning...(det ser ut som brå-kräkning...nå)...det kunde vi minsann. Det var snarare trigonometri och lite integraler och sådant som vi troligen slarvat över på gymnasiet.

Nu är det väl lite lite så att matte kanske inte är så viktigt som man kan förledas tro. Men på en ingenjörsutbildning torde så vara fallet. Men jag menar inte i största allmänhet.

"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Så heter en bok av Liza Marklund och Lotta Snickare. Det verkar vara en intressant bok. I Liza Marklunds fall mer intressant, eftersom hon uppmuntrade, får man väl säga, att hennes dotter medverkade i en nakenscen.

Men det kanske är sådan hjälp som avses. Eller så är det något jag som man missuppfattat när det gäller synen på kvinnor och bilden av kvinnan.