Lånade änglar - de behövs de

 Hela texten finns här. Den börjar:

They shine a little brighter, they feel a little more
They touch your life in ways no one has ever done before
They love a little stronger, they live to give their best

Sedan finns det i refrängen något om lånade änglar som är här alldeles för kort tid på jorden. Det kan man tycka ibland. Men de är ju här då och då. De behövs liksom inte hela tiden,bara ibland. Inte kommer de heller när man ropar på dem. De kommer när man inte vet att man behöver dem.

Skiner lite extra. Känner lite mer. Ger i livet.

Det är som det ska vara på något vis. 

(Konstaterar dessutom att under detta inledande slut på Corona-tiden - hoppas vi innerligt - att etiketten Livet Kärleken Döden varit oftare förekommande. Det är också som det ska vara. På något vis.)

Kurosawa - Att Leva

 Trodde jag skrivit om den filmen, en kinesisk film från 1952 som jag letat lite efter då och då. Nu finns den på BluRay tillsammans med fem andra Kurosawa-filmer. Det blir till att köpa den.

Filmen kom med i ett prov i svenska på gymnasiet. Jag avslutar där med en mening som huvudpersonen i filmen säger. Han är byråkrat och går runt och inspekterar något, byggnader tror jag det är. Han fick ett besked om att han hade cancer. Under en sekvens säger han: jag kan inte gå omkring och hata någon, det har jag inte tid till.

Bra inställning. Det tycker jag. Den har färgat mig sedan 1975 eller 1976 när jag såg filmen. Då visste jag inte det var den berömde Kurosawa som regisserat den. Nu vet jag. (Trodde tills häromdagen att den var kinesisk...men men...nu vet jag. Den är japansk. Så klart.)

Man kan inte gå omkring och hata någon, vi har inte tid till det.