Mannens plats är vid grillen - publicerad i slultet av 90-talet i Corren

Visa mig din grill och jag skall säga dig vem du är. Kol, el eller gasol. Det finns en grill för varje man.

Vårblommorna har fört en ojämn kamp mot snön i år. Själva blev vi snuviga och snuvades på en hel årstid. Vitsipporna lär förresten trivas bättre och bättre ju sämre naturen mår. Och nog har det varit surt och ogästvänligt i vår. På många håll.

Nu är avtalen dessbättre i hamn. Övertidsblockaden är hävd.

Men bonuslön, yuppienalle och tjänstebil. Vad är det emot en RIKTIG GRILL. Rostfri dubbelbrännare, reglerbar gastillförsel, inbyggd gnisttändare, reduceringsventil. Det finns grillar i alla prislägen och för alla smaker. Gör en regelrätt investering och du får ett riktigt kraftfullt grillverktyg, en veritabel Rolls Royce. De tekniska beskrivningarna vänder sig helt klart till männen. Och, handen på hjärtat, är det ändå inte storleken som räknas? Jag menar storleken på hålet i plånboken.

På sommaren kommer våra uråldriga instinkter till heders igen. Könsrollerna blir tydligare. Vi exponerar mera av oss själva. Kavaj och knytblus i all ära. Men det är ju inget en riktig kvinna går omkring i på stranden. Och ingenstans, förutom på stadens gym, kan en man exponera sig så som vid just grillen. Mannen känner sig inte fjättrad vid härden. Tvärtom. Han känner sig fri. Vid grillen har han återerövrat ansvaret för familjens överlevnad. Och han tar det på blodigt allvar.

Så kvinna, ta dig en man och låt honom grilla. Se honom förbereda bädden. Se honom tända elden. Låt dina ögon tåras av tändvätska. Se honom blåsa liv i den falnande glöden. Smek honom med dina blickar. Luta dig tillbaka och njut.

Det är sommar. Snart luktar det spansk grisfest i hela sta´n. Men se upp! Grillen är mannens revir.

Lotta Torstensson      

Mitt bilitek - kåseri av Lotta i Corren 1996 efter branden

Mitt biblitek har brunnit ner. Och det spelar ingen roll om man fyller fyra i nästa vecka och kan orden i bästa sagan utantill. Eller om man är jättestor och går på sexårs och kan skriva orden med spretiga bokstäver nästan alldeles själv. Eller om man är stor och trodde att man varit med om allt. Mitt biblitek har brunnit ner.

Alla Pippiböckerna, mamma. Var finns dom nu? Jo, vet du, Pippiböckerna fanns ju i hyllorna inne i ditt biblitek. Så dom har också brunnit. Inget finns kvar. Vi såg ju det. Vi var ju där och tittade. På bibliteket.

Förresten var ni på bibliteket långt innan ni föddes. För alla böckerna jag lånade och läste om hur det skulle vara och hur det skulle kännas när ni föddes. Dom fanns på bibliteket. Längst bort. Det tog sin tid att vanka dit och tillbaka med en unge i magen. Så skönt att sätta sig och vila på halva vägen.

Och alla böckerna som handlade om hur det skulle vara när ni kommit ut och växte och blev större. Dom fanns också på bibliteket. Mitt i ungefär. Så att det inte skulle vara så långt att gå när man var småbarnsförälder och alltid trött och inte längre hade tid att vila på halva vägen.

Alldeles i närheten fanns hyllan med böcker om människor som aldrig varit trötta. Som levt hemskt intressanta liv och uträttat storverk.

Uppslagsböckerna. Dom fanns också på bibliteket. I en lång rad. Raka i ryggen. Som soldater i givakt med blankputsade skor, välborstade uniformer och skyldrade gevär. A till ö. A till ö.

Och lyriken. Ord som vapen.

Ja, sen hade vi dom där högfärdiga skönlitterära nykomlingarna med näsan i vädret som alltid trodde att dom var förmer än andra och som man måste ställa sig i kö för att få låna. Ena riktiga mallgrodor som ännu inte bekänt färg. Ändå visste dom att folk skulle ge vad som helst för att få hålla i dom och lukta på dom och smeka dom.

Men allra bäst på bibliteket var egentligen dom där böckerna som någon just läst. Somliga lutade sig litet nonchalant mot varandra i hyllan. Andra halvlåg, slarvigt utmanande, på en vagn alldeles vid lånedisken. Gulnade och slitna. Välanvända. Älskade. Saknade.

Alla ni hemskt intressanta människor på bibliteket. Måtte ni aldrig tröttna. Måtte ni aldrig ge upp. Måtte ni alla hamna där på hyllan mitt i. Bland dom oförtrutna, oförtröttliga, oförglömliga.

Förr mitt biblitek. För ditt biblitek. För barnens biblitek. För det fria ordet. Och för dom spretiga bokstäverna. Som alltid överlever.

En felaktig bild av polariseringen - skrev Corren som rubrik på denna insändare

Publicerades i Corren 2:a mars 2021
Svar på Orättvist ge SD skulden för ökad polarisering (26/2) 

Nils-Olof Bromée förfäktar föga effektivt att inte SD står för en polarisering utan någon annan skulle göra det. Inget kunde vara mer felaktigt.

Studerar man historiken när det gäller vänster-högerskalan i politiken så står SD givetvis för polariseringen och ingen annan. 

För några år sedan fanns det ett högerparti som var konservativt. Nuvarande moderaterna är liberalkonservativa. En hel del partier står och stod till höger redan före SD:s inträde på den politiska scenen. 

Då var polariseringen så att säga normal i något avseende om det ens var en de facto polarisering; skillnaderna i åsikter var hanterbara.

Så kom SD som är ett nationalistiskt och socialkonservativt parti in i Sveriges riksdag. Tonläget ändrades markant inom de kärnområden som är SD:s, främst invandringen. Vänster-högerskalan drogs rejält åt höger; det blev längre mellan partierna och sålunda väljarskarorna. 

Så starten av polariseringen sker där och då år 2010 när SD kom in i riksdagen.

Lars O Sjöström